Jag skulle icke… Ungarna kanske oxå blir aggresiva, skulle inte para en agressiv hona alls! :)

Min första kull var på en bur-aggressiv kanin, ungarna blev stressiga och även dem blev aggressiva. Honan jag tog kullen på fortsatte vara likadan efter att hon fått ungarna, nu åp senare år när hon börjar bli gammal har hoon blivit lite snällare.. Men en av henen sungar (som bor kvar här) går knappt att hantera, helt galen är hon.

Rekomenderar att inte para din kanin!

Jag skulle inte rekomendera att para en agressiv kanin.

Dels för att kaninungarna kan bli det samma och sen för att man aldrig riktigt vet vad som kan hända om hon blir uppjagad efter att ungarna anlänt.

Jag tycker inte att man parar aggressiva kaniner, speciellt om det är tänkt som en ren kelkull. Kelkaniner har väl bara ett syfte så att säga, och det är ju att vara snälla och trevliga. Och temperament nedärvs ganska starkt. Så att para en aggressiv kelhona är väl kanske inte den bästa idén?

skulle inte göra det!

 En fråga till alla er, har ni erfarenhet av detta eller ni bara anser ?

Eftersom att däggdjur i all allmänhet har förökningsinstingten och kanske blir lite kinkiga om dom inte blir parade. Kan lägga till att hon aldrig bits, hon gör bara utfall.

Nej då jag anser att man inte ska föra vidare gener på kaniner om honan i sig är agressiv. För vilken blivande köpare vill köpa en kanin som har tandens att bli agressiv?

#6 Som sagt, jag parade en aggressiv kanin :/ Känner även en person som inte har någon erfarenhet som har parat lite hur som helst på sina kaniner, väldigt stressade och ohanterade kaniner, alla ungar förutom ca 2 st har blivit likadana som föräldrarna, även om de hanterasts mycket.

Mamma kaninerna har inte blivit lugnare.

Har ingen erfarenhet av att para aggressiv hona och vill inte ha heller. Att sätta ungar till världen för att bli av med ett oönskat beteende blir för mig helt bakvänt. Ska man ta kull så ska föräldrarna ha beteenden man vill att ungarna ska ärva, inte som man vill få bort. Vill man bli av med hormonbetingade problem, såsom aggressivitet ibland kan bero på, då anser jag att det är kastrering som gäller.

jag vill bara föra in en alternativ fråga?

just buraggressivitet har ju med revir att göra, kan det inte tyda på väldig dominans? men det är klart utanför också.. som NinniH svarade mig tidgare anses det oftare vara tecken på osäkerhet och rädsla.. Men det beror väl på vad det är som händer när den blir aggressiv utanför. Kan du koppla det till något du gör?

Men det kanske är så. Kelkaniner kanske inte ska var så dominanta och revirhävdande. Detta med revir och dominans voer intressant att veta mer om.

Okej, tack för alla svar. Ville bara veta hur det stod till. Min kanin har lugnat sig nu när hon kom ut i sin utebur. Då kanske aggressiviteten hade och göra med att hon var inne. Hon kanske helt enkelt inte trivdes inomhus. Hon var nämligen inte aggressiv förra sommaren. Men då förstår jag det.

Hade inte tänkt att para henne om hon fortsatte vara aggressiv. Men jag "planerade" att para henne förra sommaren då det beteendet inte fanns där, men hon var inte könsmogen. Jag ska kolla några veckor om hon fortsätter vara lugn och harmonisk då jag tror att hon faktiskt skulle kunna bli en bra mamma.

Som exempel nu i morse när jag gick ut och skulle kolla till henne och klippa klorna, även släppa ut henne en stund, så lade hon sig över sitt boande för att skydda ungarna. När hon hörde min röst kom hon fram och hälsade och blev klappad, I BUREN. Oj, så glad jag blev.

Tack för all hjälp!

#6 Jag har erfarenhet av att temperament går i arv. Jag skulle dock aldrig para en aggressiv hona, så just det har jag ingen erfarenhet av. Men de som är lite hormonkänsliga vid ex brunst, dräktighet osv brukar nedärva det till sina ungar som också blir likadana. Kaniner som är revirhävdande och dominanta mot människor är heller inget att avla på enligt mig då de inte ska vara det gentemot människor. Om en kanin blivit ex slagen och blivit rädd för människor så skulle jag däremot tolerera att den försvarade sig tills den blivit trygg igen.

Om man ska ta en ren kelkull så ska man tänka på med vilket syfte (om man inte tänkt att behålla alla ungar). Och ett bra syfte är väl kanske inte att honan kan bli bättre i temperamentet av att få en kull. Troligtvis så ärver ju ungarna temperamentet så då står man ju ändå med samma problem.

#11 Har hon ungar redan? Förstod inte?

Men har hon ungar nu? Fattar inte?

#13, hon tror att hon ska få en kull knuttar, men jag har inte ens parat henne. Vårbrunst antagligen.

Min kaninhona är väldigt aggressiv i buren när hon brunstar och pojkar finns i närheten. En gång blev hon tjuvparad och under dräktigheten och efter födseln kunde man inte ens öppna buren utav att ha tjocka vantar på sig. Men ungarna blev hur goa som helst. Efter att ungarna flyttat blev hon supertrevlig igen, blev bara småsur vid brunst.

Men jag skulle för säkerhetens skull inte para en aggressiv kanin.