Men du kan sällan få en hermelin lika tam, orädd och tillgiven som ex en dvärgvädur, har du inte jämfört och haft en dvärgvädur så kanske du tycker att din hermelin är tam och tillgiven, eftersom du inte har nåt att jämföra med.

Har tyvärr bara rätt dåliga erfarenheter av hermeliner, har haft ett par själv och dom var aggresiva, min granne hade en som terroriserade hela familjen, attackerade så fort man satte ner handen i buren. Har haft hermeliner på inackordering och dom har varit lite småaggresiva i buren, inte satte man in mat hur som helst, utan bara när kaninen var i ett annat hörn av buren. Medan då en dvärgvädur är helt orädd, kommer fram och vill kelas med när man öppnar buren, tam och tillgiven från första början. Vet även en som haft en hermelin som dom tyckt har varit så trevlig och tam och sen skaffade en dvärgvädur och märkte ju då vilken otrolig skillnad det var, även fast hermelinen var snäll och lätthanterad, så var det ju jättestor skillnad.

man kan få en hermelin lika tam som en dvärvädur! ;)

min kompis har värdens snällaste hermelin! Hon har då åxso 5 st dvärgvädurer och en hermelin, Hermelinen är snällast!

Allså ingen ras kan bli problem fri. Alla raser är lika värda♥

Jag har faktiskt bara dåliga erfarenheter av hermeliner med, men jag tror absolut inte att dom är hopplösa för det. Det beror inte på rasen, utan på vilka gener dom har och hur dom tas om hand. Min kompis hade två hermeliner som var helt galna, men hon hade inte lagt ner någon tid på dom alls. Dom fick vara ute i sin bur hela tiden. En annan som jag känner hade en dvärgvädur som var precis likadan. Till exempel dvärgvädur är ändå ofta en lugnare ras, men hermeliner kan bli lika trevliga som vilka andra kaniner som helst. Det är jag säker på :)

#1 Jag har haft många kaniner genom åren, just nu har jag Ruff (lejonhuvad dv) och Athena. 
Du har helt fel. det är verkligen inte så!
bara för att du har sett en eller två som är så betyder det inte att alla hermeliner är så! jag blir så ledsen när jag ser folk skriva att hermeliner inte kan gå att få lika tam som en dvärgvädur! jag vet ju själv! jag klickertränar Athena och hon kan både ''Upp'' och ''Snurra''!  

#2 håller med! alla raser förtjänar sin chans!  ♥

#4 Nu handlar det inte om bara en eller två, har träffat och haft mycket mer än så och jag träffade faktiskt en riktigt trevlig hermelinkanin för ett tag sen. Det var en familj som hade två hermelinhonor (syskon) den ena aggresiv och den här då trevlig och snäll. Dom skulle lämna tillbaka den aggresiva till uppfödaren och så tog dom i stället en dvärgvädursunge av oss. Men trota att deras lilla hermelin var så snäll, så märkte dom ju ganska direkt vilken jättestor skillnad det var, för jämförde hon med dvärgväduren, så var ju inte alls hermelinen särskilt tam.

Men absolut handlar det om individer. Men ska man skaffa en kanin så vill man ju helt ha en som är tam och tillgiven från första början. Jag tror säkert att en hermelin går att få lika tam som en dvärgvädur, men redan där är det ju väldigt stor skillnad. En dvärgvädur är tam redan som liten unge, man behöver inte "få den tam" för det är den redan.

#5 förstå inte vad du säger. jag blir bara jätteledsen! 

Jag har aldrig behövt få Athena tam! hon har alltid varit lika tillgiven som Ruff. 

Usch jag blir bara så ledsen av att läsa sånthär.  

#5 Det är inte många kaniner som blir tama av sig själva, hur tänker du ? ;s

Först och främst tror jag det handlar mycket om hur de får växa upp och individen själv. Jag har aldrig upplevt hermeliner som aggressiva, men som små kaniner med en hel del spring i benen och som även blir förskräkta lite lättare än en del andra raser. Är man så liten måste ju allt vara lite mer sklrämmande än om man är lite större.

