Putt, vi är verkligen oroliga här hemma, och vågar inte hantera dem. Är hemskt rädd att vänja dem vid oss helt fel.

Det där med " sparka bakut " är ett glädje skutt och normalt för kaniner.

#2 Innebär det att han inte alls är rädd när vi är ute? Även fast han stannar upp och 'fryser till'? Och att han 'grymtar' ?

#3 Grymtar kan betyda olika saker, antingen rädsla eller också en lycklig grymtning som typ " äntligen "

¨Min första (som aldrgi haft kanin förut) var att han var hotfull, fick bara den känslan. Han grymtar vid andningen, men bara när något speciellt händer, när jag ex. plockar upp honom eller har honom ute. Inte i buren.

#5 Det kan min kanin också göra, men han gillar inte att bli lyft. Kane´ske samma problem med din??

#6 Jo, hur löser du det?

Men får jag din msn så kan vi prata där

Mailade ;)

Någon annan som har tips? och råd?

Du kan inte mejla till adressen jag gav, mejla HiT- rabzzit@live.se

Vad bra att du tagit hand om Nellie och Molle så att de får bo hos någon som har tid att engagera sig i dem!

För det första vill jag säga att jag tycker att deras beteende låter helt normalt. Då menar jag normalt för kaniner som blivit lite bortglöma och inte är så vana vid människor. Och har de bara varit hos dig i 4 dagar så känns platsen säkert ny och skrämmande också.

Försöker svara på dina frågor en och en:

Om de sitter stilla på marken trots att de har utrymme att skutta bort eller gömma sig så är de ok med att bli klappade.

Att de är lugna i famnen kan bero på att de är oroliga och känner sig trängda.

Grymtande kan betyda olika saker. Okastrerade hanar grymtar när de uppvaktar en hona, det låter lite brummande. Det kan också vara agressivitet då låter det mer som ett morr. Det kan även vara rädsla.

Tuggandet på din tröja betydde nog inget särskilt. Tröjan var nog bara spännande. Möjligtvis att hon ville säga åt dig att du var i vägen om du höll fast henne.

Att sprätta med bakbenen bakåt, ofta i samband med ett par tre lugna skutt, betyder irritation. Det ser lite ut som att de försöker sparka av obehag. Kaniner kan också sparka bakåt eller i sidled av glädje. Det ser helt annorlunda ut men det är lite svårt att förklara. Glädjeskutten görs ofta i samband med höga hopp, snabbt springande och knyckar med huvudet.

Och ja, ni gör rätt i att lyfta dem och visa att det inte är farligt. Men helst ska man undvika att jaga kaniner, att bli jagad av någon de inte litar på är otroligt skrämmande för en kanin. Det är i så fall bättre att tränga in kaninen i ett hörn och lyfta den. Om hagen är stor, använd kompostgaller eller liknande för att avgränsa när ni ska fånga in dem. Bästa sättet att få kaniner att lita på en är att umgås mycket. Sitt ner på golvet/i hagen hos dem så länge ni orkar. Prata med varandra, läs eller något. Låt kaninerna komma fram och nosa när de själva vågar. Och belöna då gärna med något gott. En bit morot, ett russin eller lite banan kanske.

Ursäkta långt svar, men jag brinner verkligen för att "rehabilitera" kaniner som blivit skygga och bortglömda. Lycka till!

Min hona morrar åt mig, men när jag har henne i famnen sitter hon stilla. När jag bär henne försöker hon till varje pris komma ner, kan sitta stilla ett par sekunder för att desperaf försöka sprattla sig fri, för att vara stilla ett par sekunder till. När jag stter med henne är hon stilla. Men om jag sitter med dem nät alekhagen, så de kan hoppa ner, väljer de snabbt att hoppa tillbaka. Båda är extremt ovilliga att gå ur buren, och sprattlar jättemkt så fort man kommer nära buren. I mitt knä sitter hon stilla. Om jag sitter på en stol brevis lekhagen med dem i knät, hoppar de ner. Hur gör jag för att de ska vilja komma ut ur buren och inte bara sprattla emot, och hur gölr jag så att de inte till varje pris försöker skutta ner/ tillbaka till buren?

Ursäkta alla stavfel.

Men de är lugna i buren, när jag öppnar luckan springer de för det mesta tillbaka in i bodelen av buren.

För att få tag i dem måste jag öppna båda luckorna och i stort sett fånga dem.

De äter inget i famnen.

