Hade också en kanin som var så.. :/ Jag stod ut med det tills hon gick bort av okänd anledning…
Men fy vad jag älskade henne… Jag mådde så hilma dåligt ett halvår efter att hon gått bort… det är så skönt att jag kommit över det rätt mycket nu! Men kommer aldrig glömma henne!

Dock vet jag inte hur man får bort detta betéende.. :/
Kan ju ha något med Tånåren att göra..

Brukar ofta funka att kastrera hanar som är så

// Kram Tilda!

tack för ditt svar, jag förstår vad du menar, man älskar dom så mycket så man lägger skulden på sig själv när det går snett..<3
Beklagar verkligen!

Att lyfta och bära kaninen är något man tränar när de är yngre, De vill inte bli burna eftersom de är flyktdjur och det är naturlig instikt att försöka rymma när de bärs/hålls fast men det går självklart att träna en vuxen kanin också det är bara det det kan ta mycket längre tid.

Det är inte otacksamhet det är en instikt :)

Och det i buren låter som han är revirbenägen, kan hjälpa med kastrering eller stå ut med att han är lite revirbenägen av sig

Tycker du ska ta din tid att kela med honom och gosa och lära känna varandra ännu mer eftersom då får ni tillit för varandra och det är en ytterst viktig del :)

Aldrig haft en kanin som varit i "spökålder/trotsålder". 
Tror inte riktigt att det finns.

Pyssla med kaninen så ofta du kan, dra aldrig undan handen om han försöker nafsa/krafsa eller liknande, då tror han att han vinner.

Han är fortfarande ung, kanske vill utforska vissa saker med munnen och tassarna :)

Det med "trotsåldern" tror jag inte heller finns, men jag tror att det finns kaniner som är extra känsliga för hormonpåslag (som det får när de blir "tonåringar") och då kallar man det för trotsålder. Dessa kaniner brukar tendera att vara sura när de brunstar eller är dräktiga också, eller som hanar när det är mycket honor i närheten och de är "brunstiga" av den anledningen. En sån hane kan må bättre av att bli kastrerad. Om kaninen inte är speciellt hormonkänslig så tycker inte jag att man märker på den om den hamnar i någon trotsålder och de brukar vara lugna och stabila som vuxna.

Sen är det inte alla kaniner som gillar att bli buren. Har en sån hona här hemma som är egenuppfödd. Trots att jag lyft henne varje dag som unge så hatar hon det fortfarande ;)

jag läste igår lite om personer som hade han-kaniner som höll på, och då brukade de kalla den för enkelhetens skull för just ''trotsåldern'' ingenting jag konstaterade det var mer som en fråga eftersom jag satte ett frågetecken efter. 
Ni säger att jag måste vara mer med honom men måste bara inflika jag vet att han litar på mig till 100% eftersom när han vill och inte vill vara trotsig gosar han gärna och somnar i min famn. men sen så kommer det sånna här ''utfall'' ibland då han inte är sig själv riktigt, ska höra med mamma om kastrering och sen är ju bygget på en större och rymligare bur igång.
Skulle även vilja höra om det skulle hjälpa möjligtvis att han fick en kompis? då hade jag tänkt mig en äldre kanin, kanske 2-3 år.