I fredags insjuknade Sotan och igår var hon ännu värre. Hon åt inget, gömde sig, var kladdig i rumpan, hade dräggel på hakan, var svullen i munnen och öppnade och stängde munnen hela tiden. Hon började göra små kluckljud så vi gav henne lite smärtstillande och sen satte sig mamma med henne i soffan. En liten stund senare somnade hon in i mammas famn. Lilla Sotan, tack för alla år vi fick med dig. Så många gånger vi har fruktat att du skulle lämna oss när du sen kämpade dig tillbaka till livet igen. Våran lilla fina flicka, vi saknar dig så mycket. Nu har Missy ingen att smuggla hundmat till och vi har ingen anledning att se upp så att vi inte trampar på en liten svart kanin som hänger runt fötterna på oss. Mamma Missy saknar dig så våran snuttis, hon blir så stressad när en flockmedlem försvinner. Tack för alla fina minnen Sotan, våran lilla ängen och kämpe! Vi ska för alltid minnas dig som du var innan du blev sjuk för första gången, en frisk liten busig kanin med två fina bruna ögon och inte som du var mot slutet, en skugga av ditt forna jag. Vila i frid finaste Sotan Svartenbrandt.