Men om du har 3 kaniner, kan inte de börja med att lära sig av dig och hjälpa dig att sköta dina kaniner? Annars ifall de tröttnar så sitter du med 4 eller 5 kaniner?

Om ni bor tillsammans alltså.

Om de verkligen konsekvent hjälper dig och göra grovjobbet och om de verkligen behåller intresset så kan ni köpa kaniner åt dem att ha själva?

Alltså jag fattar att de redan umgås med dina kaniner, men om de fick uppgifter att sköta, eller fick ta hand om en var av dina, alltså byta i bur, ge hö, mat o vatten mm under er tillsyn? Så skulle det ju visa ifall de verkligen är intresserade i längden inte bara av det roliga utan också om att lära sig ta om hand?

Men det är inte alls vad du frågar efter. Men jag ville bara nämna det som förslag. Sedan vet ju du och din mamma bäst hur det funkar hos er och så.

Men 7-9 åringar kan nog behöva "prövotid" där de ska visa att de är mogna att ta hand om ett husdjur.

jag vet inte om 7-9 åringar bör ha en egen kanin? då kan dom tröttna…

Jag skulle nog ha låtit dem vara med dig när du fixar med kaninerna. Jag gör så nu med min syster med råttorna. Istället för att hon ska få två egna råttor får hon vara med mig och lära sig, se hur man ska hantera dem osv. Nästa råtta vi köper kommer bli hennes, men att den får bo med min flock och att hon får hjäpa till att ta hand om den. Min syster är 10 och jag tycker inte det är lämpligt att hon får en egen råtta än

Med andra ord håller jag med #1

För att svara på din fråga skulle jag väl säga det klassiska, dvv. Jag har dock inte haft någon dvv, men vad jag läst och hört så låter det som en väldigt lugn ras.

Dom har hjälpt mig med varsin kanin i snart 1 år och då har jag bara haft en själv och sköta och dom varsin:)
Men ja och mamma har snackat och vi ska vänta lite för att se:)
Tack för svaren:)

Dvärgväduren är den bästa "barnrasen", tam, lugn och tillgiven.

Som många andra: Dvärgvädur

När jag var 7-9 år gammal hade jag 2 ddv. (eller ddv korsningar, minns inte riktigt, men såg ut som ddv).

Fast alla dvärgvädurar måste ju inte vara super snälla och keliga , ex min första dvärgvädur hade temperament!
Super tjurig , och ville inte gosa , eller komma ut i sele etc.
Men jag acepterade det , för i buren var hon super mysig. :)

Jag skulle nog säga holländare , super trevliga! :)
Men det är nog samma där , från individ till individ.

Teddyväduren tycker jag är bäst. Men inte att rekomendera för barn då det är mycket pälsvård.

#8 Nej klart att det finns undantag, men dvärgväduren som ras är den mest lämpliga som barnkanin, eftersom den redan från början är social, tam och tillgiven.

#5 när dom inte är egensinniga, äverntyrslystna, lite så där "jag bryr mig väl inte om att du kliar mig och masserar mig", eller "vaddå jag är ju bara en liten kanin som nosar runt här vid dina fötter, men tänk inte på mig, jag behöver ju inte få nåt gott, som typ ananas, eller skalad tomat, eller äpple, eller färsk koriander, eller banan, eller pellets, eller det där saftiga enstaka alfalfastrået, eller den där saftiga gurkbiten, jag menar, låt mig inte ge dig några idéer, för jag är ju bara en liten kanin som nosar runt här, ooh, här var visst ett gammalt höstrå", charmiga, sprattliga, envisa, och helt galna små projekt som att sno strumpor o sportbhar och kasta runt dem som ett lejon med ett byte hahaha… omg

Ja de är helt underbara och såna personligheter.