Låter som könsmognad och brunst.
Fast att dom bits är inte bra och inte normalt heller :S

Vi hade en kaninhona som blev ett vilddjur när hon blev könsmogen, morrade jämt, man kunde knappt ge henne mat, var nästan omöjligt att stoppa handen i buren öht och bet så fort hon bara kunde. Vi hade varken tålamod eller kunskap för att försöka göra henne mindre aggressiv så lämnade tillbaka henne till säljaren.

Jag har läst att en del kaninhonor kan bli mycket lugnare efter de fått en kull. Annars har jag läst att man kan träna dem genom att låta dem attackera en träslev eller nåt sånt tills de lär sig att det inte spelar någon roll hur mycket de attackerar. Sen börjar man med händer. Men det kräver nog tid och tålamod.

Det skrivs så mycket om tonåren, men har aldrig varit med om en kanin som blivit aggresiv i "tonåren" och att det sen gått över. Förstår att det är jättejobbigt, man ska ju inte vara rädd för att hantera kaninen. EN del kaniner och då ofta hermeliner eller korsning med hermelin kan vara aggresiva i buren, men att den bits även utanför buren är ju inte alls bra. Tyvärr har jag inget bra tips?, hade själv en aggresiv hermelinkorsning, men hon var bara aggresiv i buren och hur lugn och snäll som helst utanför buren. Vad är det för ras ni har?

Hoppas det är andra som kan ge tips? på vad ni kan göra, för en aggresiv kanin till barn det går inte. Känns väl inte som nån bra ide med kastrering heller, har ingen aning om det ens skulle hjälpa.

Ni har ingen garanti från uppfödaren mot aggresivt beteende, brukar själv lämna det till våra köpare.

Min hona var verkligen skit jobbig under "tonårsperioden". Det gick verkligen inte att hantera henne alls och hon morrade så fort man kom nära buren. Nu är hon 1 år och värdens goaste kanin, sover i sängen med mig och så :)

Det är en dvärgvädur. Min dotter vill ju såklart inte lämna tillbaka den, villket jag tror att vi skulle få om vi ville. Jag har inte kontaktat uppfödaren, eftersom det känns som ett misslyckande från våran sida, dock vet jag inte vad det är vi gjort för fel :( Vi vill ju inte ge upp redan utan hoppas på att bryta detta beteende :)

Jag upplever inte bitandet utanför buren som något problem eftersom jag tror mer att hon "prövar" om det går att äta om ni förstår hur jag menar. Hon bet mig i låret för ett tag sen vilket gjorde väldigt ont, men stunden innan bet hon i tröjan för att se om det gick att äta typ, "och hon får tillräckligt med mat :) jag upplever henne inte aggresiv när man håller i henne, men i buren är det helt annat, då blir jag rädd när hon attackerar mig!

#5 kan ju säga så mycket som att det absolut inte är något misslyckande från er sida. Låter som ett lynnesfel eller väldigt turbulenta "tonår" hos kaninen.

Dvärgvädurar brukar ju verkligen inte ha ett sånt beteende någonsin, men det är klart att det finns väl undantag där också.

#7 Klart att det beteendet kan finnas hos dvärgvädurar också, liksom hos alla andra raser.

TS, jag tror att det viktigaste är att du/ni inte visar att ni är rädda. Om ni är rädda för att bli bitna, använd handskar så att ni ändå vågar hantera kaninen utan att "dra undan". Då kommer hon förhoppningsvis förstå att det inte lönar sig att hota/bitas och då bryter ni det beteendet.

Har varit med om flera kaniner av olika raser, dock alla honor, som har visat samma beteende som det du beskriver. Där har det hjälpt med att vara lugn och bestämd och när beteendet väl bröts så kom det aldrig tillbaka. Vissa av dem visade sig bli mycket mer harmoniska när de fick en kompis också. :) Lycka till!

#8 Jo men det är ju det jag skriver, det finns undantag, men dvärgväduren är ju känd som en väldigt snäll och tillgiven ras. Har också haft två dvärgvädurar i mina kullar som blev aggresiva, men båda var hanar.

Jag tog på mig mina nyinköpta vantar och öppna buren o hon sprang fram för att bita mig, men ångra sig och lät mig klappa henne på huvudet flera gånger och tyckte det var riktigt skönt. Undrar om det är som ni beskriver att hon nu inte kände att jag var rädd för henne :)

Vi skaffade just dvärgvädur för att jag har läst att dom ska vara väldigt snälla och passa barn bra.

Jag trodde att man inte skulle ha två stycken just för att det skulle vara risk för osämja, har för mig att jag läste det när jag forska innan vi skaffade henne men jag kanske har fel?

#10 Låter som en mycket bra början! :)

Det råder ganska många olika åsikter om huruvida man ska ha flera kaniner tillsammans. Har man liten buryta är det nog bättre att låta bli, större yta minskar risken för osämja upplever jag. Har själv flera par som lever tillsammans (honor, två och två) och det fungerar utmärkt.

För några år sedan innan vi inredde vårt kaninhus med fackburar så levde ett gäng dvärgvädurar tillsammans på golvet. De var som mest hela 9 stycken honor och kastrerade hanar, men då var golvytan på ca 14 m² också. Aldrig något bråk eller osämja, på mornarna hittade man dem i en stor gosig hög mitt på golvet. Har själv aldrig råkat ut för några allvarligare incidenter med att låta kaniner leva tillsammans, men eftersom det är så vanligt att man hör det så antar jag att någon måste ha råkat ut för det också. :)

#10 Jag har 2 honor ihop, dom gick 3 st ihop innan jag fick ta bort den ena pga ålder. Men dom andra 2 går ihop. Och den ena av dom honorna var morrig och tjurig innan (bet dock aldrig, det tolererar jag inte) men när hon fick sällskap och något större yta slutade hon med sån :)