Varför? Eller vad hade hänt med den? Kunde du inte väntat tills den blev "allvarligt sjuk" ?  eller tagit den till veterinären och fått medicin.. :o

#1 va??

Eller alltså jag fattar inte riktigt din text

#3 vad är det du inte förstår ??

Ts vill veta vad som skulle krävas för att vi skulle avliva vår/a kanin/er.
Sjukdom? Aggressivitet? osv

Jaha okej ;) (om jag hade en kanin) skulle jag avliva den om den blev riktigt sjuk eller riktigt aggressiv som inte ens de bästa kunde "bota"..

Bara om han var sjuk, inte själv ville fortsätta oh det dessutom inte fanns något att fortsätta för, samt att det inte fanns smärtlindring.

Även om det var jobbigt för kaninen, om jag märkte att han ville vara kvar och det gick och fixa med bra hemmavård, smärtfrihet och att jag såg att han trots vad-det-nu-var ändå trivdes med livet. Man känner sånt.

Alltså blev han så tokig att jag absolut inte klarade av honom, och att han blev så psykotiskt galen att han blev så läskig att man inte kunde komma nära. Men allvarligt, jag tror inte kaniner blir så utan orsak. Och oftast tror jag att kunskap och tålamod och tillit och träning kan hjälpa det mesta. Men man måste ju fatta vilka signaler man som människa ger i kaninvärlden och se sin egen del i beteendet.

Men om jag skulle avliva skulla jag försöka strida för att han skulle få något skönt att bli lite lullig på så att själva sprutan blev mindre plågsam (efter att ha läst era hemska berättelser av timlånga avlivningsförsök). Jag har allvarligt tänkt att jag vid nästa gång jag besöker vet ska fråga hur det går till och vad man kan välja, för att känna att jag vet att om den dagen ska det bli så smärtfritt som möjligt.

Om jag bara hade möjlighet skulle jag försöka fixa saker så att han inte behövde känna att allt var så otäckt och främmande och jag skulle definitivt vilja vara med honom hela vägen, det skulle vara hemskt, men jag skulle aldrig vilja lämna honom, att få försöka vara den tryggheten när han somnar in skulle jag vilja. Usch jag blir alldeles berörd.

Nog måste det finnas något najs morfin eller benzodiazepiner eller nåt annat skönt som kaninen kan bli lugnad med innan själva avlivningen? Jag skulle alla gånger betala extra för det, mycket extra.

#7 jag håller verkligen med dig, det är i princip så jag känner. Liksom att avlida sin kanin är inte något man ska göra för en lite anledning. Och som du sa bör man ha en bra förklaring till varför Kaninen är aggressiv eller inte vågar komma fram (osv).

#8 Ja, det finns nästan alltid en förklaring som har att göra med beteenden (om det inte är hjärntumör då som klämmer på något aggressivitetscentrum etc). Det finns mycket att göra, men man måste skaffa sig kunskap och sedan ha tålamod, empati, och anpassa klädsel. Enligt mig. Om min kanin blev bitig och verkligen attackerade ute på golvet och bet i hälarna, ,amsikte, fingrar osv och bet alla som kom på besök, eller försökte, så har jag låtit det gå för långt redan och DET är inte kaninens fel utan människans, dvs mitt. Man måste se till att de ej får chansen. Och sedan är det bara att börja plugga, i böcker, på nätet, i forum och fråga runt hos vettar o i djuraffärer, kaninföreningar. Kanske stöter man på någon vänlig som kan ge en det man behöver veta, eller som kan titta hur man har det hemma och se hur man interagerar med kaninen, t.ex. kan någon filma det och så kan man se efteråt hur man gör och var det går snett. Eller kanske någon som vill ta den på foder (träning).

Om man nu har bitig kanin så får man väl dra på sig skyddskläder?

Ingen skulle hantera en black mamba- eller taipanorm på ett ovarsamt sätt och sedan tycka att han borde avlivas för han bits. Skillnaden på dessa ormar o en kanin är att för kaninen finns det gott hopp om ändring, att det är ett temporärt problem som handlar om clashen mellan djurrike och människovärld. Där måste människan ta första steget.

