Jag måste bara berätta om hur OTROLIGT mycket min lilla vackra fluffboll utvecklats på den tiden hon varit hos mig. VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG! ;) Blixten kom till mig i slutet på maj 2012. Hon kom på grund utav att en familj (min grannes bror) tröttnat helt enkelt. Igentligen skulle min grannes dotter ta hand om henne, men fick inte då hennes studier tog alldeles för mycket tid. När mamma frågade om jag kunde tänka mig att ta hand om en till kanin svarade jag blankt NEJ, jag skulle inte ha tid och jag ville helt enklet inte. På något sätt övertalade mamma mig att följa med och titta illafall, eftersom hon visste att kaninen behövde ett nytt hem. När jag såg henne första gången satt hon i ett hörn av buren och var små stressad och rädd, men jag älskade henne redan ifrån första ökonkastet. Hon var så vacker och jag såg redan då att hon var lite kaxig. Nästa dag bestämde vi oss för att ta henne och eftersom jag inte hade någon möjlighet att köra och hämta henne, så kom de hit. Hon kom i en innebur och hade nästan pressat sig ur buren under bilfärden till mig på grund av stress. Jag var inte klar med att göra iordning hennes nya bur när de kom, så jag lät henne sitta i en Hage med sin inne bur (så hon kunde välja själv om hon ville vara ut eller ej). Hon hoppade runt och gjorde glädje skutt var och varannan minut, så underbart att kolla på. Jag frågade förra ägarna om det var en tjej eller kille, men dom viste inte!(?) Jag gick in i hagen och blev genast attakerad och hon morrade och ville inte bli buren. Men efter jag suttit och klappat en stund gick det äntligen att lyfta henne. Man kände att hon var mager, ryggraden känndes tydligt och hon var kantig. Jag kollade könet tillsammans med mamma och vi konstaterade att det var en hona. Hon var knappt hanterbar, morrade så fort man kom nära och ville fortfarande inte bli buren alls. Hon hade aldrig gått i sele, förmodligen aldrig varit ute i Hage heller. Hö hade hon iallafall fått, men har ingen aning om hur mycket och hur ofta. Pälsen var tovig och klorna var väldigt långa. Alla tyckte jag var knäpp som tagit på mig en "galen" kanin, men jag älskade henne så mycket även fast det fanns dagar då jag ville ge hennes bur till en annan kanin. Ingen kunde hantera henne, knappt jag kunde. De första dagrana förflyttades hon mellan hagen och buren med hjälp av transportbur. Hon charmade alla med sitt utseende men mig med sin kaxiga personlighet. Idag har hon fått fint hull, känner inte att hon är kantig längre. Blixten visade också talang inom hoppning och har till och med tävlat, MIN Blixten! Andra tävlingen var en vattengrav med, vilket vi aldrig hoppat. Jag hörde en del negativa kommentarer om att hon inte skulle hoppa osv. Men jag trodde på henne, som jag alltid gjort. Hon hoppade högt över och landade långt efter. Gick tyvärr på tre fel och kom inte till final men blickarna på de andra som sagt att hon inte skulle klara det var en vinst för mig! Idag kan min familj hantera henne också. Hon morrar lite fortfarande men hon har gjort OTROLIGA framsteg på så kort tid. Morrandet och irritationerna brukar mest komma fram innan matdags, då hon blir lite som mig när jag blir hungrig.. ;) Hon har en stark personlighet men jag känner att hon verkligen litar på mig, en helt underbar känsla! Hon har lärt mig massor och jag lärt henne en del. Grejen med henne är att när hon gick till attack förut, så högg hon aldrig efter en utan hon attackerade med tassarna. Jag tror (av de jag märkt på henne och förra ägarna) att hon kan blivit petad på med pinnar, förmodligen därför är hon lite reserverad i buren. Var tvungen att skriva detta inlägg bara för att förmedla att man aldrig ska ge upp hoppet, och fortsätta kämpa vidare. Jag skulle aldrig kunna klara mig en dag utan henne, hon är en väldigt speciel kanin, har flear som sagt att hon tycker om mig då hon kommer fram och pussar på MIG, bara mig! Med vänlig hälsning, Linda Meijer