Vädurskaninerna är ju lugna för att det är hela grejen med dem, de har avlats så och alla vädursraser är generellt de lugnaste i rasligan.

Tror att hermelinen kan bli missförstådd ganska lätt, den är ju så putteliten att alla tror att den är jordens lättaste ras och hanterar den därefter. Dock är, vad jag har upplevt genom 7 år av utställningar och kaniner i stallet, hermeliner inte alls kaniner som är superlätta att ha och bra barnkaniner. De behöver nån som är trygg för att vara lugna, och när folk bara behandlar dem som små och lätta kaniner så är man oftast inte den där trygga handen = kaninen blir rädd vilket kan leda till bett och massa sprall. Tror det är nått sånt som gett hermelinen sitt rykte som sur.

Vill man ha en hermelin och vet vad det innebär att ha en kanin, lugn, tålamod och massa tid så tror jag hermelinen kan vara som nästan vilken annan ras som helst. Men som det är nu så vet jag att folk slänger omkring med dem, tar dem i nackskinnet osv, bara för att de är så små och så lätta att hantera fel.

Har du TS hanterat Athena hela tiden och kanske fått henne från en riktigt bra uppfödare så är det inte så konstigt att Athena är lugn hos dig. Vad har hon att varar rädd för lixom :)? Håller med dig om att man inte ska låta sig avskräckas av rykten, men man ska veta att det kan kräva lite mer tillitstänk med den lilla minikaninen :)

Jag är oxå en av dom som bara mött dåliga hermeliner. Har själv ägt en och han va rätt aggressiv. Har faktiskit aldrig träffat en trevlig hermelin/herm.blandning. Även om jag skulle möta en jätte trevlig o mysig hermelin så skulle jag aldrig våga köpa en själv.

Jag tycker att alla raser går att få likadana i sättet. Men visst finns det undantag. Jag tror inte heller att hermelinen går att få samma temprament som dvärgväduren te.x.

Jag har heller aldrig mött en aggressiv dvärgvädur. Jag va nyligen med min bror o hans tjej och hämta deras dvv och hon hade vädligt många kaniner, alla kom  fram till gallret och skulle hälsa, vissa blev verkligen överlyckliga när man kom fram och började springa runt runt och buffade på dörren. Kaninungarna rammlade nästan ur för att dom va så översociala. Vissa honor kom inte fram då de sov och då va det just honorna som hade stora kullar, va 2 kullar som hade 9st ungar i. 
Jag kan bara tala för mig själv, men dvärgväduren har det underbaraste tempramentet som finns, ingen kanin oavsett ras kommer att kunna ersätta deras temprament!

#1 Skitprat rent ut sagt. Hermeliner kan bli minst lika goa som dvv. Bara att hermeliner brukar ha mer spring i benen.

Jag är hermelinuppfödare. Alla raser har en egen "temperamentsprofil", och det finns såklart alltid undantag. Jag skulle vilja dela in hermelinerna i tre grupper: 1. Superaktiva med högt självförtroende. Kan bli bra hoppare, jättegosiga, eller om de blir felhanterade för dominanta och slutligen aggressiva. 2. De obrydda. De är småskygga och uppskattar inte människokontakt särskilt. Inte aggressiva, springer bara undan. 3. De revirhävdande. Lite väl högt självförtroende. Den "farligaste" gruppen i fel händer, om de är hos kelfamilj kan det sluta i tragedi, de kan få den dåliga vanan att attackera och bitas hårt. . Hermeliner kan absolut vara jättetrevliga, men ALLA är inte det. Alla går att hantera om man gör det på rätt sätt, men en del funkar helt enkelt inte i kelhem. Det är inget fel med det. Dvärgvädurar och holländare är däremot mycket lugnare och lättare att ha till kel.

#10 Håller helt med.

#10 så sant!