Att avliva en kanin för att den inte kan hoppa: då ska man inte ha djur alls, då är helt sjukt om man gör det pga det.

Men är den aggresiv och man har testat allt, då är avlivning det bästa anser jag.
Eller om den är sjuk som inte går att bota eller t.ex allvarligt bettfell.

Då är jägare bäst tycker jag.

Skygghet är ingen anledning heller till att avliva.

#9 jag håller verkligen med dig. Om kaninen är aggressiv och bits jämnt så är det inte bara kaninens fel utan ägarens också. Ägaren måste gjort något för att kaninen ska bli så aggressiv Att man avlider den. Som du säger kan man fråga runt och plugga och försöka lösa problemet. Att avliva ett djur är det lättaste man kan göra. Enligt mig bör man kämpa tills man löser problemet, (om det är ett problem man kan lösa) #10 du har helt rätt angående hoppning.

#11 Finns aggresivt beteende som är ärftligt. Och då går det inte att fixa oftast om det är ärftligt.

#12 jag förstår bara inte hur det kan gå till liksom att ärva aggressivitet. Jag tycker att om en kanin är aggressiv bör det finnas en anledning till det.

#10 Jepp. Jag måste också säga att jag respekterar dem som håller på med uppfödning som Lina R, t.ex. som har annat sätt att se pga denna verksamhet. Jag är väl kluven, egentligen känns det så kompilcerat med att äta djur, men jag gör det, och var går gränsen? Inte äta söta djur? Döda myggor, flugor? Pälsängrar? Men om det bilr överbefolkning så svälter djur och sjukdomar sprids, det blir också mkt lidande. Tyvärr är nog visst dödande av djur något som på något vis ändå kan kännas ansvarsfullt.

Det jag vänder mig allra mest emot är att när husdjurskaninen inte beteer sig som önskat eller förväntat så skyller man på kaninen!

Jag vet inte om kaniner kan drabbas av så svår psykisk sjukdom att de slutar ha sitt arttypiska beteenden och det därför är en riktig killer rabbit som tror den är ett rovdjur - jag tror nu inte det. Och har heller inte läst något om detta. Det verkar i alla historier jag läst finnas gott om orsaker till att det blir som det blir. Och när man jämför med kunniga på nätet så beskrivs också vägarna ut ur dessa situationer, men de går liksom alltid genom att männniskorna måste arbeta med sin kanin och förstå hur.

#12, 13 Är det inte i själva verket ett slags "alfabeteende" som går i arv? Dvs att vissa kaniner kanske ärver någon slags psykologiska förutsättningar för att bli kaxiga alfakaniner som hävdar revir mer än andra?

(OT, jag har också funderat mycket på mamma-barn-dynamik mellan kaninmamma och unge första tiden. Det finns hos människor massa grejer som kan gå snett. Jag undrar om det finns liknande grejer hos kaniner, eftersom mammorna beteer sig så olika. Kan det också finnas "otrygghet" och med denna otrygghet överdrivet revirhävdande som följd som har att göra med att ha blivit taskit hållen av mamman, och där ett sådant beteende går i arv?

Jag tänker också - ännu mer OT och återigen med gravitation mot mig själv och min kanin hehe  - på att min kanin blev så sjuk när han lämnade djuraffären, han hade trots allt 3 kompisar där. Det kanske är så att stress eller separation kan utlösa sådant? Det sägs ju vara vanligt bland par-kaniner när en dör. Det finns alltså mkt psykologi att förså här. Själv ser jag det som något extremt spännande. Hej, vem är du? Typ.)

#15 Nej det tror inte jag.
Dåligt psyke kan ärvas vidare precis som hos alla andra djur.

