Idag somnade älsklingspälsklings Busen in i min famn. Vi hade ju vetat hela tiden att han skulle avlivas men, det kändes ändå så jobbigt. Han hade lunginflammation och det var packat päls och mat i magen för att han inte kunde äta ordentligt (eftersom han knappt kunde andas) och han var så smal, sen var det något på gång i ögat också. Han skulle behöva fått massa medicin och stödmatas, men att stödmata en kanin som inte kan andas… Det är inte värt det. Så nu är lilla pysen uppe i himlen med mamma, pappa och syster.

Vi kommer alltid, alltid sakna dig, vad som än händer! Mamma älskar dig, pusspojken!