Min älskade lilla Solie. Det var tydligen inte meningen att det skulle vara du och jag. Efter eviga släpande fram och tillbaka till veterinären fick det slutligen vara nog.

Ditt öga frisknade till och jag blev jätte glad, det enda vi behövde göra var att raka dig runt ögonen så ingen pälsstrån låg och skrapade små sår med bakterier i dina ögon.

Friskförklarad blev du och jag hoppade högt ovan molnen med dig i min famn.

Två dagar senare kom jag till din bur och ditt öga hade kletat ihop sig över natten och när vi fick upp ögat var det blodigt, varigt så illa att det luktade och runtom såg det mer ut som en köttslamsa än ett öga.

Vi fick tid dagen efter hos min ordinarie veterinär vilket vi valde som ett lugn samt slippa åka långa vägar till djursjukhuset där vi knappt känner dem som jobbar där.

Ögat såg "bättre" ut enligt veterinären med tanke på hur det såg ut enligt våran beskrivning från olyckstillfället.

Han sa; Hon kommer alltid ha ont, men man kan vänja sig vid det. Och vi vet heller inte varför ögonen fortsätter att bli dåliga efter varje behandling. Vi kan pröva med samma salva som sist….om du vill…..

Det var det svåraste beslutet, men hade redan sedan innan beslutat att låta henne gå. Hon har under den korta period som jag ägt henne inte tagit för sig av livet och varit "sjuk" redan från start. Hur magin fick oss att mötas och hur mycket jag trodde att det var VI att det skulle vara så. Min dröm om magin mellan oss fanns inte….eller så var det denna korta period som var vår tid tillsammans att ödet var detta korta tillfälle.

Jag valde att låta dig gå, inget mer lidande…du gjorde ditt bästa men det räckte inte. Efter många om och men tog jag beslutet att låta dig vila sluta kämpa och sluta känna smärta. Skutta min lilla fluff till långöra, skutta upp för alla fluffiga molnen upp till kanin himlen.

Hälsa Willy, Gubb with nose, Sarah och Mimmi!

Vi syns vid slutet av regnbågsstigen!<3