#16 Hmm.. joooo, förresten, när jag tänker efter: men jag måste ändå fråga/säga: är inte anledningen att vi har avlat djur så hårt och avlat för utseenden och pälsar och att psyket då kan ha tagit stryk? Kan det vara så`? Det sägs ju att de hundar som har bäst psyke är de som är närmast vargar eller som är brukshundar, dvs som har avlats för ett "jobb"? Medans hundar som avlats för vissa former o utseenden mår sämre, t.ex. schäfrar som avlas för att ha sluttande ryggslut, vilket är jättedåligt för hunden. Vilket är sådan typ av Avel som jag själv ogillar skarpt.

Men tror du att insiktsfullt arbete med en kanin kan få den att förändra sitt psyke, dvs. att lösa den situation/mekanismer som utlöser hans nedärvda psyke?

#17 det undrar jag också? Väldigt intressant enligt mig, hoppas att någon kommer med svar

#18 Nej det stämmer inte att brukshundar och hundar som är "nära vargen" har bättre psyke. Handlar helt enkelt om hur folk avlar, om det är på utseendet, psyket eller både och.

Jag anser, att när man avlar ska man avla på bra psyke. Inte bara gå på utseendet. Dock ska man ju inte avla på t.ex en kanin bara för att den har bra psyke om man utställningsavlar men, det är minst lika viktigt med bra psyke.

#19 okej. Absolut man bör ju tänka på kaninen också inte bara utseendet, det är ju liksom viktigt att kaninen får ett bra liv i framtiden också. ägaren vill säkert också ha det kul med sin kanin. De flesta kanin ägare som har aggressiva kaniner stänger in de i buren och låter den vara där för att den inte är snäll och för att det inte går att hantera kaninen. Det är ju också någon slags plågeri.

Jag har avlivat en kanin en gång. Min första kanin, Lilleskutt. Skutt var en ganska otrolig kanin, en riktig liten överlevare. Skutt var så mycket mer än ett vanligt husdjur, han var en i familjen. När vi såg på tv på kvällarna var han med på sin speciella plats bervid soffbordet (helt rumsren var han också). Han var otroligt snäll och bet aldrig. Han hade ett tålamod utan dess like och småbarn älskade att bära runt på honom (när han fick nog nöp han mig lite i armen, men så löst att det knappt känndes, ett rätt bra system faktiskt!).

Han spenerarde nästan hela sitt liv med att vara sjuk, när han var tre år fick han en obotlig ögonsjukdom, som vi försökte behandla flera gånger utan resultat. Det enda som återsod att göra åt det var att klia och tvätta ögonen på honom så ofta och länge vi bara orkade. Ibland blev det bättre, ibland hade han stora kala fläckar runt ögonen. Inte nog med detta så blev han, i regel två gånger om året, sjuk. Nya sjukdommar och nya behandlingssätt varje gång. Han tyckte behandlingarna var pest, men älskade livet så vi fortsatte. Veterinären hade efter några år kallat honom "mirkaelkanin" och sagt "hade det varit någon annan hande vi rekomenderat avlivning, men han har ju öerlevt allt annat så jag tycket vi ger honom en chans". Han var en riktig kämpe, min lille skrutt. Men vid åtta och ett halvtårs ålder fick han caner, en böld i läppen som gjorde att han inte kunde äta annat än tunnt skivade morötter. Det gick att behandla, men det skulle bli svårt och eftersom han var så gammal och inte kunde äta, kände vi (jag och pappa som var där) att nu var det nog.

Avlivningen var stillsam och nästan rofylld. Vi blev placerade i ett rum upplyst med endast levande ljus och han fick en spruta så att han somnade. Han somnade i mina armar och det var så otroligt smärtsamt att sitta med honom där, känna hans hjärtslag och veta att detta skulle bli sista gången jag kunnde känna dem. Vetrinären kom oh hämntade honom när han sov och gav honom sin sista spruta. När hon kom tillbaka fanns inte vår Skutt längre.

Vägen hem var förfärlig, vi hade Skutt med oss men han var inte där. Pappa fick svänga in till kanten flera gånger för att han grät så mycket. Att lägga ner honom i graven, var det ingen av oss som fixade utom mamma. Pappa och jag försökte, men det gick inte. Denna kanin, kommer jag alltid bära med mig och det kommer alltid finnas ett tomrum. Det har gått snart fyra år och jag funderar fortfarande på om vi gjorde rätt. Men det jag ångrar mest är att jag inte bad att få hålla honom när han fick sin sita spruta..

