Man blir ledsen när folk beter sig så :(

Usch! Lilla stakare, jag fattar inte vad folk tänker med?

Gud vad tråkigt! :( Hoppas det löser sig ♥ Uppdatera hur det går :D

men stackars lilla kanin!! :( hoppas han får ett nytt BRA hem där han får bo livet ut.

#1 Ja, de kunde väl i alla fall erkänt att de inte kunde ta hand om honom och fråga om vi inte kunde ta tillbaka honom. Bättre än att komma med alla möjliga ursäkter :/

#2 Nej jag har ingen aning! Det är ju ett djur! Vi berättade från början att kaniner lever alltså i ca 10 år, så man får vara beredd på det! 

#3 Ja det ska jag! Han kommer att sättas på omplacering :) Förhoppningsvis hittar vi ett nytt hem snart till honom.

Usch stackars lilla Juni! :(

#4 Det hoppas jag med! Vi tänkte "intervjua" eventuella köpare och göra dem extra redo för att undvika detta igen :/

#6 Jaa :(

Nej, men stackars lilla pojken! Puss och kram till honom från mig, inte ska ett stackars djur behöva vara med om vanvård. Hoppas att någon som kan och vill sköta honom ordentligt köper honom nu! :)

#8 Ja det var riktigt ledsamt att se honom så :( Vi ska välja hem noga och jag hoppas på att någon vänlig själ nappar och vill ge honom ett fint och kärleksfullt hem :)

beroende på hur man är som person kan visst en 11 årig flicka tahand om en kanin med fullt ansvar ,jag exempelvis var 8 år när jag fick min första tog hand om henne så som man bör förutom den ekonomiska biten.

Dock gjorde jag misstaget att lita på den som sålde buren till mig, det visade sig att den inte var säker mot rovdjur, då jag en morgon som vanligt gick ut och det var päls och blod över allt och där låg hon död och massakerad jag skrek och grät i flera veckor och månader efter åt sörjer henne fortfarande det var förmodligen en räv eller rovfågel som dödade henne.

Efter det fick jag en kompis kanin jag han ha honom i ett år en dag efter jag fixat och tagit in honom i sin bur igen gick jag in och åt men några minuter senare såg jag två grann pojkar på gården i närheten av kanin huset och eftersom de inte för det första skall vara på någon annans tomt och för det andra kaniner är känsliga mot höga ljud.

Gick jag ut väl ute såg jag att det dom sprang runt och viftade och lekte med framför kanin buren faktiskt var riktiga stora knivar då blev jag rädd på riktigt för kaninens välmående ,när jag var nästan framme såg grann pojkarna mig och sprang i väg på grund av mina led problem kunde jag inte springa efter men jag fortsatte mot buren för at kolla om min lille kanin var ok tyvärr var jag för sen för hon låg redan död i sin bur troligtvis ihjäl skrämd. Då skrek och grät jag precis som förra gången sörjer även honom än men iallafall sedan dess då han dog hade jag inte ett enda djur för det var ett sånt trauma för mig. Hade dock fiskar men de dog på grund av att vattnet var så dåligt där jag bodde efter det vågade jag inte ha ett enda djur till tills för några år sedan efter jag flyttat då började jag önska mig en kanin igen och tillslut förra året fick jag en sedan köpte jag ännu en men dom lever dock inne tror jag aldrig någonsin kommer våga ha en ute kanin igen.

Förstår verkligen att du är upprörd. Alltid lika jobbigt när sådant händer.

Det gäller verkligen att vara noga med att välja köpare. Är det en barnfamilj får man vara väldigt tydlig med att man inte accepterar att kaninen blir barnens ansvar helt och hållet.

Sådana saker tänker man ju inte så mycket på med sin första kull, jag fick också lära mig detta den hårda vägen. Och sedan ser ju sanningen ut så att även om man är jättenoga kan detta hända.

#10 Dock ska en förälder aldrig lämna det största ansvaret till en 11 åring. De har alltid det största ansvaret eftersom hon är mindreårig. visst ska barn lära sig att ta ansvar men föräldrarna har ansvar om det inte sköts och de ska se till att det sköts om inte barnet gör det.

#12 visst har föräldrarna ansvaret att se till att de sköts om barnet inte sköter dem men annars ärden barnet som har ansvar undrar hur man lär barn att ta ansvar nu förtiden jag minns inte att jag lärt mig på nåt speciellt sätt tror det komm naturligt då jag kommer från en väldigt varm och kärleksfull familj utan skillda föräldrar och sånt eller så är det för att jag tvingades av allmänheten att växa upp redan vid 5 års ålder vilket inget barn borde

Usch vad arg man blir, hoppas att allting löser sig ♥

#13 Dock tog inte dessa föräldarna det ansvar de skulle, eftersom buren och kaninen såg ut som den gjorde :/

#13 förlåt om jag går lite ot men. Tvingades växa upp av allmänheten?

