Men fy vad tråkigt! :( Vilken otur…
Kram

Ja de e sååå tråkigt! :( Någon mer som haft samma problem med kanineriet? Vad har ni i så fall gjort?

Jag hade det problemet med mina Teddyvädurar när jag höll på med dem, bettfel, sjukdomar och andra konstigheter. Så jag la helt enkelt dem på hyllan och bytte ras. Jag vill stå för vad jag avlar på och inte sälja kaniner som kan bära bettfel varken till sällskap eller Avel.

Nu avlar jag också på Dvv rex som du, dock mot utställning. Har haft väldigt tur med dem och *peppar peppar* inte haft några konstigheter alls. Men ändå undrar jag lite vilka linjer du fått bettfel på. Om du vill och orkar så får du gärna pm:a mig det så att jag vet om det är någon hos mig som behöver kollas lite extra genmässigt. Har ju wiener bakom några här hemma.

3 ok jag funderar åxå i samma bana… Att byta helt till mina zobelsiameser istället (mot utställning)… Men vad gjorde du med de som hade fel i sina stammar? Vet inte om det går att ge bort så många till kel, eller ska ja avliva? Jag pmar dig om en stund :)

Tråkigt :( 
Jag själv har fått avliva 2 kaniner iår plus en som försvunnit, så har med haft otur :(

Hoppas det blir bra snart :)

#4 Jag avlivade de jag visste bar på bettfel samt deras ungar. Två av de vuxna sålde jag till kelhem där de garanterat inte blir avlade på. Jag kände att jag inte ville vara orsak till att det spreds runt bettfel om nya ägarnas kelkaniner "råkade" para sig. Sen kunde jag inte garantera att en såld kaninunge inte utvecklade bettfel senare när jag visste att både mamman och pappan bar på bettfel. Inte lätt att göra, men ibland måste man ta tuffa osjälviska beslut som djurägare. En kanin med bettfel lider så för mig var valet lätt (men svårt…).

Känner igen det där..

Kaniner jag aldrig skulle vilja ha med i min Avel pga temperamentet, samt kaniner i stammar med bettfel och missbildning på en kanin.. :(

6 ja förstår hur du tänker! Att avliva en med bettfel e inte så svårt för mig… Det e de som har fina tänder men bär på bettfel som e svårt tycker jag…! Men jag måste väl helt enkelt ta tag i mig själv och se till allas bästa å ta bort alla med de stammarna, så att ev tjuvparningar ej kan ske och sprida generna vidare… :(

Min Bambi fick bettfel nu i höstas. Är mycket fäst vid honom, precis som vid mina andra djur, så jag valde att operera bort framtänderna på honom. Det har fungerat superbra. Han kan äta normalt förutom när det gäller grönsaker, de får man hacka i lite mindre bitar. Dock förstår jag om man väljer avlivning vid bettfel, speciellt om det uppkommer i mycket ung ålder eller sent i livet. Men att avliva dem som bär på bettfel tycker jag är helt fel! Ta istället och kastrera dem så är problemet löst. Om du inte vill ha kvar dem så kan du sälja dem till fina kelhem.

9 Håller med dig om att det känns fel att avliva de som har fina tänder… Men å andra sidan vad ska man göra om man inte hittar kelhem till dem? Dessutom e det ju risk att tjuvparningar händer och att man då för linjerna frammåt ändå…

Kastrera e ju ett alternativ, om man skiter pengar

Jag har i nu läget 9 st kaniner och det e den mängden jag vill hålla mig runt just nu! Hade det handlat om en som hade haft stammen med bettfel hade jag haft kvar den som kelis, men nu e det 5 det handlar om…

#10, om du starkt, tydligt och verkligen understyker att du avråder köpare från att avla på kaninen och berättar att ungarna kan få allvarliga problem om så skulle ske så har du gjort vad du kan för kaninen i fråga.

Du kan passa på att peta in för köparna att det är rekommenderat att kastrerade honor som ej ska ha ungar pga den stora risken för cancer i livmodern. Så är chansen större att de faktiskt gör det. Hanar kan ju bli stressade av sina könshormon, så där är det inte negativt för dem att kastrera heller :)

Att avliva dem som endast har anlag håller jag också med om att det känns lite väl drastiskt.

Tack alla ni som har svarat! Nu har den värsta ångesten lagt sig och nu har jag bestämt att jag kör på zobel och zobelsiameser istället! På ett sätt känns de tråkigt när jag verkligen gick "all in" med satin och rexarna… Men jag har nu förstått att det inte e konstigt alls att det finns så mycket skit i stammarna! Godtrogen som man är så tror man ju även att alla andra åxå sträver efter friska och sunda individer, men det e nog långt ifrån alla som tänker så! (tror jag) Många som vill tjäna pengar på dem antar jag…

Men nu när jag har bestämt mig så känns det jätteskönt och framför allt, superspännande att ta sin Avel till en ny nivå, nämligen utställning!

Känns som att stamtavle aveln är mycket mer kontrollerad så risken med defekter lär ju minska avsevärt!

Har fått tag i två kanonfina tjejer som flyttar hit i nov och jag kan knappt vänta =D