#7 Dvärgvädurna är tama och orädda redan från det att dom är små, dom behöver man inte få tama, när man kommer till buren så får man nästan mota bort dom så att dom inte ska ramla ut ur buren när man öppnar (utebur på ben och öppning fram) för att alla vill fram och ha kontakt.

#6 Men det är väl jättebra att du har en tam och trevlig hermelin, jag har väl inte sagt nåt negativt om din kanin. Det enda jag säger är att det är skillnad på raserna, det är ju bara rena fakta. Hermelin: sprallig, lite nervös och skygg, men kan ändå vara en trevlig kanin, dvärgvädur: lugn, orädd, tam och tillgiven, redan som liten unge, bara att välja vad man vill ha. Som barnkanin finns det knappt nåt alternativ, där rekommenderar jag alltid dvärgväduren, men till lite äldre barn/tonårigar eller vuxna är det ju valfritt, men man bör ju veta förutsättningarna.

#14 Inte alla. Beror helt på gener, föräldrar osv.
Hermeliner är oftast likadana med.

Allting hänger på uppfostran, gener osv. Inte på själva rasen.
Dock kan hermeliner kanske upplevas på ett annorlunda sätt än som dvärgvädurar då hermeliner brukar ha mer spring i benen.

Det är ju ingen som protesterar när man säger att dvärgharar har ett speciellt temperament och att dvärgharar är olämpliga som barnkanin ^^.

#15 Men dom allra allra flesta, allt hänger INTE på uppfostran, en dvärgvädur behöver inte uppfostras att bli tam och tillgiven till skillnad från en hermelin.

Har aldrig sagt att en hermelin inte kan vara en trevlig kanin, det är dom säkert hos rätt ägare, men dom är oftast ganska skygga.

#17 Du har för mycket fördomar om Hermeliner som inte stämmer.

Höhö jag ogillar dvärgvädurar jag… Min fördom om dom är att dom är riktiga skitgrisar som gräver runt hela tiden.

#17 Jag har två linjer med löjligt trevliga hermeliner. Hänger på gallret och vill bli gosade med, både hanar och honor. Väldigt spralliga också. Jag har inte tränat dom till det alls, de har ärvt det från sina pappor/farfädrar.

#11 Min hermelin/lejonhuvade hona verkar tillhöra grupp 2. Hon är inte direkt galen i mänsklig kontakt utan brukar springa undan. Men lejonet i henne tar över ibland och då får man minsann klappa henne! ;) Hon är skygg, men väldigt nyfiken fast "jumpy", dvs. lite nervös och reagerar starkare än min lejonhuvade på ljud osv.

Har dock inte mycket erfarenhet av renrasiga hermeliner… :/

#21 Min Smilla är lejonhuvad kanin men inte direkt social av sig.
Så har inte med hermelinen i din kanin att göra ;) Utan helt enkelt individuellt:P

#18 Har inga fördomar, har ju själv haft hermeliner, jag baserar bara det jag säger på mina egna erfarenheter, sköter just nu en 5-årig hermelinhona, men stoppar inte in händerna i buren utan att ha henne på behörigt avstånd och man bör ha kaninvana när man ska hantera henne, dock är hon inte aggresiv utanför buren, men gillar inte att vara i famnen.

#11 Bra skrivet och du vet väl vad du talar om. Det stämmer nog väldigt bra och av dom tre grupperna, så har dom hermeliner som jag varit i kontakt med hamnat i grupp 2 och 3.

#23 Det kunde likaväl varit en helt annan kaninras. Behöver inte ha med att är hermelin. Finns många kanineraser som kan vara / bli såna.