De har en ganska liten rasthage, men de får ju gå i kopplet. När de är i selen sitter de helst stilla, skuttar ett par meter, för att sedan sitta stilla i 2 minuter, för att skutta ett par meter till osv.

#11 Så jag tvingar dem helt enkelt att känna sig trygga med mig? Jag har gerbiler här hemma också, och med dem ska man närma sig jätteförsiktigt och tänkte att här får jag nog samma svar, att jag ska sitta och klappa dem i buren i timmar tills de praktiskt taget hoppar i famnen på mig. Utehagen är ganska så liten, men antar att det fungerar typ lika bra att gå med dem i selen och stanna upp och sitta ner med dem.

#14 Man ska aldrig tvinga en kanin till någonting. Man ska vinna deras förtroende

#15, Så uppfattade jag det i hennes inlägg, du får gärna förklara hur du tycker att jag ska göra, om jag tolkade fel. Behöver all hjälp jag kan få, och det finns så många olika åsikter!

#14 Nej riktigt så menade jag inte. För att de ska bli trygga och lita på dig så är det allra bästa att umgås mycket. I början helst så att du är passiv och låter dem närma sig dig. Kan du inte sitta i hagen så kanske du kan sitta utanför. Och som du säger så kan det funka med sele.

Att lyfta kaninerna är inte ett sätt att få dem att gilla dig men man måste kunna göra det. Och många kaniner lär sig aldrig att tycka om att bli lyfta om de inte blev vana när de var små. Men de måste lära sig  att tolerera det. För att lära dem det får man lyfta trots att de inte vill, men korta stunder, belöna med godis, och så småningom lär det sig att det inte är farligt, bara lite obehagligt.

#17 Svarade på mail ;)

Puttar lite. Vill gärna ha flera åsikter om vad som är rätt/fel i läget, vi kan ju som sagt inte alls mycket och har ingent idigare erfarenhet.

Putt

jag vet att detta kan låta konstigt för dom som aldrig hört talas om det förr, men man kan faktiskt tala med djur, via telepati, bilder och känslor och meningar mm överförs till varandra OSV (oskar inte förklara) och dina kaniner kanske har varit  med om något hemskt med männinskor som dom inte kan släppa och har med sig och tror att det ska hända på nytt. så jag tycker du ska ringa till en djurkommunikatör och ge det en chans, det är bevisat flera ggr att allt levande kan tala med varandra, det finns också många bra böcker om detta av en känd djurkommunikatör- Penelope Smith, jag har en hemma som heter: "hur man pratar med djur". jag hoppas jag är till hjälp.

lycka till / Siri

Uppdatering

Nellie & Molle trivs bra i hagen men är fortfarande extremt rädda för att bli upplockade och klappade. Nellie har bitit min kompis en gång på låret, och mig i axeln en gång, det gick dock inte hål, men min kompis fick ett rött ganska ordentligt märke. I hagen har jag sett dem göra glädjerus ett par gånger, men jag är rädd att de minns hagen som något negativt eftersom det slutar med en väldigt stressfyllt väg till buren. I knät är de hur gosiga som helst, med det är som att de blir mer rädda för mig om jag har dem i knät mycket, än om de bara får vara i utehagen. Utehagen består av 8 kompostgallet, de har skugga och sol, vatten och pellets, de får vara där i stort sett hela dagen om det är fint väder och jag försöker sitta där så mycket som möjligt. Blirnog i snitt en halvtimme om dagen. Molle verkar trivas jättebra i sele och skuttar runt ett tag för att sedan lägga sig rätt ut med tassarna under ett träd. Nellie kan få 'tokryck' ganska ofta och bara springa & spinga, för att sedan stanna. Då är vi på 'fel' ände av tomten, så då sätter jag mig på huk för att klappa henne, sedan ta upp henne, men så fort jag går ner på huk går hon på helspänn och springer iväg. Hon stannar efter kanske 10 m., jag böjer mig ner, hon springer. Det blir inge roligt för varken mig eller henne, hur gör jag för att få mig som någotpositivt för henne? Som den trygga platsen?

#21

det verkar verkligen konstigt, för hagen och du verkar absolut "kaninvänliga". verkligen!
men för att dom ska förknippa dig som något bra så kan du t.ex gå till dom när dom sitter i deras trygga bur, klappa dom försiktigt,(om dom är spända så kan du lägga handen över över ryggen på dom eller ögonen och prata lugnt med dom, det brukar funka för mina)
sen kan di ge dom en godisbit, eller nåt dom tycker om. Var alltid lugn och fridsam. hoppas det gör nån förändring :D