Aldrig försent att lära dem att inte vara rädd för saker och ting :) 4 år är ju varkens gammalt eller ungt.
Värt att testa. Jobba mycket på det :)

#1 Jo det var så jag tänkte, hoppas att han inte dör av rädsla bara, jag har ju både katt +två stökiga syskon men jag håller dörren stängd till en början… Det svåra är nog att övertala föräldrarna och så :/ Några tips? på bra övertalings-fraser kanske? ;) Han är föresten en lejonhuvad öh… någon dvärgras tror jag, rödbrun eller så, fux färgad liksom :) Behöver han någon speciel pälsvård? Tror inte att jag borde fråga nuvarande ägaren om det…  Och hur ska jag fråga om jag kan "ta över" honom(Känns ju inte så bra att typ gå fram dit och; Ja, jag vill ha er kanin och om ni ändå inte vill ha honom kan ju jag ta honom…)?

#2 Är han långhårig kan han behöva det ja. Det behöver mina lejonhuvade :)

#3 Dåså… Får väl skaffa mig några borstar om planen går i lås… ;) Men jag måste nog fixa plats på mitt rum först. Är liite trångt nu vill jag lova X) Förmodligen kommer jag fråga en hel del här för jag är inte så kaninvan men jag hoppas kunna lära mig fort iaf, och att det till en början räcker med lite almänt vett och att jag tänker logiskt… Vad är det viktigaste sakerna man behöver?

Vattenflaska, Matskål(+torrfoder), hus, spån, hö… Missade jag någon? :)

Tänk på tt ge pellets inte fröblanding. :) du kan ju ha kaninen som ute kanin om ni har en katt, kaniner trivs allra bäst utom hus :P

halm får du inte glömma! :D det är underlag som ligger över spånet :) Mycket trevligare att gå på och så fastnar inte spånet i pälsen lika lätt ;)

Lycka till!

#5 Okej, pelles då :) Han har alltid varit innekanin och hemma hos oss finns det fler katter ute än inne men självklart vore det bäst så… :/ Jag ska isf fixa en utehage så att han kan vara ute under dagarna under uppsigt. Det är 2 kaniner här i området som har blivit dödade av en råtta eller iller eller någonting så jag är ju lite orolig för det också… Men, men jag får fixa det så bra som möjligt så han får vara ute mycket :)

#6 Okidoki, Halm ska det bli ;) Ush stackarn har bara stickigt hö som inte ens  går att äta och dammigt sågspån i buren nu :( Och när jag gav honom en gurkbit en gång fattade han inte ens vad det var :(

Tack så mycket! :D Ska gå och kolla hur han har det efter att jag varit i stallet.. :)

#2 Hur man övertalar föräldrar var jag inte så bra på. Det som kanske skulle funka på mig (som är förälder) är att trycka på att det är synd om kaninen just nu och att hela familjen gör en god gärning genom att ta hand om den. Prio 1 är att få godkänt hemma innan man går till grannen;) Annars hamnar man i ett taskigt förhandlingsläge.

Hur man övertalar grannen är en annan femma… Men de har redan sagt till din mamma att de inte vill ha kvar den, så då kan du ex säga såhär:

"Min mamma har berättat att ni egentligen vill att kaninen får ett nytt hem. Är det så fortfarande? För jag tycker jättemycket om kaninen och den får gärna flytta hem till mig. Jag har pratat med mamma och det är helt ok för henne att jag skaffar en kanin."

Är det tveksamt från deras sida kan du ju säga att hon kan prata med din mamma, så får hon höra att det är ok att du får ha en kanin och att den får det bra. Och så kan du lova att barnen får hälsa på den om de saknar den. (De springer säkert inte ned dörrarna, eftersom intresset är lågt nu).

Lycka till!

Jag har en kanin som vart livrädd för allt, särskilt katter, när jag fick hem henne. Det var så allvarligt att hon inte klarade av att se/höra en katt utan att få panik. Men nu ett år senare leker hon med katterna och nu är det hon som skrämmer katterna. 

#8 Jo, blir ju inte så bra om grannen tror att det är ok och kommer med kaninen en dag innan jag har pratat med mina föräldrar… X) Mamma tycker helt nej, så jag tänker förhandla med hushålsarbete på helgerna så kanske hon ger med sig. Pappa tycker att om jag tar ansvar och tar hand om den själv är det lungt… Så jag måste se till att få mamma på andra tankar :/ Enligt henne är kanin=NEJ!!! :( Dessutom tycker hon att det är för mycket arbete, tar för mycket plats och så tror hon att jag kommer tröttna och att Frasse bara kommer sitta i sin bur igen. Men det kommer inte att bli så det vet jag med säkerhet! Finns det några bra argument mot detta tror ni?

Jag vet att det kommer att ta tid innan han blir mindre rädd och att han förmodligen alltid kommer att vara lite sådan men jag tror att det mesta går att jobba bort… Tänker frga min mor om jag inte kan få ha honom på prov i en månad eller någn för att se om det fungerar :) Förhoppningsvis går hon med på det och låter mig försöka ;) Och ifall det fungerar kan hon inte tvinga mig att lämna tillbaka honom ;P

#9 Haha, hoppas att det blir så för Frasse också :D