Vill inte låta som en sur kärring men föra vidare deras fina temperament till vad för orsak?

Att ta en kull kaninungar är grymt roligt men det finns ju redan massor med kaniner med jättefint temperament som söker hem.

som sagt vill inte låta som en sur kärring men jag är lite allergisk mot kel-avel…

#1 Jag förstår vad du menar, men eftersom det inte verkar finnas någon som vill låna ut sin rexhane så vet jag inget annat sätt, att  föra vidare Noggers underbara temperament. Men visst, jag förstår dig :)

#2 hon har ju enligt första inägget redan fått flera kullar, behöver hon ha fler?

#2: Då tycker jag det är bättre att låna ex en hane av rasen Liten rex än att använda din Franska vädur.
På så sätt kan avkommorna faktiskt användas i vidare renrasig Avel, och hennes temperament förs vidare.

#1 Vad är fel med en kel-kull? Det är ju perfekt för barn eller unga som söker efter en första kanin. Såklart finns det en mängd keliga kaniner därute med, men många är framavlade nästan enbart för utseende där man inte ens känner båda föräldrarna utan tar den vackraste man kan hitta. Och då finns inte ens en ungefärlig garanti för att ungarna kommer att bli av ett bra temperament för nybörjare. Att de kan vara perfekta utställningskaniner är en annan sak!

Tycker personligen att det låter som en jättebra idé! Lite synd att du inte får tillgång till en lika underbar Rex bara, så att de kan förbli renrasiga (för fortsatt Avel osv, inget illa ment mot blandraser :))

#3 De ungarna är ju sålda, jag hade tänkt spara en men det blev inte så. Jag beskrev det kanske inte riktigt som jag tänkt mig.

#4 Ah, tack för tipset! :) Ska se om jag hittar en sådan.

 Det vore nog bättre ifall du kunde hitta en rex till henne som 4# säger! Fast det skulle nog bli en fin kull ändå!

#7 Jag har faktiskt hittat en uppfödare här i skåne som kanske vill låna ut en :) Annars får vi se ^^

#5 :)

#5 i mina ögon finns det sällan anledning att ta kelkullar, klart som korvspad man kan hitta fina hem till dom och de lever i många år och förgyller familjens vardag och snipp snapp snut så var den fina sagan slut.

Jag tycker det är 100ggr bättre att vända sej till en uppfödare som föder upp renrasigt, för då vet man vad man får. När man avlar renrasigt är man också grymt hård på temperamentet, en kanin som har dåligt temperament används inte i Avel och blir inte långvarig i kaningården.

En avdankad utställningskanin som inte håller måttet som är vuxen och kommit ur tonårsperioden är i mina ögon det absolut utlimata som första kanin, det är i regel dessa som letar hem och kan ge så många fina år hos en barnfamilj. Eller en gammal hoppare som gjort sitt på hoppbanan och vill leva sina sista år som nr 1.

Jag sprider inte skit på de som avlar kel (det är ett krig jag inte kan vinna och tänker ej heller försöka), men i överlag är det ju 11åringarna som sätter ihop sina djuraffärskaniner för att dom vill ha små söta kaninungar. Har man sin lilla Stampe från djuraffär så har man sällan kontakt med någon förening och lär sej typ inget om kaniner, Avel, försäljning. "Kom och hämta så många du vill för en 100lapp" ungefär.

Man behöver inte leta länge för att hitta någon med en solskenshistoria om lilla stampe som kom från.. hmm undrar vem det nu var? som var gratis och sådär himla söt. Men det kan lika gärna gå så himla fel när man inte vet vad man får. En dubbelbrokad kanin som har/bär på bettfel ser ofta ut som en helt frisk kanin i den okunniges ögon.

Jag vill absolut inte rikta detta mot TS, jag har ingen aning om hennes kunskap och åsikter utan detta är bara min åsikt i allmänhet.

