Nu hamnade bilden på sniskan men men. Det är lille Lasse iaf.

Ingen som har några tankar? Skulle inte skrivit en novell haha.

Läste igår här på kif att det var en tjej som hade fått en kanin att gilla henne, alltså en riktigt rädd och Osäker kanin? från början som anföll en när man öppnade buren och nu är kaninen snart (eller är) i elitklass i hoppningen :)!

Försök att umgås med honom, kanske sitta och prata med honom om han är ute och skuttar ibland. Alltså försöka lite lätt och få kontakt med honom :)!

http://www.zoonen.com/perzoonen/artikel.asp?oid=2914806

Nu är ju denna artikel mer riktad till djur som är aggressiva eller skygga, men jag tror absolut den fungerar på en undvikande kanin också :)

#3 och #4

Har läst dem innan, men även om det inte är rädsla eller agressivitet så har jag testat det. Klart han kommer fram och man får kila lite ibland. Men det känns mest som att han blir irriterad av det, även om det inte är mycket. Han har helt enkelt ingen nytta av mig.

Det jobbiga är om man ska ha kvar honom eller börja om med en annan kanin, även om det känns riktigt dumt till och från.

Jag vet inte.Hur länge har du försökt att få honom "att gilla dig"? Om du har försökt länge så skulle jag se till att han fick komma till ett hem där det kanske klickar. Och börja om. Fast om det inte har varit så länge så skulle jag försöka lite till.

#5 Om du skulle välja att "börja om" med en annan kanin tror jag det är bättre att du väljer en vuxen kanin. Det finns massor av kaniner som är ~1 år som behöver nya hem. Det är lättare att se vilka personligheter de har osv, medan det kan vara svårare med kaninungar. Då du ändå verkar leta efter en viss typ av personlighet av kanin tror jag att det vore bättre.

Jag har 1 kaninhona är hemma, som inte är så kontaktsökande direkt. Visst kan skutta fram och nosa men sitter inte gärna i knäet utan skuttar hellre i hagen med kompisen. Jag får helt enkelt acceptera att hon är sån :)

#2 Novell, ja inte direkt, men faktiskt är det så att man ibland inte orkar läsa när det ä'r väldigt långa inlägg, så var det i detta fallet, började läsa men läste inte igenom allt. Men du får nog acceptera att han är som han är, svårt att ändra, dom är helt enkelt olika.

Håller med er och förstår vad ni menar. Har ju hållt på sen jag fick honom för ca 2 år sedan. Men har förstått att det är såhär han är, väldigt självständig. Och det accepterar jag.

Funderar på att fråga tjejen som fick ta över den andra kaninen om hon vill ha båda, då de trivdes bra ihop, så han får sällskap av någon på hans nivå. Och efter det ha ett uppehåll och se vad jag verkligen vill, känns nog bäst så. Annars får han självklart bo kvar och skutta runt för sig själv och ha det bra.

Tack för era tankar iaf :)

Missade jag förklaringen till att du splittrade dem. Alltså kaniner är känsliga för att förlora sin bästis… De kan tom dö av det.
Nu säger jag inte att det förklarar saker och ting.

Däremot är det viktigt att skilja på kaninens känslor för dig som kanske ibland är svårtolkade (och ibland lättolkade). Och de känslor av misslyckande som du känner, samt ev. ogillande från hans sida. Det är förmodligen mer känslor som väcks i dig (säger jag för jag själv kan vara lite känslig och känna mig så ibland), men det gäller att vara uppmärksam på var de känslorna kommer ifrån, och var tolkningen kommer ifrån (=från dig). Kaninen kan ej tala, och det finns subtila grejer som kaniner inte gillar. Kanske klappar du på ställen han inte vill? Osv.

Om han får återförenas med sin vän som han bondade med vore det ju perfekt, för det kanske är den viktigaste relationen.

Men annars är det väl ett visst arbete att försöka hitta sätt o närma sig honom med tålamod och att hela tiden intala dig att detta med att bli ratad (t.ex. när han vänder rumpan till och tittar över axeln, eller skuttar iväg och skvätter med baktassarna), att det inte är ett misskännande av hela din person. Försök se det med humor som en del av hans personlighet kanske? Men försök påminna dig själv hela tiden: det handlar inte om mig, det som jag tror att det betyder behöver inte vara så, de känslor detta väcker i mig har att göra med min historia, inte med min kanin osv.. Visst det svider ändå.

Men jag har gett mig den på att förutsätta att han tycker om mig, men att det uppstår kommunikationsproblem ibland för vi talar olika språk, samt att han inte alltid har samma uppfattning som jag om vad som är kul osv.

