Jag hade en kanin som jag och min kusin delade på innan, men jag berättar när jag skaffade min helt egna, Roxy :)

Jag hade tjatat jättelänge om ett nytt djur efter att min älskade guldhamster Ricky hade dött. Det hade gått flera månader och mamma började ge med sig.
-Vad vill du ha för djur? Frågade mamma.
-En katt, svarade jag
-Det får du inte! Vi har hundar, sa mamma. Jag funderade en stund och bestämde mig för att jag ville ha två marsvin eller en kanin. Slutligen fick kanin övertaget.. :)
Vi åkte dagen därpå till en närliggnade djuraffär och tittade på kaninerna. Jag såg en jättefin vit dvärgvädur, med blåa ögon. Jag kelade och lekte lite med den och frågade mamma "Kan vi inte ta denhär?"
Mamma därimot ville åka och titta i flera affärer, och ja sa "okej". Ni vet, man vill ju bara ta med sig en kanin hem!
Vi köpte iallafall en bur och massa tillbehör. När jag kom hem inredde jag den och började läsa massa info på nätet och i böcker jag lånat om kaniner.
Så dagen därpå, en riktigt solig dag, skulle jag hem till min faster och passa hennes dotter i några timmar på morgonen. Efter det åkte vi hem till farmor, där vi skulle möta mamma och pappa.
Vi kom lite tidigt och kanintokig som jag blivit ville jag gå till djuraffären och titta på kaniner. Där fann jag dem mest underbara gråa dvägrvädurar! Två systrar satt och åt hö och jag kunde inte slita blicken ifrån dem. Någon av dem ville jag ha!
Min faster pekade istället på en svart kanin och sa "Kolla, den har ju stamtavla också!" Men jag var bestämt, jag ksulle ha en blå kanin!
Vi frågade personalen och dem lät mig hålla i dem, och det var en jag fastnade för liite mer. Den mindre kaninen. Redan då såg jag att deras öron såg lite konstiga ut, men brydde mig inte om det. Vi tingade kaninen och sa att vi skulle komma tillbaka senare idag.
Medans vi var hos farmor och fikade tyckte jag tiden stod still. Jag ville bara till affären och få min kanin! Efter en timme spang jag tillbaka dit med familjen i häl. Mamma, pappa och syrran.
En tjej som jobbade i affären visade mig hur man klippte klor, sen fick jag ta med mig kaninen hem! Jag minns fortfarande hur jag tittade ner i kartongen som jag höll kanine i. Så liten hon var.. :)

Första kaninen jag fick var Peppar…

Jag hade varit på besök på en skola och där hade dom marsvin och kaniner. Jag fasnade extra mkt på marsvinen och tjatade jättelänge på att jag ville ha ett.. Jag lånade en massa böcker om marsvin och så, men tillslut kom jag fram till att marsvin hällst ska bo inne på vintern. Då börade jag intresera mig över kaniner istället. Mamma sökte på internet efter kaniner som var tillsalu, Tillslut hittade vi två hankaniner som var tillsalu. Vi ringde dit och bestämde att vi skulle komma på helgen.

När det äntligen blev helg så åkte vi dit. När vi kom fram, sprang jag genast för att kolla på kaninerna. Det var en svart och en viltfärgad. Jag gick först fram till den Svarta kaninens bur.. Han sprang genast och gömde sig så jag fortsatte istället mot den viltfärgade. Han kom fram och ville hälsa. Jag förällskade mig genast i honom :) så söt han var :). Vi pratade lite med uppfödaren och hon berättade att deras katt var rädd för honom för att han var så nyfiken :). Redan då hade jag bestämt mig, honom skullen jag köpa!

Den första kaninen som varit min på ritkigt är Engla. Jag visste ju att mina & Fannys foderkaniner skulle åka någon gång och då skulle vi bli utan kaniner, och det ville vi ju inte, så vi bestämde oss för att försöka få köpa två egna kaniner.

Först bestämde vi oss för två systrar, sedan blev det två bröder vi ville ha och vi kunde inte bestämma oss. Jag sökte på uppfödare på internet men hittade ingen. Då kom vi på att en kille i våran klass, hans låtsasmamma hade ju kaninuppfödning. Vi frågade honom om vad hon hette, och sökte på Therese Nordlund på Google.

Vi ville ha lejonhuvade ungar, men hon var den enda uppfödaren som bodde tillräckligt nära och så, och hon hade hermeliner, dvv och tan. Vi bestämde oss för hermeliner och åkte dit.

Vi kollade runt lite i kaninhuset och medans jag pratade med Therese så gick Fanny längst in i kaninhuset och tittade upp i en hörnbur. Där inne satt det ett gäng ungar: en viltgrå, en svart, en viltgrå manteltecknad och en svart manteltecknad. Fanny pekade på den svarta manteltecknad och sa "Den vill jag ha!". Therese kollade och det var en hona.

