I torsdags när jag gick ner till kaninerna såg jag att det låg väldigt mycket päls i gräsdelen på Missys bur (hon har flyttat ut på marken nu). Förstod genast att hon fått sina små bebisar.
När jag kom närmare såg jag att det låg en död bebis precis utanför ingången till husdelen. Blev såklart ledsen men tänkte att det väl följt med ut av misstag när Missy diat dem.

När jag öppnade locket till burdelen såg jag dock att det inte stämde alls. 3 döda bebisar och en massa blod. Det var inte en trevlig syn. Men jag tänkte, "okej. Något har gått snett inga bebisar den här gången. Då är det inte meningen att hon ska ha några fler."
Inspekterade alla ungarna och de hade fruktansvärt härliga weinerteckningar! Bläsar och kragar verkligen super häftiga. Men plocka sedan bort både dem och all nerblodad halm.

Precis när jag plockat upp dem såg jag ett halmstrå röra sig. Tänkte först att det väl var för att jag precis pillat där, men nejddå. Det rörde sig igen, och mycket mer den här gången.
"Finns den en ensam liten stackare där inne som inte dött ännu?" tänkte jag.
Stack in fingrarna under hyllan (man ser inte längst in uppifrån och att öppna sidodörren gick inte då det regnat och träet hade jäst.) lite läskigt då man inte vad om man kommer känna en död unge eller något annat obehagligt. Där inne, längst in i hörnet hittade jag ett bo med 2 små bebisar.
En blå zobel och en brun zobel. Båda weinertecknade.

De var tjocka och fina. Jämfört med de döda så var de ungefär hälften så långe och dubbelt så tjocka.
Alltså är min tanke att Missy födde två friska först. Men att unge nummer 3 hamnade snett/fastnade och dog vid förlossningen = utdragen. Och att detta gjorde att även de andra 3 i magen också dog och föddes döda = utdragna.

Dessutom låg de levande ordentligt matade och nerbäddade medans de döda låg väldigt utspritt. Vilket ju också kan vara tecken på en lång och jobbigt förlossning.

Men hemskheterna slutade inte där.

Igår när jag kollade till dem mådde den mörka fortfarande bra. Men den ljusa fick jag inte upp ur boet. Det slutade med att jag fick dra upp hela boet eftersom ungen satt ordentligt intrasslad men bakbenet i all päls. När jag till slut lyckats lirka fram benet så märktes det att pälsen suttit oerhört hårt. Bebisens fot var nämligen tre-fyra gånger så stor som den ska och benet var väldigt smalt. Jag massaerade lite och rörde på benet för att få igång cirkulationen.

Efter någon timme eller två tog jag med min syster ner och skulle se om foten/benet blivit bättre. Ungen kändes kall när jag tog upp den och jag trodde den var död först. Den levde men knappt. Kall och uttorkad, den hade inte någon mjölk alls i magen. Något jag helt missat när jag tittade på dem gången innan då jag var så fokuserad på foten och då var ju ungen fortfarande pigg.

Vi tog in ungen, värmde ärtkuddar och massareade den ganska rejält, tog också in Missy och lät den dia lite. Den sög i sig lite mjölk och blev lite varamare. Men efter ett tag slutade den försöka dia och man såg att den började försvinna.
Vi kämpade med den in i det sista och gav inte upp förrän den inte andats på över en minut och den började bli stel.
Vi döpte den till love, och begravde den sedan. Jag tycker alltid det är tråkigt när små ungar dör. Men den här gången blev jag faktiskt ledsen till och med. Kändes så surt! Vi försökte verkligen kämpa, och den blev bättre ett tag. Sedan känns det som, hade jag bara upptäckt att den var smalare än den andra ungen 2 timmar tidigare när den fortfarande var pigg å hade vi kunnat rädda den.

Så nu till nästa grej. Av 6 födda (som för övrigt är den största kullen någon av mina lejonhuvade någonsin haft) lever endast 1. Ha inte hunnit vart ute och kollat till den idag men igår mådde den bra. Jag hoppas verkligen att lillskrutten klarar sig, trots att den inte har någon alls att hämta värme ifrån. Boet är litet och tätt, men att vara 3 dagar gammal och värma upp det själv är inte lätt..
Kan ju garantera att den här lilla plutten stannar med Missy om det är en hona.

Mår den lilla bra, ska jag försöka knäppa ett kort på den idag.