Men gillar han mat, testa att leka - t.ex. att du står med lite pellets i näven i ena änden av rummet (fast börja kort distans o öka) och låt honom komma för å hämta en pellet, sedan byter ni plats. Osv. Eller så blir det mer som kull.. dvs att han börjar springa efter dig för att få sin gottis. Ibland kanske det bara blir en liten klapp och ingen gottis.. (mest för att han inte ska få för mkt pellets och man ska kunna dra ut på leken)

Vet ju inte vad din kanin kommer tycka, men min är jätteförtjust i leken.

Det finns också info och tankar om detta på nätet och på youtube, använd fantasin när du skriver in sökord.. hittat mest på engelska dock.

Vet inte om något av detta var till hjälp. Kommentera det gärna.

En del menar också att kanske han vill göra annat med dig? Vara ute? Kanske pröva att hoppa? Eller bara få ge sig ut på äventyr tillsammans, sådant tycker jag bondar på ett litet subtilt sätt iaf. Kan också ev. hjälpa att testa lyft då, när ni är ute osv.

Vet inte riktigt.

Är det någon som ska oroa sig för att skriva mycket text så är det jag då mina inlägg oftast blir väldigt långa av olika själ xD Så ta det lugnt ditt var inte i närheten av mina längsta…snarare standard längd xD haha. Mycket med min sjukdom och göra då jag anser att allt detta skrivande lätt ger upphov till en mindre mani xD

Alla kaniner yttrar sig anorlunda. Tror inte direkt att kaninen inte tycker om dig utan det är nog mer att han inte ger dig all sin tid att mata dig med uppnärksamhet och ge dig tydliga bekräftelser med jämna mellanrum. Alla mina kaniner bter sig på olika sätt. Jag är någorlunda nöjd med mina relationer till mina kaniner. Det är dock en kanin som jag köpte för snart ett år sedan hon skiljer sig så otroligt från alla mina andra kaniner. Där mina andra kaniner skulle vlja att utforska eller vända sig om för uppmärksamhet sitter hon bara stilla och gör ingenting. Som om hon suttit in burad alldeles förmycket förut eller nått. Eller så hör det till hennes personlighet. Hon är en riktigt fisförnäm dam som inte lyfter ett finger för uppmärksamhet utan vet att uppmärksamheten från andra redan i grunden ligger på max. Om  jag ska vara ärlig är hon en tråkig kanin. Men ibland får man glimtarna man bara inte kan missa som bidrar till att jag behåller henne för att jag älskar henne!

Tycker du kan försöka pröva dig fram och se om du hittar något som din kanin tycker är intressant. Klickerträning, hoppning, skogspromenader och som det en annan nämnde att ge något mumsigt varje gång kaninen springer fram till dig. Då blir kaninen intreserad av dig och med tiden lär både du och kaninen känna varandra lite bättre och kanske finner andra anledningar att umgås med varandra än godis i detta fallet.

Jag hade problem med att knyta mig till min kanin Kiara. Tillslut fann vi klickerträning och detta funkade jätte bra för våran del.

Willbur därimot skulle aldrig gå med på något så förnedrande som klickerträning. Han är en ståtlig hoppkanin som är fullt medveten om att hela jorden kretsar runt honom. Många tolkar honom som en sur kanin. Men han är inte sur någonstans förutom när han ser att andra får mer uppmärksamhet än honom. En trogen självgod kanin med gott självförtroende och stark avvikande karaktär. Man måste verkligen känna honom för att kunna se hur mycket han älskar en. Det tog tid att förstå honom då han inte var som alla andra som man kunde läsa om på nätet. Men när jag väl accepterade att han var annorlunda jämnfört med dem där andra kaninerna så började jag istället förstå hans budskap. Och hoppningen lärde mig mycket om honom och han lärde sig att hantera mig. En WIN WIN situation för våran del. Långa promenader och hoppning var lösningen för mig och Willbur. Och jag har aldrig sett en så plågad kanin som när jag försökte klickerträna Willbur xD Haha

Pröva er fram! Alla lösningar ser olika ut från fall till fall. Men vad som är viktigast för att kunna lära känna varandra är att få varandras uppmärksamhet! Alla kaniner gillar ju mat kanske inte att få det ur handen utan ta det från skålen eller nått. Börja där då har du ju iallafall kaninens uppmärksamhet utnyttja tillfället så gott det går!

Sälj kaninen om den inte passar och köp en ny kaninunge som du kan ha från början :)

Tror inte tips? osv hjälper, du har ju klart och tydligt skrivit att ni inte passar ihop.