#22 Nä jag talar bara av egen erfarenhet. Men eftersom det finns raser som är sociala och inte bland både hundar och katter vore det logiskt att det fanns hos kaniner också. :) Alltså bara generellt, inte att varje kanin av en ras är på ett sätt… Och det är ju heller inte något negativt om hermeliner, de är superfina och aktiva kaniner tycker jag är positivt! hehe

#24 Det kan det ju säkert, men nu handlade det ju om hermeliners temperament. Själv har jag inte nån erfarenhet av andra raser än lejonhuvad kanin, hermelin, hermelinfuchs, dvärgvädur och lejonhuvad dvärgvädur. Men vill man ha en hermelin så skaffar man en, när man skaffar hund så väljer man ju ras efter vad man vill ha, det betyder ju inte att det finns dåliga raser, gäller väl lika mycket för kaniner, ska du skaffa en kelkanin till dina barn så är ju inte hermelinen den lämpligaste rasen.

#26 Jag hade kunnat rekommendera hermelin till mindre barn.
Min hermelin jag hade kunde vem som helst hålla på med :)
Men det är olika såklart vad man har för erfarenhet osv.
Jag har haft en hel del olika raser.

Ja gällande hundraser väljer man ju efter vad hunden är framavlad till.

#26 Men det är väl dumt att köpa en kanin bara för att mysa med, man ska inte ha djur för sin egen skull. 'Kelkanin till dina barn' låter bara fel tycker jag.. Då ska ju barnet ha kaninen för att den är intresserad av kaninen som djur.

Hade också två hermeliner. En var hyfsat bra och en var helt crazy :P

Sånt här blir jag bara så förbannad på, massa fördomar hit och dit om att den rasen är det och den andra inte.

Alla Hermeliner jag har träffat har varit minst lika tama och gosiga som Dvärgväduren, man får putta in dem i buren för att de inte ska ramla ut.
Min Hermelinhona älskar att vara runt folk, sitta i knät och pussar alltid på en.

Min kompis som är uppfödare har mer än 20 Hermeliner, och en hel hög med ungar också, och av alla dem så har jag inte mött en enda aggressiv.

Ni som har mött aggressiva Hermeliner har antagligen haft otur, för de är absolut inte aggressiva eller elaka på något sätt.

#30 håller med dig till fullo!

Kopierar ett inlägg jag skrev i en annan disskusion ang detta (la till lite också). Att säga att hermeliner är aggressiva och rädda tycker jag är som att säga att hundar av doggtyp har hetsigt humör och bits. Det stämmer kanske på några få individer, men absolut inte i närheten av alla. Har själv aldrig haft varken dvv eller hermelin men har träffat flera sådana. Alla har varit trevliga och snälla kaniner. Jag tror att varje kanin föds med ett grundtemperament. Tex vissa är lite lugnare än andra medan andra är piggare och nyfiknare eller försiktigare. Har kaninen dåliga gener och aggresiva föräldrar finns det en större risk att aggressivitet bryter ut även hos ungarna. Hermeliner har ju som man ser i denna tråden endel dåliga rykten om sig, det kanske påverkar så att man inte ställer lika höga krav på hur avelsdjurens temperament är. Men sedan tror jag att det spelar in väldigt mycket vilken uppväxt kaninen får hos uppfödaren och hur den blir behandlad den första tiden i hemmet. Även hur tam mamman är tror jag spelar in då hon är ungarnas "förebild". Kanske är det så att hermeliner har lättare för att komma till oseriösa hem på grund av sitt jättesöta utseende och minimala storlek? Och sedan att dvärgvädur föds tama… Skitsnack! Om man tar en dvärgvädurskull och helt låter bli att vara med ungarna och sedan tar en kull på en av ungarna, och hälsar på de ungarna först när de är typ fem veckor tror jag inte att det första de gör är att hoppa upp i ditt knä och pussa dig. Det är mycket möjligt att de inte är så svåra att få tama, men att de föds tama, nehedu. Det var värst vad dvärgväduren blev änglamålad i denna tråden, visst är det en trevlig ras, men där finns minsann rädda och aggressiva individer också!

#30 Ingen har väl sagt att alla hermeliner är aggresiva, utan att det finns en del hermeliner som är aggresiva, vilket även uppfödare skrivit om i den här tråden. Men mest handlar det om att den inte är lika orädd och tam som ex dvärgväduren.