Jag fastnade inte för någon av de i den buren, blev lite bekymrad och tittade runt på burarna. Och i buren som stod vid dörren längst ned såg jag de ljuvligaste ungarna! En liten svartbrokad kille, en isabella och en liten, liten blåprickig tjej. Jag fick ta upp honan, den blåa brokade. Hon var mindre än de andra och lite småfluffig. Hon lade sig ned i min hand (så liten var hon! Bara tre veckor) och jag bestämde mig för henne.

Fem veckor senare åkte vi dit med transportburarna. Lite nervösa var vi allt, men mest glada. Engla hade växt rejält och hon såg ut som en ullboll - hon var en fuchs! De vägdes och under tiden fick vi kolla in deras kattungar och vänta lite, sedan så fick vi ta hem dem. Det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv!

Ingen fler som vill skriva? :)

Min första kanin var en blå hermelin vid namn Nicke. Kommer inte ihåg vilket år vi köpte honom men min lillasyster låg i vagnen så det borde varit 93-94 någon gång, alltså när jag var 3-4 år kanske :/
Han var snäll men inte den gosigaste kaninen så finns precis :P
Det var så länge sen så jag minns honom inte så bra. Jag tror han blev 8-9 år gammal.
Han köptes iaf från en uppfödare, jag kommer ihåg att vi fick se en vit rödögd kanin innan Nicke kom ut.

Men min första egna kanin var Busan som blev avlivad 14/2 iår<3

Min första kanin är ju Hampus men men här kommer historiren :)

Sedan jag var 3-4år hade mina 3-männingar en kanin, Blixten som jag älskade så mycket, så började tjata om en egen kanin. Nja sa ju mamma hela tiden. Men en dag så bestämne mamma att vi skulle fara till doktor och kolla om jag var allergisk för pappa ville även skaffa hund. Några dar efter besöket ringde doktor och meddelade att jag var allergisk. Usch,vill inte minnas tillbaka till den dagen.. Jag satt i mammas knä i flera timmar och grät och grät och grät.. (Vill inte prata mer om det)

Så åren gick, jag tjatade och tjatade.. Tjatade liiite till och lite till…

Men sommaren 2006 efter skolavslutning, så var min familj, farmor och Hans och mormor och morfar i fjälls tillsammans. Även då tjatade jag för min Kompis Johanna hade just då kaninungar, till sist sa Farmor: Om det bara är en kanin du vill ha så visst! Jippi skrek jag såklart :D

Dagarna fick efter vi kom hem, och snart var det min födelsedag och min kusin från Boden kom upp. Var just då på byn med kompisarna då Farmor ringde och sa att jag skulle komma och hälsa på min kusin, så visst. Jag gick ner till Farmor. Gick ut på altan och där står Farmor och pekar på Hampus :D

Mitt livs bästa dag! <3

Fina historier :)

Oj, blir helt glad när jag tänker på min första kanin. Så detta blir nog ett långt inlägg:P Han hette Skutt och var en vitscheck dvärgvädur.

Det var julafton och jag var 4 år, hade tydligen länge tjatat efter en kanin och det var då jag fick honom:) Hade naturligtvis inte ansvaret själv utan mamma hade haft djur hela sitt liv. Hon hade innan sett en annons om en kanin som bortskänktes, hon ringde och fick reda på att den bodde i en bananlåda på en balkong?! Han var då redan tre år och hade alltså fått en hemsk start på sitt liv. Vi hade redan en hund, en flatcoated retriver som hette Tippen och som hade blivit tränad i jakt etc. så man blev ju lite orolig över hur det skulle gå.

De första dagarna var han livrädd för allt och väldigt otam, men mamma hatade att ha djur i bur så han skulle minnsann få bo ute fritt i trädgården. (Han var alltså aldrig instängd) Han hade bara en hundkoja som han kunde krypa in i om han ville men de gjorde han aldrig.

Han kom till att bli den lyckligaste, tamaste kaninen jag nånsin träffat. Efter några veckor blev han bästa kompis med Tippen, även fast han aldrig träffat en hund tidigare. Dem var tillsammans dygnet runt, och hade ständigt vilda lekar där dem tävlade i race ( Skutt vann alltid:P) och lekte med en stod badboll vilket var deras favorit sysselsättning. Tippen kastade upp den i luften och skutt tog emot den, hoppade upp på den rullade runt så höll dem på så flera timmar. Sen rullade dem ihop tättintill i hundkorgen när dem blev trötta:)

Skutt hade lätt kunnat smita men de gjorde han aldrig, förutom en gång när grannen hade fått jättesmaskiga fina blommor, men då sprang han bara snabbt under staketet åt lite och kom tillbaks 5 min senare. Skutt började också älska människor och skulle alltid vara där vi var. Han trodde nog att han blivit en hund:) Efter tre år bröt han tyvärr benet på ngt sätt, kanske hade han bråkat med en katt vem vet, och vi var då tvungna att avliva honom. Ett år efter fick hunden en allvarlig sjukdom och dog, han sörjde sin bästa vän kaninen Skutt…

Visst hade man kunnat hålla honom säkert i en bur så inget skulle ha hänt honom, men efter en så dålig start på livet kändes det underbart att få honom till världens lyckligaste kanin, ge honom ett så fint liv, och se det samspelet mellan hund och kanin..Blir ju helt gråtfärdig nu men blir så glad av att tänka på honom:)

Där ser man också att en kanin som aldrig mått bra eller fått kärlek i hela tre år kan bli världens snällaste om man bara behandlar dem rätt och får dem lyckliga:) Tror iofs ingen orkat läsa så här långt hehe.

