I det fallet, om kaninen är döende hade jag bett någon med gevär och avliva kaninen till mig istället för att stressa till veterinär. Så gjorde jag när min 1 åriga kanin knappt kunde andas en dag. Skönast för honom

Det viktigaste är ju att kaninen lider så lite som möjligt. Är man säker på att kaninen kommer dö är det ju enklast att göra som #1. Men "trött och apatisk" kan ju bero på olika saker. Om kaninen inte är allt för dålig kan det ju vara något som är rätt enkelt att fixa, så då hade jag åkt in med den.

Att låta naturen ha sin gång är jag lite skepetisk till, om man inte vet att naturen kommer vara snabb. Visst, kaninen kanske stressar upp sig och dör i bilen, men den kanske hade legat och haft jätteont i flera dagar hemma. Jag tror också man mår bättre själv efteråt om man tar tag i saken och inte bara står och ser på.

Jag har svårt för veterinäravlivningar och förespråkar hemma-avlivning. Men en djurägare som inte själv kan avliva kaninen är skyldig att snarast möjligt anlita någon som kan, t.ex. en uppfödare/kunnig eller en veterinär. Huvudsaken är att djuret dör så fort som möjligt och slipper lida, sen på vilket sätt den dör på spelar väl egentligen inte så stor roll så länge det går snabbt och inte ökar lidandet. Att bara låta naturen ha sin gång och inte agera tycker jag är fel, lider kaninen så SKA den dö så fort som möjligt enligt mig, inte lämnas åt sitt öde och behöva självdö.
Men sen beror det väl också på hur pass mycket den lider, en gammal kanin som man ser kommer dö men inte verkar lida av processen hade jag personligen kunnat låta självdö, så länge det går fridfullt och lugnt till. Men säg en skadad kanin, en kanin som har Ont, där är det bara att göra sin plikt och anlita någon som kan hjälpa den att gå vidare.

Tycker absolut inte om veterinär avlivningar. Hemmaavlivningar som ovanstående skriver är det jag föredrar. Skulle aldrig vilja utsätta en sjuk kanin att behöva åka bil och bli stressad och sedan sitta hos vet där kaninen aldrig varit förut och det luktar konstigt och kaninen mår dåligt så tror jag inte den mår direkt bättre där. 
Hemma blir det lugnt och tryggt.

Jag hade avlivat själv. Men om man inte klarar att göra det, eller har någon som kan göra det åt en, så är så klart veterinär den enda utvägen.
Alla väljer själva vad som känns bäst just för dem, tycker inte att man ska komma med moralkakor när det gäller vem som avlivar och hur.