#28 Men förstå mig rätt, man kan skaffa en kanin för att ställa ut och avla, man kan skaffa en kanin för att hoppa med eller man kan skaffa en kanin bara till sällskap, då kallar jag det för "kelkanin". Men så är det ju med dom flesta djur, syftet man skaffar sitt djur är ju olika från fall till fall. Dom allra flesta barn vill ha ett djur och då brukar kaniner eller marsvin vara ganska bra. Givetvis måste ju föräldrarna också vara delaktiga och intresserade.

#33 Men du skriver nästan samma sak i varenda inlägg, jag tror dom flesta förstår vad du menar men jag håller i alla fall inte med alls.

#28 Kelkanin är en kanin som inte är framavlad till t.ex utställning, hoppning osv. Helt enkelt en "hemmakanin" eller vad man ska säga. Mina kaniner är t.ex kelkaniner. Tränar dem lite på olika saker här hemma, har dem i Hage & sele och kelar med dem :)

#33
Flertalet av alla Hermeliner jag har träffat är lika orädda och tama som Dvärgvädurarna.
Och jo, du har ju förklarat det som att Hermelinhonan du passar _"dock är hon inte aggressiv utanför buren.." 
_Jag tycker det låter som att du tycker att Hermelinen är aggressiv.

#33 Ja hon är i allra högsta grad aggresiv i buren, attackerar och morrar. Det är ett beteende som jag aldrig accepterar hos nån kanin. Det är inte kul att behöva vara rädd att bli biten varenda gång man ger kaninen mat eller gör nåt annat i buren.

#37
I #33 skrev du såhär: "Ingen har väl sagt att alla hermeliner är aggresiva, utan att det finns en del hermeliner som är aggresiva.."Och nu skriver du att hon är det?
Det beror säkerligen på ägaren/mamman/pappan och miljön.
Hon kanske inte trivs och inte känner sig trygg? Kan mycket väl vara därför hon gör så och försöker skydda sig och sitt revir.

-
Kommer inte ändra min uppfattning om Hermeliners temperament, för de är så himla mysiga, vill gosa och pussas som vilken annan ras som helst.
De som har haft/träffat aggressiva Hermeliner har antagligen haft otur och det beror INTE på rasen, utan på ägaren/mamman/pappan och miljön, samt att den kanske inte trivs och är rädd och skyddar sitt revir.
Säger inte att den inte trivs osv, men det kan mycket väl vara så.

#19 Måste bara säga att hemma är min dvv helt grävfri. Men ute i naturen så kommer det draget fram ibland och det flyger lite jord.. Sedan viftar han på svansen fram o tillbaka o släpper några pluttar o en skvätt hihihi.. ser så himla roligt ut. Men han gräver inte alls hemma. Och biter inte på saker i princip alls, i varje fall inte möbler eller mattor eller inredning.

Gnager bara på grenar. Så är det fördomen mot dem så låt det inte stoppa dig, de är sååå himla sköna typer.<3

Men jag tror också på arv och miljö i de flesta fall. Men visst finns det väl "typer" inom raser.. Har fått för mig att den där extrema matgladheten och "bredden i smak" *ahem* är karaktäristiskt för dvv.

!4 Woaw snacka om fördomar. Min dvv är ingen kelkompis som vill sitta i famnen. Hon går under namnet surtanten och det finns en stående varning om att hon kan bitas så grannungarna stoppar in fingarna på egen risk.

Rexen däremot är ett mystroll.