Jag fyllde 8 den dagen och jag hade önskat mig en kanin i födelsedagspresent, och mamma väckte mig på morgonen och sa att jag skulle gå till nedervåningen, och när jag kom ner var det en jättestor bur med en svart dvv i :) han var världens sötaste :)…och när jag fyller år är det alltid soligt och inte ett enda moln ;)

det var soligt och fint väder. jag hade tingat en unge på en utställning. och det var då skalman. sen fick jag och pappa köra hem utan kanin. efter några timmar var utställningen slut och då körde hon hem skalman till mig för hon var endå påväg på det hållet. jag kommer ihåg det jättebra. han var så liten och fin. oskyldig och härlig! =) synd att de inte alltid är så små! men men.. =)

Jag hade önskat mig kanin i födelsedags present, men min mamma ville inte att jag skulle ha kanin. Jag hade ännu inte frågat min pappa, utan kollade istället runt på blocket om jag kunde hitta en liten kanin som sökte nytt hem.

Då hittade jag en annons där det stod att det var några kaniner som var till salu. Då gick jag och tjatade på mamma igen, och visade henne annonsen, det var några gulliga små hermeliner. Mamma gick med på att köpa, men endast om pappa sa ja.

Då frågade jag mamma om hon inte kunde fråga pappa åt mig, och som vanligt frågade hon. Då ropade pappa på mig, och jag var så nervös och skakade av spänning. När jag väl kom fram till pappa frågade jag han vad han ville. Då berättade han att mamma hade sagt att jag ville ha kanin..

Och min kära pappa gick med på att köpa kanin. Så jag ringde till tjejen med hermelinerna och frågade om hon hade några kaniner kvar. Tyvär sa hon, alla var sålda.

Jag blev jätteledsen och ville gråta. Då sa pappa att jag skulle leta efter fler annonser, och då sprang jag till datorn och letade.
Då hittade jag en annons utan bilder, men jag blev förälskad i kaninens beskrivning.

Jag skrev ner numret och sprang till pappa, som satt med telefonen i handen. Pappa ringde denna gången eftersom jag hade gråten i halsen. När jag hade lugnat ner mig gav pappa mig telefonen eftersom han inte visste vad han skulle säga, så jag pratade med henne och berättade att jag hade sett hennes annons, o så frågade jag om kaninen va kvar. Ja, sa hon.
Jag blev jätteglad, och bestämde tid och datum när pappa och jag kunde åka och titta på dem. Nästa dagen fick det bli.

I skolan va jag jätteglad, jag kunde inte konsentrera mig i skolan. När jag kom hem fick jag vänta yttligare några timmar, eftersom pappa var på jobbet. När han hade kommit hem åkte vi direkt till karlskrona, där kaninen bodde.

Först var vi nära på att komma fel, men vi klarade oss endå.
Det var kväll och jag såg nästan inget, men jag fick hålla i kaninen, och jag blev så kär. Då berättade kvinnan att hon hade två kaniner tillsalu. Pappa frågade mig om jag vill ha båda, eller bara ena kaninen. Jag ville ha båda.

Jag tog ena kaninen, och ägaren tog den andra. Sen gick vi in i ett stall som hon hade, så att vi kunde se lite mer. Vi fick båda kaninerna gratis, fast dom egentligen kostade 100 kr styck.

De fick namnen Alvin och Bebina. <3

Jag ångrade inte att jag hade köpt dom. Dom fick bo hos mig i lite mer än 1 år. Dom blev tyvär uppätna den 7 februari av något, som jag tror va en iller eller nått relaterat till det. Jag skaknar mina bebisar, dom var så vackra. :/ <3

När jag skulle köpa min kanin så var det soligt väder. Vi åkte till djurmagazinet jag var så spänd och glad :) När jag kom dit kollade jag lite på kaninerna som fanns, hade inte bestämt mig än. Men sen bad jag om att få hålla en av kaninerna en dvv. Hon var lugn. Jag la tillbaka henne i buren och bad om att få prova hålla i en svart dvärgkanin. Han var jätte spänd och inte alls lika lugn som den andra. När jag la tillbaka honnom så pekade jag på en vit kanin som jag ville prova att hålla och den var i samma bur som den svarta.
Men hon i djuraffären missuppfattade det och sa vill du ha den svarta då sa jag: aah. Jag vågade inte säga emot :P (Jag var tio år då) Så hon packade ner honnom i en låda.
Jag har inte ångrat en enda sekund att jag inte sa emot! Jag och Domino (som jag döpte honnom till) hade så kul tillsammans. Men tyvärr finns han inte hä längre:( Han dog när han bara var 4år :/

ojj, ojj. vad långt mitt inlägg blev. xD