#21 jag blir helt rörd. Jag försöker tänka mig själv i din situation och blir gråtfärdig. Vila i frid skutt

Shit så långt det blev! Märker att diskussionen handlar om agresiva kaniner och hur man ska göra där. Hur det uppkommer tror jag inte har mycket med Avel att göra. Men jag tror tyvärr inte heller att alla kan "botas". Skutt (som jag nämnde ovan) fick en dotter som var ett monster rent ut sagt. Hon högg så det rykte köttsalmasor och fick hon tag höll hon fast tills det lossade hud och kött. Hon hade mest troligt en psykiskstörning. Jag kämpade på med henne och försökte, försökte och försökte. Jag kan öven nämna att jag hade henne från jag var tio till kanske tolv, så jag var väl inte hur kunnig som helst.

Hon ändrade sig aldrig, vi gav bort henne till någon av mammas kompisar (jag fullkomligt vägrade, men hade inte så mycket att säga till om) där hon skulle få en annan hona som sällskap. Detta gick inte alls utan hon gavs bort igen. Denna gången blev hon dock lycklig. Man skulle kunna säga att hon blev utsläppt, för det blev hon på sätt och vis. Hon fick bo tillsammans med flera andra kaniner  löst under en lada. Där levde hon lyckligt tills någon struntade i att koppla sin jakthund..

Så jag tror inte att man kan bota all agresivitet, men jag tycker inte man ska avliva för det, utan försöka hitta en lösning :)

#22 Ja, han var något extra!

#24 kan förstå det med tanke på att jag i princip känner så för min lilla älskling

#23 nej tråden handlar om avlivning, du har skrivit precis vad det handlar om.. tack för du delade diin och lilleskutts historia, jag blev jätterörd, och så blev jag glad att höra att det finns någon form av lugnande/sömnspruta eller nåt som gör att kaninen kommer till ro innan avlivningen.

#26 Ja, men eftersom det diskuterades kring huruvida aggressivitet är ärftligt och om man ska avliva, la jag in mina tankar/erfarenheter on det:) Det var väldigt skönt att han fick somna först, och det tror jag att djuren får hos alla veterinärer. Så det kan du vara lugn över:)

#27 ja självklart, menade bara att du inte hade hamnat fel när du delade med dig av er historia eller båda dina historier..

#28 haha, kände mig lite otydlig(a) men så kan det bli!

En fråga till skulle ni avliva eller ta hand om en kanin som är ganska sjuk??

Jag tycker det är dags att avliva en kanin när den är såpass gammal eller sjuk att den lider och inte kan ta hand om sig själv, och att man har försökt och misslyckats att bota.

Sålänge kaninen i övrigt verkar glad och tillfreds skulle jag inte avliva pga aggressivitet, men det där är ju kanske något man skulle få besluta efter situationen. Är det så att alternativet är att ständigt sitta i en liten bur utan stimulans, så är det nog bättre att få somna in.

Jag har aldrig haft någon aggressiv kanin, men jag har en som kan bitas om saker och ting inte passar honom.

Det beror väl på sjukdomen, om den går att bota, eller om den går att leva lyckligt med ifall matte/husse ger rätt vård.

#30 Beror på sjukdomen. Men skulle kaninen behöva äta medicin resten av livet eller stor risk att den aldrig blir frisk, skulle jag avliva

Jag skulle avliva min kanin om den inte mådde bra. En kanin som är sjuk mår inte bra, en aggressiv kanin mår oftast inte heller bra. Då skulle ninen fått gå vidare…

Jag avlivar av följande skäl:

1. Är uppfödd till kött (dvs slakt).
2. Allvarligt sjuk ex benbrott på bakben, längre tids sjukdom som inte gått att bota
3. Aggressivitet som inte gått att bota genom miljöombyte, flytta buren etc.
4. Ungdjur som jag inte sålt och som inte kommer att användas till egen Avel, går till slakt.