#32 Jag tycker också det låter som att dvärgväduren skulle vara nån stor gåva från himlen liksom, de är så såå perfekta liksom.. ''/ 

Och jag måste bara få säga att det är en myt det med att det skulle vara så att hermeliner skulle vara sprättiga och rivas m.m. jag har ju själv världens bästa att jämföra med, så nu gör jag det! 
Om vi säger såhär: Min lilla Ruff som är en typisk kelkanin blandning, han är helt annorlunda från den typiska bilden man får upp i huvudet ''kelkanin/barnkanin'' Han gillar inte folk helt enkelt! han har tytt sig till mig och min mamma och han bits och river andra som kommer i närheten. Är han uppfödd fel? Nej det är hans personlighet. det spelar ingen roll om han är den där perfekta blandningen så han är fluffig och ska ha dvärgvädurens temprament. för han är sig själv.
Athena då? Jo hon är möjligtvis lite reserverad mot främlingar, men det är väl vi med? hon har tytt sig jättefint till min äldre syster (hon förövrigt tycker Athena är den finaste kaninen hon stött på) senast idag hittade jag dem ligga och gosa ute i gräset.
Och jag ska säga att det är så fy dundrande *Försök till att inte svära* att höra och se folk skriva om hermeliner som får folk att tillslut rynka på näsan när man säger att man har hermelin, då får man höra ''jaha. hur är hon då?'' en stel, kall fråga. HELA J**** tiden måste jag stå ut med all skit som kommer överallt ifrån! det får säkert många andra hermelinägare också.
Öppna ögonen ni som tycker hermeliner är skygga, ja visst. det finns skygga hermeliner, precis som att den vanligaste hundrasen som attacherar är Golden Retrivers. det var det ingen som kunde tro och folk förnekar det än idag.

#40 min dvv hona är likadan, så förstår vad du menar :)

#38 Fattar inte vad du menar???? Var det nåt fel med det jag skrev att alla hermeliner inte är aggresiva men att det finns en del som är det.

Vad menar du med "Och nu skriver du att hon är det"???

Sen skriver du att det kanske beror på Mamman/pappan, ja men där har du ju svaret i så fall, att det är en medfödd aggresivitet från kaniner som inte ska avlas på över huvud taget.

Jag får väl också fälla en kommentar i debatten ;)

Jag är innehavare av 5 dvv´s och 4 hermeliner, då räknar jag bara de vuxna och visst är dvv-erna lugnare till sättet och framföraltt hanarna är riktigt gosiga men mina dvv-honor är något av det tråkigaste jag skådat.
De lämnar kanonungar alla tre men fy så tråkiga de är, de tillhör hermelinkategori 2 allihop.

Mina hermelinhonor däremot är supertrevliga och gosiga. Roliga och personliga tjejer, medans hane 1 också tillhör kategori 2 iaf så länge han är i buren och hane 2 är underbart lugn och gosig.

Jag fick också höra att hermelutterna skulle vara sura jäklar men mina är hur trevliga som helst. illäggas ska kanske att jag jobbar hemma och hanterar mina kaniner flera gånger om dagen.

Upplever de lejonhuvade som ett mellanting men mest väldans trevliga, har ett gäng sådana också.

#43
Jag menar det som jag skrev, att du ena gången skrev att ingen hade sagt att Hermelinerna var aggressiva, men sen skriver du att hon är aggressiv?
Tycker det är irriterande när folk velar fram och tillbaka.

Jag tror, som jag skrev i #32, att det beror lite på att vissa har högre krav på hur en dvv ska vara i temperamentet för att den ska avlas på. Men när det gäller hermeliner kanke vissa fördomsfulla personer tänker att det inte gör något om mamman är lite sur, det är ju så hermeliner är. Och då sprids de anlagen vidare. Jag hoppas att alla uppfödare bara avlar på 1:an av de grupperna Lina beskrev, så att endast de trevliga och tama kaninerna sprider sina gener vidare. =) Då får vi de här snälla kaninerna som hermelinen i grund och botten är.

Jag blir lika irriterad jag när folk talar negativt om belgisk hare och dvärghare. Men likväl så vet jag att det är raser inte alla ska ha, och att de har ett mer "bordercollie"-liknande psyke än de snälla dvärgvädurarna som är "golden retrievers". Men jag tar illa upp när dom kallas aggressiva och att det är enbart deras fel när psyket på en hoppkanin blir lite för "explosivt". 

