Var finns hon?

Åh jag vill hjälpa henne

Måste bara få säga, vilken riktig hjälte du är! ofta snackar folk bara om hur synd det är om vissa kaniner, få som faktiskt gör nånting! Beundrar såna som dig verkligen!

hoppas du hittar ett fint hem åt lillan! 

hon finns i stockholm på ponnystallstockholm. Vissa i stallet framförallt personalen tycker jag ska ta både hanen och honan men jag har inte tid för det! De får rengjord bur en gång i veckan och det är av mig på lördagar… Vissa tycker att kaninerna ska få frysa ihjäl men jag vill kämpa lite in i det sissta. Någon som kan ta henne akut för hon har redan börjat bedda och ha sig.

Om hon kan ta sig till Umeå får hon härna komma hit!

Man ska inte flytta på dräktiga honor.

#6 jag vet och framförallt inte när de har boat men nu är det akut… :(

Ifall jag hade bott i närheten hade jag gärna kommit och tagit hand om ungarna/mamman dagligen på plats. Tyvärr är det inte möjligt.

#6 Såklart man kan, ta bara med buren vettja

#9 Då ny miljö kan göra honan nervös & stressad ska man ej flytta på henne under dräktighet/diande. Hon kan föda förtidigt eller döda ungarna av ren stress. Så det har inte med bur att göra.

#10 jo jag vet men det kanske är bättre att chansa så än att de fryser ihjäl direkt. + att ingen vill ha kaninerna så man får hjärna behålla de också… :/

Om hon väntar ungar i december, går det bra att flytta henne nu. Hade varit en annan sak om hon väntat ungar denna veckan..

#11 Så länge ungarna är i boet, fryser de inte ihjäl även om de är utomhus.

Nu kanske jag verkar himla depp här, men vore det nästan inte bättre ni tog bort ungarna direkt när dom föds, jag tror dock dom kan klara kylan om dom har tillräckligt med halm och att honan bäddat in dom väl och gjort ett bra bo. Men de verkar lite som ni kommer få problem med ungarna senare och om nu honan är aggressiv och så kan ungarna också bli de , och de är svårare att sälja aggressiva kaniner. Så troligtvis kommer ni bli fast med alla och tiden går fort och plötsligt ska alla ha burar osv och om dom redan tycker det är jobbigt med 2kaniner hur kommer de då bli med ett par till..
Håller med dom andra att det är väldigt dutktigt av dej att du hjälper dom! :) 
Hoppas dock du hittar ett nytt hem till henne, lycka till!

#12 ok, tack! Om jag inte lyckas få iväg henne ska vi ha ett personalmöte om kaninerna, jag och min kompis får sätta upp henne på hö löftet så hon får vara lite ifred och så får vi göra ett shema. Men som sagt, det är inget liv för henne att sitta där i sitt bajs och äta häst pellets och häst hö silage… Hon bor liksom på en undervåning på en liten bur från djurafären.

Går det att lösa med transport kan hon bo här, jag har haft kull tidigare så jag har vana av dräktig hona.

#15 det beror på. Vart bor du?

Eskilstuna

#17 ok, jag vet inte om jag kan men om du kan ta hand om henne har du lust att åka en timme för att hämta den stakaren? :)

Jag har ingen bil så  helst inte.

Hur har det gått?

kaninhonan är dessvärre död.

va? Vad hände med henne? :S

Men VAD i hela friden är det du säger??? 😮

Vadå död? Hurdå? Varför då? Vad har hänt???

Så förskräckligt tråkigt! 😢

Vad hände med honan..?

Hon skrev i någon annan tråd att stallägaren hade avlivat henne.

😕

Precis som jag tror Frida sa att det kan vara något annat i magen som man känner än bara ungar, kom inte ihåg vad Frida sa att det var men jag vart såklart orolig och kollade upp det, och vi valde att låte henne somna in. 😕

jag tycker oxå det var bäst att de tog bort henne. en hona som är aggressiv, morrar och bits är väl inget att ha kvar, och som dessutom skulle ha ungar.  det där var nog bäst för den honan.

#28 Det där tyckte jag var en smula elakt sagt. Vi fick en hona (från vår otroligt kelsjuka hona) vars unge blev aggressiv när den växte upp efter att vi sålt henne. Vi fick tillbaka henne och hon bet, morrade, sparkade och var allmänt aggressiv. Men vi bestämde för att ha kvar henne ett tag och hon förbättrades otroligt mycket.
Nu är hon världens mest kelsjuka kanin som inte skulle göra en fluga förnär. Så att avliva en kanin på grund av att den är aggressiv är enligt mig otroligt fel och själviskt då man avlivar den bara på grund av temperamentet. Det finns aldrig något som inte går att träna bort.
Istället skulle jag ha föredragit att den lämnades till någon med mer erfarenhet. Och det är normalt att honorna blir mer aggressiva vid dräktighet. Även om honan var aggressiv innan så är det som sagt ingenting som inte går att träna bort med mycket kärlek och tid.
Jag skulle ha tagit henne direkt om jag sett detta tidigare.

