Hej tänkte berätta om min första kanin Tuva. Tuva var en lejonhuvad , vit . blå-ögd :) Jag såg på internet hos en uppfödare i närheten. blev kär i henne direkt så inom kort var hon tingad till mig. Dagarna gick och snart var den stora dagen här då vi skulle hämta henne. jag började förbereda buren, skålarna, transporten, och en ute bur till henne. Dagen kom och vi åkte och hämtade henne. Hon var en bestämd liten tjej men med bra temperament. Hon flyttade in i buren så fort vi kom hem och verkade trivas bra. Det tog inte många dagar förens hon verkligen kommit till ro och hoppade upp i famnen när jag kom ;) Hon åt morot å frukt/grönsaker och gnagde på pinnar och stockar. Månader gick och hon mådde bra och växte. Men runt hennes 2 års dag tyckte jag hon åt dåligt så tog ut henne och kollade igenom henne ordentligt , kollade hennes tänder och såg då en tragisk grejj .. tänderna högst upp växte en inåt och en utåt .. och tänderna på underkäken var på tok för långa å växte också dom åt sidan och inåt. jag blev livrädd oerfaren som jag var sprang jag in till mamma och pappa och de kom ut å tittade på tänderna de blev förvånade så vi ringde veterinär dagen efter då de var stängt den dagen. Hon blev sämre bara över natten och smal å ranglig var hon på morronen så vi ringde veterinär så fort de öppnat de sa att de rörde sig om bettfel. så vi fick en tid redan samma dag och åkte in. De tittade på henne och sa att hon måste alltid haft så men det har hon inte för när jag klorklipper så kollade jag tänderna å de var då normala. Men dom sa på en gång att vi kan inte göra nåt bara att låta henne somna in så jag fick ta farväl av min älskling och hon fick en spruta … och fanns inte längre , kändes inte allt för roligt att åka hem med en tom transport och hemma en tom bur utan kanin… Ja detta är vår historia .. RIP Tuva !