Hermeliner har jag inte hanterat någon renrasig med stam. Endast så kallade hermeliner från zoo och de flesta där har väl varit mer eller mindre griniga. Så där vet jag inte. Men Lina R har bara tillfört vettiga inlägg i denna tråd. Och hos henne vet jag att det finns en djupare kunskap om rasen hermelin än vad många kelkaninsägare har.

Nu har jag en 11 veckors dvärgvädurstam som är något av de mest sociala och goaste jag någonsin träffat. Hon söker uppmärksamhet jämt och är så fruktansvärt snäll. Dock skiter hon överallt och vänder upp och ner på inredningen på sin bur, men det är väl lite vad dvärgvädurar gör ;).

#45 Men läs ordentligt innan du skriver kommentarer som inte stämmer!!! Jag skrev att ingen har sagt att ALLA hermeliner är aggresiva men att det finns en del som är det. Jag har även skrivit att jag haft/träffat/skött många aggresiva/skygga/rädda hermeliner, varav denna hona är en av dom.

#6 Precis så tror jag också, då jag hört att det avlats på individer som är lite småsura och aggresiva. Verkar som att det är accepterat just bland hermelinerna att avla trots att föräldrarna inte har det bästa temperamentet.

Jag vill att en kanin ska vara snäll, lugn, orädd, gilla att bli kelad med, gilla att vara i famnen, inte springa iväg och gömma sig då man öppnar buren.

Visst var mina hermelinfuchsar snälla, vet inte om dom har ett annorlunda temperament än vanlig hermelin, men dom var ändå ganska skygga.

Det är ju inte så konstigt att just hermeliner har så dåligt rykte, för när man hör talas om en aggresiv kanin så är det väldigt ofta just en hermelin.

Hade en kaninköpare (barnfamilj) här just nu, dom hade en kastrerad hane som var jättesnäll (teddydvärgvädur) och sen hade dom en kanin som inte jättenervös, som bets och var aggresiv, som dom inte kunde ha kvar. Var ju tvungen att fråga vad det var för ras och det var en hermelin.

det finns ju snälla och goa hermeliner men alla(exakt alla)hermeliner jag träffat är arga och så. dom flyger på min hand direkt och biter så hårt att det börjar blöda. men dom andra kaninerna jag träffat har varit supersnälla(ungefär alla då).

jag tror att det finns fler hermeliner med temperament än det finns snälla och gosiga…

jag vet inte, kan ha fel ;)

#50 och #51
Då är antagligen de kaninerna avlade fel, eller som jag har nämnt tidigare, de kanske inte trivs, är rädda eller liknande och vill skydda ksigg revir och sig själva.
Håller inte med er alls.

Varför blir det alltid ett flamewar av sådana här trådar? Trådskrivaren ville ju bara påtala att man inte skall dra alla kaninindivider över en kam pga rykten :-) Att påtala att man som blivande ägare av en kanin (eller djur över huvud taget) bör/ska söka information om djuret är väl ändå inte fel? På ett personligt plan så har jag en "felavlad" såkallad aggro-hermelin och en dvv som tjyvnyps när han inte får som han vill. Båda dessa beteenden är bortträningsbara! Jag har gjort det. Visst får de återfall men då får man ta en "diskussion" om rätt och fel igen sen är de mysigast i världen på sina egna speciella sätt :-D I min personliga åsikt så handlar djurhållning om samma sak som vård av människor. Man kan inte tycka om alla men om man väljer att ta reda på information om hur man skall bemöta en individ på bästa sätt utifrån deras "kultur" så blir kommunikationen och samspel helt plötsligt möjligt! :-)

Ursäkta dubbelpostningen. "redigera inlägg" funka inte f.n. :-( Glömde tillägga att båda min änglar är skänkta till mig dvs jag har inte haft de från start. Hermelinen fick jag vid ca 1års ålder och Dvv vid 8 mån när han precis kommit in i tonåren och gjorde revolt.