Tycker sånt här är så tråkigt att läsa.
Vet att det inte var TS beslut att avliva henne - men tycker att det är så förskräckligt onödigt att avliva kaniner på grund av deras temperament.

R.I.P Oskyldiga lilla kanin. ❤️

Dessa kaninstackare hyrdes ut till barn, det betyder alltså ständiga flyttar och ett hanterade som är helt helt oacceptabelt, dessa djur har varit leksaker så att de blev aggressiva är inget konstigt! Jag har själv sett hur dessa kaniner har det, idag finns inte kaninerna kvar iaf och jag anser att om de nu blivit avlivade är humanare än att leva på det sätt de här stackarna gjorde!

det finns så många kaniner som föds varje år så det kryllar av kaniner. jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att ta bort kaniner med dåligt temperament. inte ett dugg elakt.  och avla på en elak kanin gör ju inte saken bättre.   ibland är det bättre för kaninen att få somna in. det finns inga garantier att denna kanin skulle gå att träna.

jag har tagit bort ca 4 st kaniner hos mig som nästan klöste sönder en när man skulle hålla på med dom.  jag valde att istället för att de skulle få flytta runt bland olika hem så fick de somna in istället och så behöll jag de kaniner som var snälla lugna och trevliga.

Det här gäller bland de flesta djur.  tex så behåller man ju inte en arg och aggressiv hund, eller katt.   såna djur tar tilloch med djurskyddet bort.  alla djur kan inte räddas, och som jag skrev så är det dumt och onödigt att behålla aggressiva djur när det finns så många snälla och trevliga

#31 Dock var detta tjuvparning

Jag tyckte det var synd att kaninhonan + alla liv som kunde blivit till, men det kanske inte skulle vart så bra om alla blev elaka.

Men ändå tycker jag det är jättehemskt att avliva djur, små nyfödda bebisar eller gamla djur som tas bort av ålderdom/sjukdom. Liksom, att se att det kunde blivit en stor fin kanin som levt i många år- som förlorar allt det där. Och att liksom livet tar helt slut där- inte få hinna upptäcka någonting eller leva ens. 

Fast jag är ju jag och jag tror att livet inte tar slut där, jag tror inte att när man är död så stannar livet i kroppen och är där. Jag tror det fortsätter till en annan kropp- ex en ny människa eller kanske ett djur.

Men det är jag det..

Om djuret inte får eller har ett bra liv anser jag att avlivning är det mest humana, jag anser inte att något djur ska bo instängd i en trång bur, det är inte ett liv värt att leva, och just så ser livet ut för de flesta kaniner.

Ett liv är ett liv oavsett temperament.
Onödigt och oansvarigt enligt min mening.

#35 Jag håller med dig

😐

Beatrice- Vet du vad som hände med kaninerna?

#29
Man ska aldrig avla på agressiva djur, oavsett om dom blir snälla sedan eller inte. Det är ett betéende man aldrig vill ha in i aveln. Så det är rätt att inte låta ungarna födas så att säga. Dels också för att dom var en tjuvparning, blandisar, hade en agressiv mamma och lite ostabil pappa. 

Att mamman sedan avlivades var ju inge kul, att hon inte fick ett värdigt liv. Men hon mådde uppenbarligen inte bra, så det var nog det rätta att göra. Dels också för att det verkade vara något knasigt med henne i övrigt!

#28 & #31: Du har så fel så du anar inte.

Aggressivitet är för det första inget som någon levande varelse föds med. Det är inte genetiskt och kan inte ärvas.

Aggression är inte ett beteende i sig, som kan uppkomma spontant - djur blir inte arga på samma sätt som vi - utan det är alltid en reaktion på något annat; Stress, osäkerhet, rädsla, smärta, sjukdom - eller olika kombinationer av dessa - är vanliga orsaker till att ett djur beter sig aggressivt.

Att en dräktig hona blir revirförsvarande är normalt och sunt - då kaniner är bytesdjur så måste de göra vad de kan för att skydda sig och sina ungar, och i detta ingår att bita och riva eventuella inkräktare som upplevs hotande. Det är instinkter som ligger djupt rotade hos arten.

Ang aggressiva hundar, så har jag haft en stor omplaceringshund som var aggressiv. Bland annat på grund av att han var osäker och rädd, efter att han varit med om olika trauman i tidigare hemmet. Vi tränade väldigt intensivt och det blev långsamt lite bättre. Inget djur är omöjligt att träna!
Tyvärr visade det sig att han led av svår cancer i revbenen, och jag tvingades avliva honom. Han var alltså osäker, rädd OCH hade fruktansvärt ont för att han var svårt sjuk. Inte konstigt att han var aggressiv! Stackarn. Vila i frid.

Tala för dig själv när du säger att ingen vill ha ett aggressivt djur.