#11 Det fanns olika anledningar till att de delades, men huvudsaken är att de båda mår bra iaf :) Förstår vad du menar med att språket och känslorna kan uppfattas som olika eller fel, klart jag överför lite mänskliga känslor och uttryck på honom även om jag vet att det inte alltid stämmer. Men samtidigt känner jag honom efter att ha varit med honom varje dag i två år. Så på något sätt känner jag ändå hur han är, och han är nog bara mer självständig helt enkelt. Men den leken med pelletsen tror jag han skulle kunna uppskatta, ska testa med det iaf, för lite trix kan han göra sen innan. Och ute är vi, han hatar när kopplet kommer fram men älskar när han välfärd ute, så det ska jag fortsätta med. Tack för dina tankar :)

#12 Du kan läsa lite ur mitt svar ovan :) Förstår hur du menar, och jag ska nog testa att klickerträna honom lite och se om det gör något för honom. Promenader tar vi redan, men kan ta med honom till andra ställen. Men jag får nog bara tänka på det ett tag, och se hur det känns. Kan umgås lite mer med honom nu när jag kommer plugga distans också, så får se hur det blir då :) I slutändan så är det ju att göra vad som är bäst för honom som är det rätta.

#14 Ja, jag tänkte ju just bara på det att det kan hända massa saker inom en själv när man blir ratad (och sedan tror man att det där som hände i en själv, faktiskt var kaninens känslor). Alltså det jag menar är lite knepigt, men om man har lätt att känna sig ratad eller att man kanske inte duger i sig själv, så är det lätt att det färgar hur man tror att andra (inklusive kaniner) uppfattar en. Jag vet ju inget om dig, jag känner bara mig själv osv..

Klart att du känner honom. Men som du säger, han är nog självständig. Det är ju uppenbarligen så att kaniner har lika stor variation i sina personligheter som människor. Min är också åt det hållet. Ibland kan man dock komma på något genialt. Han gillar inte att bli borstad t.ex. - eller snarare, han gillar i princip bara att bli borstad om han samtidigt har en gren att gnaga på. Så egentligen har jag av en slump kommit på att det är hans grej. Så fort jag börjar borsta - och han inte drar direkt - börjar han leta efter något att gnaga på. Sedan börjar ett intensivt gnagande som tyder på att han tycker det är jätteskönt att bli borstad och lite masserad. SÅ intensivt gnager han liksom inte annars. SÅ ja,.. man hittar deras grejer. Kanske hittar man ständigt nya.

pelletsleken är kul, det är underbart att se sin kanin komma stormande med svansen rätt upp.. och så småningom utvecklas det nästan till kull.. och man behöver inte alltid ha en pellet i handen.. Men det är klart, tröttnar han så är leken slult. Men man kan iofs försöka få igång den igen.. beror på.

Men samtidigt: både hans o din lycka är ju viktig, så precis om #13 så kan det ju vara rätt att hitta rätt hem åt honom, om det känns så. Men det är ju viktigt att försöka hitta någon som man känner verkligen vill och kan ge ett permanent hem med god omsorg..

Kanske har vi båda kaniner som inte är så mkt kel och goskaniner, utan som gillar att det händer saker, min kanin älskar när jag städar, älskar spännande grejer på sitt territorium och när man möblerar om. Jag känner också glädje o tacksamhet när vi varit ute och gjort något.. Han blir inte mer kelen, men jag känner att jag matchat hans temperament bättre.

Däremot så blir det gosattack med jämna mellanrum, skulle jag vänta på att han fick lust så skulle det nog inte bli alls. Men ibland verkar han uppskatta gosattacken - men ofta hoppar han iväg o skvätter med bakbenen.

#13

Instämmer. Ibland stämmer inte kemin ihop. Köper du en häst som du inte kan jobba dig ihop med så säljer du den, det är alldeles för dyrt att ha en häst du inte kommer överens med. Men en kanin ska man PROMPT behålla oavsett vad.

Sälj honom :) du har tragglat i 2 år och det känns fortfarande inte helt bra. Då är det med andra ord inte rätt. Finns säkert någon där ute som kemin stämmer bättre med.

#16 Fröstår absolut vad du menar, och det är skönt att få höra andras tankar när de i min närhet inte har samma intresse för djur som jag :) Så tack för dina tankar!

#17 Jo men precis. Känns mest som ett moraliskt dilemma, vad folk och jag själv tycker är rätt och fel. Ibland ser man det inte svart på vitt bara, som man kanske inte borde.

Tack alla som svarat, det är jätteskönt att höra andras åsikter och tankar :)