#11 Ja, det var verkligen inge kul att se honom så :( Vi gav ju med skötselråd och hela köret, men man tycker ju också att familjen borde läsa på när de skaffar ett nytt djur.. Jättetråkigt, men mycket bättre att han får ett nytt hem än att sitta instängd och bortglömd.. :/

#10 Precis, jag är 12 nu och har helt eget ansvar för mina två eftersom restenn av familjen är allergist, fick min första som 8år:)

Min lillasyster tjatade till sig två kaniner som 8 år present, och mina föräldrar gick med på det då vi hade alla tillbehör sedan tidgare och förra ägaren hade fått en kull på tolv kaniner som ingen ville ha.

Hon lovade att ta hand om dem, men redan två veckor senare kom hon och sa att hon tröttnat. Jag fick då automatiskt ansvaret, för annars skulle dem ges till djuräffaren, och det hade varit jag som insisterat på att vi skulle ha två kaniner istället för en, eftersom vår förra kanin hade verkat så ensam.

Tyvärr fick vi en hane och en hona istället för två honor, så nu väntas ännu fler kaniner om tre veckor, och då vill min syster ha tillbaka ansvaret så hon kan få pengar från att sälja dem, usch.

Jag fick min första kanin när jag var fem, men då delade jag ansvaret med mina äldre syskon som var tio och tolv, hade nog aldrig klarat det ensam.

Har tyvärr varit med om exakt samma sak, sålde ''Otto'' till en familj där de sa att de skulle börja tävla hopp med honom och de visade en bild på buren han skulle bo i som var en bild tagen från blocket. Buren var superstor och de verkade vara väldigt seriösa. När jag sålde honom var han kullens gladaste mest energiska kanin som ville vara med överallt.

6 månader senare får jag tillbaka honom, rädd och aggressiv. Han var gulbrun på hela magen av kiss och bajs och han hade torkad diarre på alla tassarna. Kunde även tydligt känna hans ryggrad och revben. Hemskt. :/

#20 Nej fy vad hemskt!  Vad är det för människor! Usch vad man blir ledsen!! :( Stackars liten… Vad hände med honom sen?

#21 Visst? Blir så trött på det. Inte första gånger jag varken ser eller hör att kaninen bara får sitta där i buren. :/ 

Otto bor nu hos en vän till mig och har gjort det i snart 3 år, han är numera innekanin och är samma gamla Otto igen. Han är tjock och glad :-) Hahahah

#22 Åh, vad härligt att höra!  Jag hoppas att det går lika bra för lilla Juni! Min sambos syster har sagt till en vän som går djurskötarprogrammet att säga till alla i klassen att det finns en liten kanin som behöver ett kärleksfullt hem. Hoppas någon nappar :) De är ju i alla fall alla djurvänner.

#23 Ja! :))) Håller tummarna för lilla juni då! Djurgymnasium har ju fullt med djurvänner så det kommer nog finnas någon som vill hjälpa lillen! Lycka till!! :)

Usch så hemskt! :(

Vi fick tillbaka en kattunge för ett tag sedan för att han hade bajsat bredvid kattlådan, min mamma tog självklart tillbaka honom.
Det vi inte räknade med var att han var livrädd och klängde sig fast i min mamma i 5 timmar efter att de åkt..

Förskräckligt! Du får hälsa lille Juniper att han ska krya på sig så får vi hoppas att han känner sig tryggare snart❤ Ett hjärta till dig och honom❤

#16 det betyder att jag utsattes av andra människor för ett sånt trauma att jag tvingades att ändra mitt tanke sätt växa upp och bli mognare på en gång för att kunna bearbeta traumat .

#13 jo jag vet och det är jättesynd och förskräckligt och skulle själv säga åt familjen att inte upprepa dett för då skulle jag faktiskt anmäla dom, men jag menade på att alla personer inte beter sig som dom.

bild: min nuvarande älskling då jag måste sälja nr 2 på grund av flytt och misstänkt allergi.

Jag kan glatt berätta att jag idag la ut en annons om att vi säljer Juni och det var en familj som skrev på direkten! Dessvärre var det en mamma som letade en första kanin till sin dotter, så vi tyckte inte att Juni var den rätte kaninen för dem då han inte är så van att socialisera. :/

Lite senare hörde en annan familj av sig, med fyra barn och kaninvana. Enligt mamman bor kaninerna i stora burar och barnen älskar dem. Vi ska dock höra HUR stora burarna är och hur gamla barnen är, samt hur mycket uppmärksamhet kaninerna får och att föräldrarna är medvetna om att det är de som har ansvar. Men verkar de som bra och djurvänliga människor så kanske vi redan har hittat Junis nya hem! 

Så söt han är =) Hoppas du hittar ett bra hem till honom där han får stanna livet ut =)