Det är endast av bekvämlighet och lättja som du avlivat otrevliga djur. Det finns alltid en bakomliggande orsak, och med hjälp av att ta reda på den, så kan man alltid träna och få rätsida på djurs beteende. Det tar tid, och det måste få ta tid, men det går - med engagemang och tålamod!
Men visst kan man göra som du, och bara ge upp och strunta i individen och ta dess liv istället för att lägga ner extra tid. Det skulle inte kännas bra i mitt samvete iaf, men nu är ju jag inte du… Tack och lov.

#40
Du anar inte hur mycket kaninungar tar efter mamman. Hade ett par skygga hermeliner en gång som uppfödaren knappt tagit i som fick ungar och oj vad vi pysslade med dom från dag ett. Men dom var som mamman, rädda och lite agressiva. Helt klart blev dom bättre än mamman i sina nya hem med massor av tid men såklart ser man mamman i dom. Så visst, det går och det tar tid. 

Men man ska aldrig avla på ett djur som är agressivt, det är bland det dummaste man kan göra.

#41 Håller med dig i detta! Var med om en tjuvparning mellan min supertama och gosiga hane och min kompis aggressiva hona. Två av ungarna, två hanar blev lätthanterliga och gosiga, medan de två honorna blev precis som mamman, jätte svåra att överhuvudtaget få röra vid, höll på varje dag i ca 6-7 månader men det går helt enkelt inte! Visst är de inte aggressiva, men rädda och flyr för livet så fort man kommer…

Kaniner har oftast en anledning till att bli aggressiva. Om dessa inte går att få tama av olika skäl så är det oftast för att man gör fel.
Jag har en vän som hade en aggressiv hermelin på cirka 5 år. Det krävdes tid och kärlek - men efter ett tag blev detta världens gosigaste kanin. Så att påstå att aggression är någon de ärver är inte rätt. Samma med gosiga kaniner. Inte blir ungarna gosigare för att föräldrarna är det. Utan det är hur de blir hanterade från dag ett som räknas.

#43 Dock är det inte alltid så.
Vet en som tog sig an en aggresiv kanin, gick bra första veckorna men sedan blev det sämre igen och blev ohållbart. Kan tillägga att denna personen är kaninvan och var hos veterinär med kaninen med.

#44 Det är självklart individuellt. Men om en kanin blir aggressiv så finns det anledning till det också. De gör det inte bara för att 'de känner för det'. Utan blir mamman aggressiv och ungarna det med så är det något i omgivningen som inte stämmer. Eller så har de ont någonstans.
Människor kan bli väldigt aggressiva mot allt i sin omgivning om något inte stämmer - de gör det inte bara för att 'det finns i generna'. Utan då för hur de blivit behandlade osv. Spelar ingen roll hur kaninvan personen är. Det finns inte alltid rätt och fel då det gäller ägare och sina djur. Utan om ägaren säger sig vara kaninvan kanske denna person följde de vanor den brukade ha med sina egna kaniner - och ibland måste man anpassa sig till just den kaninen man har. Man kan inte bara anta att kaninen är aggressiv för att det finns i generna.

Jag har tagit hand om en kanin som blev så dåligt behandlad i sitt förra hem att jag inte kunde röra henne. Hon attackerade allt och alla, även när man bara skulle fylla på hennes matskål. Jag tog tag i henne och jobbade med denna kanin i 2 år tills att hon till sist kunde lita på mig. Ingen annan kunde röra henne. 

Sen kan jag även säga det att jag köpte en hane som jag skulle ha till Avel men när jag hade tingat honom och skulle åka och hämta honom fick jag reda på att hans mamma vart aggressiv och hade börjat attackera hanen och hans syskon så uppfödaren fått separera dem. Jag tänkte att det skulle säkert inte påverka hanen något. Han var hur trevlig och mysig som helst tills att han hamnade i tonåren. Då han allvarligt blev ohanterbar  attackerades och bets. Jag försökte jobba med denna kanin men det gick inte. 

Så enligt mina erfarenheter så kan aggressivitet föras vidare till kaninungarna. Och det är inte alltid detta går att jobba bort. Men man ska ALDRIG självmant ta en kull efter aggressiva kaniner. Då man aldrig säkert vet hur dessa ungar kommer att bli i slutänden.

#45 Ja det vet jag.H ar inte sagt motsatsen heller 🙂

Jag tog en kanin som bott tillsammans med barn innan och varit helt galen och bitit barnen och skrikit så fort dom försökt sätta på en sele. När han kom till mig lät kag jonom vara i ca 2 veckor och därefter fick han en kompis och en vecka senare så började jag hantera honom försiktigt och en vecka senare sattes ett sele på utan problem. Han visade alldrig tendens att vara aggresiv mot mig men var däremot lättstressad i början men de försvann efter ca 3veckor. Så en del kaniner går att rehabilitera.

#38 självklart? 😮

Känner till ett par kaniner som blivit dumpade på en bondgård, en är en fransk vädur med stam och allt 😮fattar inte hur folk gör sånt! 😡

❤️Alla kaniner förtjänar bra liv, vad har de gjort mänskligheten? ❤️

Som jag skrivit förut så är jag bekant med stället kaninerna bodde på, jag var bara intresserad av att veta vad som hände med dem eftersom de numera är borta från stallet, tack och lov…