Alla tänker och tycker i princip lika dant. Finns det någon som tycker annorlunda ??

Jag var tvungen att avliva min kanin för ett par månader sedan.
Hon hade fått diagnosen urinsten och Urinvägsinfektion av en veterinär och fick penicil utskrivet i 10 dagar.
Efter 2 dagar slutade hon äta, kissa och bajsa. Bytte medicinen till spruta istället. Efter en vecka av tvångsmatande, tvångsdrickande och tvångsmotion så fick hon diarré. Besökte en annan veterinär och hon fick nytt penicilin. Diarrén fortsätte (pratar alltså om riktigt flytande nu :( )… Dagen efter åkte hon in på röntgen… ingen urinsten och hon fick vätskeersättning.
Sedan dagen efter började hon skrika och veterinärerna visste inte exakt vad felet var. Hon fick smärtstillande, men det hjälpte inte.

Sedan såg de på röntgenbilderna att nått såg konsitigt ut bild livmodern och eftersom de inte har kaniner som patienter så ofta så visste de inte vad de kunde vara..

Efter att ha kämpat i 12 dagar och lagt ut tusentals kronor så sa veterinären att om de fick en gräns på tex 20. 000 så kunde de göra ultraljud och operation. Men eftersom hon inte äter eller dricker och har diarré var det superliten chans att hon skulle överleva en operation.

Eftersom Maja var min lilla bebis och vi stod varandra så nära, att ingen kan förstå. Såg jag på hennes blick att hon inte orkade mer.
Och jag hade gärna lagt ut (lånat.. hade tagit sms lån om det behövdes) 20.000 för att få henne frisk, men med den lilla chansen att hon skulle vakna…

Vi tog ett gemensamt beslut att det skulle vara över för hennes del.
Jag gjorde allt jag kunde. Så många tårar och sömnlösa nätter. Det var hemskt.

Alltså, ett djur är inget djur för mig. Det är mitt barn! Min bebis, min skyldighet att ta hand om det,kostar vad de kostar.

Jag har haft en aggresiv kanin, som jag kämpade och kämpade med. Det visade sig vara så enkelt att vi klickade inte, hon fick flytta ut hos en annan familj och där trivdes hon och blev snäll. Hon var alltså ingen kelig innekanin.

Man ska göra allt man kan innan man väljer att avliva ett djur. Det är ens ansvar, djuret har inte valt att flytta till det stället.

#37 vila i frid lilla Maja. Jag skulle ge allt för att min kanin skulle överleva precis som du säger är det inget djur utan mitt barn. Har du en ny kanin?? För vissa vill inte köpa en till kanin efter den ena är död.

Har man bara några få kaniner och kan tänka sig att ta dom till veterinären för längre behandlingar är det nog värt att försäkra dom.

Har man många är det bättre att spara på burk. Själv kommer jag nog fara in till veterinären med en kanin imorrn, min bästa hona är förkyld och jag bävar för att det kan vara pastuerella =( =(

Sjukdom eller aggresivitet. Våra kaniner är familjekaniner och agrresiva exemplas är inte önskvärt. Vår dvv ligger risigt till just nu, hon är lite väl tjurig för sitt eget bästa men vi ska testa kastrering först. Fungerar inte det så kommer hon troligvis tas bort.

#38
nej det har jag inte.
men det kommer :)

#39, berätta gärna hur det går. har läst så olika om pasteurella. först o främst att det är extremt vanligt även om alla inte blir sjuka. och skulle man få bukt med bakterien skulle man typ få avliva alla kaniner?

men det står helt klart att de flesta kaniner tillfrisknar även om de fortsätter bära på bakterien, och att det inte behöver vara dramatiskt. Min förståelse so far är att man inte alls behöver avliva för att hindra smittan, för ifall hon nu har det så har säkert större delen av din kaninkoloni det.

Men vi hoppas dock att det inte är det. Lycka till hos vetten.

Ja, jag har hört att den är så vanlig nu att det itne är nån vits att avliva hela besättningen.

