Jag tycker inte alls det är konstigt. Alla sörjer olika och hur länge man sörjer är olika också.

Min plutt Stampe somnade in för ca 6 månader sedan också. Han var min bästa vän och jag saknar honom varje dag enormt mycket.

Har en kanin nu som jag älskar lika mycket men ingen kanin kan ersätta en annan, så är klart man saknar dom trots det. (så med alla djur)

Gråter när jag skriver detta inlägg, så du är inte ensam om det.

*kramar*

jag minns min första kanin som jag hade när jag var 8år (1998).
det var min älskade vän väldigt länge (8år) och jag saknar henne fortfarande :´(

Min älskade underbara Kiddopojke somnade in hos veterinären för snart en månad och det känns jättehemskt. Hela mitt kaninintresse dog med honom.

#1 Vilken vacker kanin.

Jag tycker inte det är konstigt att du sörjer honom fortfarande. Husdjur kan betyda så otroligt mycket.

Kram

Min Alfons dog för tre veckor sedan.

Det är det svåraste jag någonsin varit tvungen att gå igenom. Tre veckor har varit som ett år. Ändå behöver jag bara stänga ögonen och vet precis EXAKT hur det kändes att röra vid honom, eller ljudet av hans vattenflaska, eller hans doft..

När jag öppnar ögonen är han inte där.

För varje djur som dör, blir ett hål kvar i den människa som älskade det.

KRAM, försök kämpa <3

Jag tycker inte att det låter det minsta konstigt, ett djur är ju som en familjemedlem och speciellt om man hade dom i många år.

Jag fick en hund i julklapp 2006 men fick lämna tillbaka honom tre månader senare .p.g.a. allergi, pappa blev allergisk och för två år sedan fick jag veta att dom avlivat honom och även om det var länge sen så kan jag fortfarande tänka på honom och sakna honom och, det gör ont att veta att han fick lov att avlivas (vet inte varför han avlivades).

Från dagen vi lämnade tillbaka honom var min högsta dröm att en dag få träffa honom igen och mamma sa "ja, du ska få träffa honom igen" åren gick óch inget hände och så för ca två år sedan så frågade jag mamma igen "när sjutton ska jag få träffa Ludde?!" "du kommer aldrig få träffa honom igen, jag är ledsen" "men du lovade!" "jag vet" "varför får jag inte se honom igen?" "han är död, dom har avlivat honom"

Jag blev stum, förlamad kunde inte tänka klart, jag kunde inte tänka mig "mitt" lilla yrväder död..

Nu har jag en kanin som är ca 10 år gammal och när han dör…spelar ingen roll hur många djur jag skaffar efter honom jag kommer aldrig någonsin kunna få honom ur huvudet, han kommer alltid finnas med hos mig och jag kommer aldrig sluta sakna honom och förmodligen kommer jag gråta floder i minst ett år efter hans död.

Det är helt naturligt!

Klart det e helt normalt att vara ledsen aven fast det har gatt lang tid. Inget djur kan ersatta den platsen som det forra djuret hade. :/ Fast glom nt att ett annat djur kan fylla upp tomheten och efter ett tag kan man alska ett annat djur lika mycket som det forra. :) Det e helt okej att vara ledsen! Djur har forsvunnit fran mej manga ganger och glommer ingen av dom.

Ja det är normalt. Jag blir fortfarande dyster och lite ledsen när jag tänker på Joker, en kanin jag avlivade 28 jan 2010, alltså ca 1 ½ år sedan. Han var verkligen speciell, nästan som en hund, blev endast 1 år gammal. Saknar honom fortfarande, vissa djur sätter sig mer i hjärtat än andra.
Vår allra första hund avlivades 22 jan 2009 pga hög ålder (11 år gammal), saknar honom grymt mycket fortfarande, gråter nästan, när jag ser videona jag har gjort med honom.
Det är normalt.

Tack så hemskt mycket för allt stöd, och era historier.
Det värmer verkligen.

Jag kommer aldrig glömma Pelle.

Han finns någonstans, det vet jag.
Han mådde aldrig riktigt bra.
Bara när han var med mig.
Det kändes som att hans "ledsna" ögon fylldes med glädje.
Jag kan bara ana hur hans kaninkompis tog det.
Han har säkert inte glömt Pelle heller.

Det är klart att jag älskar Ludde. Min andra kanin.
Men på det sättet, sättet jag älskade Pelle på,
vi hade något unikt. Något som aldrig kan ersättas.
Han finns med mig, som han alltid gjort.

Och han kommer alltid göra det.

Min älskade Pelle. ♥

Han är begravd på baksidan, brukar gå dit och sjunga för honom.