Första kaninen
Jag tänkte berätta om min första kanin. (Rätt många år sen nu)
Det var inte en "lyckad" första kanin men hon gav mig mycket erfarenhet. Jag kommer inte ihåg vad hon hette från början men jag kallade henne för Tösen. Tösen var den första kanin jag någonsin hade i ägo som var helt min. Hon var 3 år, japantecknad ej renrasig dvv med rex och lite blandat i sig och hade bott i ett villa område med massa hundar.
När jag fick hem henne var hon ganska skakis och inte rörde sig så mycket men jag lät henne vara. Nästa dag tyckte naiva jag det var dags för sele och borstning. Hon var reserverad och "hotade" typ mig fast det visste ju inte jag att hon gjorde och tänkte inte så mycket på det. Hon sprattlade, hon var bitig av sig och som sagt reserverad. Jag förstog inte varför. Hon var van vid vårat liv och familj men ändå reserverat och bitig.
Hennes liv varade inte länge och jag funderar nu.. var hon sjuk och därför de sålde henne? Hon levde ca ett år hos mig och sedan en dag hittade jag henne nästan helt medvetslös. Försökte få i henne vätsa och allt men det va förgäves, hon dog :(
Även som hon var bitsk och tjurig så kommer jag komma ihåg henne. Hur "elak" hon än va emot människor och hur många ärr hon än lämnade på min kropp så var hon en ängel med andra kaniner. Min kompis hade en löwenhane och de var bästa kompisar. Tösen skyddade den skygga löwenhanen mot en katt en gång och det såg så sött ut :) Tösen var en beskyddare för den hanen. Hon var riktigt mammig också.
Känns lite synd att hon inte verkade acceptera människor men jag är glad att hon inte var elak emot andra djur.
Något kanske hänt i hennes liv tidigare, jag vet inte men kommer att komma ihåg henne.. Definitivt :)
Ni kan berätta om eran första kanin också, är intressant att veta :)
Om jag vetat bättre då också skulle hon få gått på hödiet.. Mullig och söt
//Joanna
Har ingen bild på henne och vet inte Vilken färg? hon hade, men iallafall, hon hette Ninis :3 Och va den snällast kaninen nånsin, Hon ville alltid komma fram och hälsa och skulle jämt hoppa upp i knäet på en :) Vet heller inte hur gammal hon var eftersom jag va typ mellan 3-6 år gammal..haha…Men en morgon kom grannens hund och skrämde ijäl henne… /: Bästa kaninen EVER! :)
You love a person, not a gender.
- Darren Criss
Medarbetare på Tonåringar iFokus & Justin Bieber iFokus.
![[Guldvingens]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vår första kanin hette Pelle, en viltgul korsning, 1.8 kg i bra hull. Världens snällaste, fick dock väldigt rinniga ögon vid 1,5 års ålder som aldrig försvann.
Han lärde oss de mesta, hoppa och vi hade fruktansvärt kul med honom. Jag var 7 (1997) och min syster var 9 när vi fick honom,
Vi kunde inte fått en bättre kanin att börja med. Lagom stor, lätthanterad och en riktig familjemedlem som vi alla i familjen älskade.
Avlivades 1/2-2005 då han hade ont i kroppen och inte orkade längre.
Oj… Jag var 4 år gammal när jag fick min första egna kanin. Det var en helsvart hane, en blandras, även kallad"bondkanin", och trots de 11 år som gått sen sommaren han försvann (hade honom i ca ½ år) minns jag fortfarande vad som hände. Jag var ute och gick med honom i sele och koppel själv, mamma och pappa vad också ute men jag gick bakom huset för att gå till verkstaden där pappa svetsade, och kaninen (han hade inte ens ett namn..) vände sig om snabbt som attan och bet av kopplet och försvann iväg.
Jag var skitledsen och försökte få tag på honom, men inte ens pappa lyckades. Så han skuttade runt på vår bakgård, kunde se honom från fönstret i mitt nuvarande rum, men dåvarande TVrum, han satt där och lurade. Vi försökte flertaliga gånger att få tag på honom, men vi lyckades aldrig.
En dag var han väck helt och jag gav upp hoppet.
Sedan kommer jag inte ihåg om jag hade någon kanin själv, eller om det var min bror som fick en ny när hans gick bort ett år senare (var alltså vuxna kaniner vi fått) men sedan så fick vi en till hona, även hon blandras (med Rex blandannat, eftersom hennes son, Peter, som gick bort för rättså exakt ett år sedan, 7 år gammal, fick ungar som var rexade med en rexhona) hon fick 3 söner, då Peter och 2 andra, alla helsvarta. Matilda som honan hette var släkt med min och min brors första kaniner. :)
Har tyvärr ingen bild på någon av de första, men har på Peter.
// Anka
~ It's interesting to watch devils cry when angels want to stab you in the back. ~
Min första kanin "räddade" jag från mina kusiner när de åkte iväg en vecka på semester. Man kan nog säga att jag hade hoppats på att de kunde åka så jag kunde ta honom för inte fan lämna jag tillbaka en kanin till dem igen när han var såå dålig!
När man tog i han kröp han ihop men satt kvar och när man lyfte honom så försvann fingrarna in till revbenen och han var verkligen jätte mager.
Men han kom hem till oss och åt upp sig, levde ett tag med marsvinet men sedan fick de säras på då han ville para sig. Sedan levde han ett tag som "frigående" med katterna :)
Han dog väldigt plötsligt dock och vi vet inte riktigt varför men mamma upptäckte att han var kall och väldigt dålig en kväll och hon sa att hon bara kände att nu skulle han inte överleva. Hon la sig med honom i sängen och under natten somnade han in i mammas famn. Mamma sa att hon kände han andas mindre och sedan hur hans hjärta slutade slå..
Min blogg med olika tips & trix, fakta och råd för små husdjur!
http://catchfatch.bloggplatsen.se
Stampe Allt jag kan säga om hans personlighet är att det var den snällaste kaninen jag någonsin träffat! Han var som en ängel när han levde. Vi köpte han På en djuraffär där min kompis hade köpt sin kanin. Han dog pga någon sjukdom. Stampe, du är förevigt saknad
Mvh Klara, Musse, Hedda och Rabalder.
Starta ny diskussion