Men om den här honan har pastis så blir jag väldigt väldigt lessen över det, det är ju inte säkert att hon blir frisk och hon är min bästa avelshona och 3 veckor dräktig =(….

Oj :( förstår det, vi hoppas och det är väl bara att läsa på, om jag orkar kan jag också kolla lite vad jag hittar, också bra att vara förberedd när man träffar veterinären så man kan diskutera med henne/honom.

Ja, jag har väldigt dåliga erfarenheter av veterinär när det gäller kanin… men jag tror att hon behöver antibiotika, har försökt bota symptomen (rinnigt öga och snuva) med Noviform och örter, men det har inte hjälpt :(…

Jag avlivar mina kaniner om de inte blir gravida på första försöket, då nackar jag och äter upp dem helt enkelt. Så är det även om de bara river i hoppning. Avlivning där med.

Min pojkväns pappa har utbildning till att avliva kaniner så jag ringer bara ett samtal så är kaninen i grytan.

#45 ja, då kollar de väl tänderna bak i gommen också, det är väl också möjligt skäl? har hon andningssvårigheter..

#47 ja precis! det är ju nästan omöjligt att göra själv. Hon är lite till åren så det är ju en möjlighet att det är tandproblem, speciellt eftersom det bara är ena ögat som rinner.

#46 Kan du inte vara seriös kan du väl bara låta bli att skriva?

Ts, du menar väl avliva inte avlida? blev lite förvirrad…. :P

#50 aa jag menar avliva

#49 håller verkligen med dig. #46 enligt mig är det inte normalt att döda ett djur bara för att den inte blir gravid på första försöker och att den inte är så bra på att hoppa. Hur tänker du?? Om du t.ex inte skulle bli gravid på första försöket skulle du vilja dö då det är ju helt sjukt, tycker jag.

#52 hon är inte seriös, utan hon vill nog bra vara lite sarkastisk :-P

#53 hur vet du att hon inte är seriös??

Pga vad hon skrivit i andra trådar…

Jag skoja bara ta det lugnt haha =) Det var faktiskt en som sa så till mig idag, a men kan den inte hoppa över hagestängslet så bara nacka den å ät till middag! (min pojkväns morfar) Så därför skrev jag så för de lät roligt =) Men inget illa menat till någon =)

#55 jag vet inte vad hon har skrivit i de andra trådarna. Jag trodde liksom att alla i den här sajten som är aktiva är seriösa och liksom skojar inte med något sådant med tanke på att det inte är något man skojar över.

#56 jag tycker absolut inte att det låter roligt.

#58

#58 ta inte åt dig, mandyosv är på gränsen till ett troll i vissa trådar. Troll betyder att man startar bråk och larvar sig till ingen nytta.

#60 snacka om att ha tråkigt Isf!! VÄLDIGT konstigt att man vill bråka

#46 Helt sjuk, avliva för att dem inte kan få ungar på första försöket, när det likaväl kan vara hanen som inte fick till det? nej det låter bara sjukt :/

Är med sjukt trött på ditt snack i de olika trådarna och sajterna, Mandyosv.

#62 Okej

#46; Asså förstår inte ens hur man kan skoja om en sådan sak!? 

Jag har avlivat en kanin i hela mitt liv och de var för att hon slutade gnaga ner sina tänder, vilket slutade med att tänderna blev längre och längre och hon kunde inte äta. Åkte in med henne till veterinären men hon var aldeless för svag för att klara narkosen så tog de tunga beslutet att låta hennes lidande ta slut.

Jag avlivar bara kaniner om de är sjuka och inte går att bota, även fall som hände med kaninen jag berättade om ovan.
Och handlar de om agrissivition tar jag först och försöker då jag tycker att alla kaniner ha en chans här i livet.

Själv haft en agressiv kanin jag fick till en av de goaste kaninerna jag träffat. Dock tog de 1-2 år, MEN de var de värt.

#64 Det säger så många som arbetat med svåra kaniner: att det är de som blir de goaste och mest tillgivna. Vilket inte har ett dugg med tråden att göra men ändå.. alla som gjort den resan säger samma sak.