Ja nu blev allt jätterörigt, jag blev den där sura kärringen och jag förpestade hela tråden med fel ämne (skulle väl tro att jag blir attackerad av en hel drös här på sajten också men det får jag väl ta, min åsikt och jag hoppas folk respekterar den)

#9 Jag förstår absolut din åsikt! Det är din rätt att säga din, jag själv är väl inte precis den som vill avla på kelkaniner, men ser egentligen heller inget fel med det. Jag har bra koll på mina kaniner, jag avlar inte på kaniner som har dåligt temperament eller liknande. Men jag förstår hur du menar! Och jag tackar för din mening, precis som alla andras, det var ju faktiskt därför jag frågade vad ni tyckte :)

#9 Avel som sker utan ordentlig uppsikt där ägaren inte har ordentliga kunskaper är självklart även jag emot! Däremot verkar TS, vad jag sett av i forumet vara ganska medveten om vad hon gör. Särskilt när hon avlat tidigare. Men det är klart att man kan ha en negativ åsikt om det med, särskilt om man haft dåliga erfarenheter av det.

Jag har själv mött sådana, som förklarat att pappan var löwen och mamman lejonhuvad och att det bästa man kan göra är att proppa ungarna fulla med gräs efter 4 veckor.. Och att de är jättevuxna vid 5v. Ja, du ser vart det här är på väg. Man måste vara kunnig för att få leka med liv, det anser även jag.

Jag tycker att TS verkar kunna rätt mycket och veta vad hon gör. Däremot skulle jag inte para med en fransk vädur :) Eftersom det är ganska olika raser. Satsa istället på typ minirex och sånt i så fall! Det är eftertraktat och om du tar en kelkull är det inte alls säkert att du får i väg ungarna.

(Om du bor i närheten av Stockholm så har jag en liten hermelinkille med rexanlag om det skulle vara något?)

Plus att man säger att honan alltid ska vara större än hanen :)

Och på tal om raser.. Entligen tycker jag det är ganska synd att folk börjar skriva "kelkanin" eller tom "hoppkorsning" som raser på deras kaniner! Harkorsning och vädurskorsning är ju en annan grej, det är ju liksom en kanin som är korsad med hare/vädur.

Den sk "hoppkorsningen" kommer aldrig att kunna benämnas som en riktig ras eftersom ALLA kaniner kan hoppa! Däremot har vissa fördelar såklart, de som kanske har den där harkroppen och långa benen.

Men vad jag har sett, så är harkorsningarna antingen ASIGT duktiga eller helt körda på banan. Sönderstressade och verkar ha fel temperament. Detta gäller inte bara dem självklart! Utan andra raser också. Och dem kaninerna tycker jag inte att man ska avla på heller. Man ser tydligt skillnaden på en kanin som tycker det är kul att hoppa mot en kanin som bara springer igenom banan för att den är stressad..

Okej det här blev lite OT men ändå, har alltid velat säga det bara. Hoppas TS tycker det är okej x)

Så nästa gång jag frågar vad det är för ras och personen i fråga svarar "hoppkorsning" så kommer jag fråga en gång till! :)
Hoppkaniner som benämning för att samla sina kaniners inriktning är en helt annan sak. Men om man säger det när någon frågar vad det är för ras på kaninen.. tja, då tycker jag det är ganska fel :P

(nu kommer väl jag också få en massa påhopp från personer med "hoppkorsningar", men det här är min åsikt.)

#12 Jag letar på ^^ Tyvärr bor jag enda nere i Skåne, så det går ju inte, men tack för erbjudandet :).

Att honan ska vara större en hanen, finns det många olika invädningar till. Faktiskt så anpassar sig fostret i honans kropp och i och med det så kan du para - för att ta i! - en hermelinhona med en belgisk jätte. Det gör man ju självklart inte, men det är ju faktiskt inte så jättestor skillnad på Frasse och Rex, inte på mina i alla fall, men jag förstår vad du menar. :)

Ang sk "hoppkorsningar" förstår jag vad du menar! ^^

sotlynx, tror jag annika heter här på iFokus och hon har (har iaf haft) rex. KKanske hon har ngn trevligh ane du skulle kunna få låna? ;)

Provat med o skriva på kaninnet?, dä finns ju en hel del uppfödare, kanske ngn av dem har eller känner ngn som har en rexhane du kan låna.

#14 tack! ska kika :)