för 3 månader sedan så förlorade jag min kanin jag hade hoppat med han och när jag vissla så kom han. när vi i familjen skulle äta mat så satte vi oss i hans rastgård (3x3) och satt och åt lunch eller middag. Alla i familjen måste ju va med. Vi satt på en filt nästan varje sommardag och han fick godsaker från salladen varje gång. Efter maten låg han mätt och belåten utsträckd i skuggan. Han var med i allt vi gjorde.

han fyllde ett år och han fick en kräcker och en ny matskål eftersom han hade gjort sönder sin förra. Dagen han fick matskålen gick den sönder. Han var så klantig! 

när han fyllde två år så fick han en sån där boll som man lägger godis i. Han bröt sönder öppningen efter bara någon månad.

när han blev tre år så fick han en ny bur. Hans förra höll på att braka ihop.

men när han fyllde fyra år då fick han ingen rolig present :(. Han blev rädd för att han satt instängd i buren och den blåste så att jag var rädd att buren skulle falla ihop. blåsten hade föllt omkull buren och han kom ut i rastgården.

när jag skulle gå och mata han på morgonen så var han borta. Jag blev så rädd att jag sprang fram så snabbt jag bara kunde och lyfte buren. först trodde jag att han hade blivit klämd men sedan såg jag. när buren hade ramlat så ramlade den också på rastgården så det blev ett hål längst ner. Jag hade inga kläder på mig mendet hidrade inte mig. Jag gick runt i hela området. Han fanns ingenstans. Då såg jag något på vägen ca 50 meter bort. jag trodde först det var en plastpåse men sedan såg jag var det var… Min lilla Casper låg blodig och kall överkörd av en bil mitt i vägen. Jag grät så tårarna blev som två forsar. Jag tog upp han och kramade han länge så min tröja blev helt blodig men de brydde jag  mig inte om.

Vila i frid Casper <3