Av allt som jag har hört så är inavel något man ska undvika. Jag skulle inte vilja köpa en inavelskanin! Men jag tror att det är väldigt vanligt med inavel inom kaninuppfödningen eftersom kaniner har en förmåga att bli gravida väldigt enkelt (oftast) och speciellt om det inte är meningen! :) Men som sagt, jag är inte FÖR inavel.

Hittade artikeln som jag läste om det för nått år sedan http://www.zoonen.com/artikel.asp?oid=431248

Det är alltså Linjeavel jag syftar på.

Man bör inte avla på en inavelskanin. Just första kullen är ingen fara men man ska aldrig avla vidare på det.

Till både Rebecca och #1

Ja, som jag sett och läst på t.ex www.kanin-net.nu så är det väldigt stora uppfödare som använder sig av inavel…

t.ex om det är en kull, och dom inte får den färgen dom är ute efter och det blir t.ex två svarta, en av varje kön, så sparar dom de och parar senare..

själv är inte jag för inavel och jag tycker det är rätt sjukt.. men alla tycker det är olika, men det är ju vad jag tycker..

#4 Håller med dig! Det känns lite patetiskt att bedriva inavel bara för att få de färger man vill ha osv. Men ja..

#5 ja, man borde ju vara nöjd med att man ens får kaninungar.

#5 Själv menar jag inte på speciella färger osv, trots att sådan Avel förekommer. Syftade mer på de som vill behålla goda gener såsom i fin mentalitet tex. :)

Jag tycker att det kan vara bra om man vill se om det finns defekter och liknande. Kaninerna tar oftast inte skada av att vara linjeavlade. Grejen är ju att man förstärker både de dåliga och bra generna och kan lättare se vad kaninen bär på.

Jag har då hört att kaniner inte alls tar någon skada av att bli lite "inavlade". Och att om det kommer någon defekt av det så är det för att föräldrarna bär på det. Får man friska ungar kan man vara rätt så säker på att föräldrarna också är friska. Så jag har inget emot inavel och skulle inte ha något emot att köpa en kanin från en far-dotter PARNING osv. Men det är alltså bara vad jag har hört, jag har ingen egen erfarenhet eftersom jag inte själv håller på med Avel.

#8 & #9 : Så jag tänker också.

Som jag förstått det används linjeavel främst för att seriösa uppfödare ska kunna vara säkra på att de har rena och friska djur. Många linjeavlar sina egna djur för att få bort linjer som ger bettfel och andra defekter. På det viset tycker jag det är ansvarsfullt.

Däremot när barn parar sina syskonkaniner (hoppsankullar och "tjuvparningar") och sedan säljer dom med berättelser om att även seriösa uppfödare gör så… Då är det absolut fel.

#11: Jo , jag håller med. Så länge det är planerat ser jag egentligen bara det som en positiv grej :)

#12 Alltså, jag menar att det bara är okej om man har ett mål och en plan bakom linjeavel. Men så kanske du också tänker.

För min del handlar det helt enkelt om varför man linjeavlar.
Är det för att kolla hur det ser ut med defekter i linjerna, så skulle jag absolut kunna köpa en sådan.
Men linjeavel bara för att skulle jag inte köpa.
Dock anser jag att ska man linjeavla bör man ha koll på vad man gör.

Har 2 kaninsyskon som har samma pappa som sin mamma. Alltså är deras pappa, även deras morfar. Det enda som har gått galet är ju att dem är lite allmänt knäppa bara.  Annars håller jag helt med Ninni.

Jag tycker det är sjukt.

#16 Mja kan man väl tycka, troligen eftersom vi är upplärda med att just inavel med människor är något sjukt så äre väl inte så konstigt att man tycker det även om djur, Trots att de själv (hanarna) inte verkar bry sig ifall de är någon helt okänd kanin eller dens dotter den gör dräktig ;p

#17# Men varför vill du själv så hemskt gärna göra det? För det är ju uppenbart att det är något du vill testa. Vad är skälet egentligen? Brist på kaniner?

Inavel i sig är inget farligt (det är bara ett uttryck för att para nära besläktade djur). Det finns tre större risker:

1. Två nära besläktade individer har ganska lika genuppsättning (generellt mer lik än två obesläktade) därför kommer avkommorna i större grad bli homozygota för recessiva anlag. Dessa anlag kan ha både bra eller dålig effekt. För att en avkomma ska kunna få en "inavelsmissbildning" krävs alltså att båda föräldrarna bär på den recessiva genen. Så, därför är det större risk att få defekta djur vid inavel. (Sen finns det ju förstås missbildningarn som beror på andra faktorer som skador eller miljögifter).

2. Efter att ha inavlat samma linje i många generationer till en större population så kommer man att utarma den genetiska variationen. En viss del av generna förvinner vid varje generation (de får alltså inte färre gener utan färre olika gener). Individerna blir mer och mer lika och kommer det tex in en sjukdom i kaningården så är det mindre chans att några har genetiskt förutsättning att överleva. Istället kan sjukdomen slå ut hela populationen.

3. Igen, om man inavlat en linje länge som kommer alltså dels många gener att försvinna och dela kommer många locus ha homozygt uppsättning. Detta påverkar ofta negativt immunförsvar och fertilitet (förmåga att föröka sig). Det kallas inavelsdepression. Detta är anledningen till att många små djurpopulationer i världen utrotats.

Läs gärna: http://www.kaninfarg.se/husdjursavel.htm

Jag tycker inte att det är fel att till en viss gräns använda sig av inavel i sitt avelsarbete. Kaniner är dessutom relativt okänsliga. Men jag tycker att man ska läsa på om genetik först. Vet man inte vad begrepp som allel, homozygot, locus, recessiv, genetisk variation och likande verkligen är så måste man läsa på. Egentligen ska man ju förstås läsa om man ska syssla med Avel över huvudtaget, men speciellt när man ska syssla med sånt som kan påverka djurens välfärd.

Och nej, jag skulle inte ha något problem med att köpa en inavelskanin, sålänge jag ser att den är frisk. Förhoppningsvis är den ju ett levande bevis på att föräldrarna inte bar på defektanlag och då inte heller denna. Dessutom bryts inavel efter en generation med utavel :)

#18 Oj vad du verkade då aggresiv :P Nej, inget jag ska göra själv, började bara tänka på det när min hona blev skendräktig? och den enda hane jag har nära är hennes pappa!

#17
Precis så jag tror det är också. Men jag tycker ändå inte att man ska avla inom "familjen" hos kaniner. För hos människor kan detta leda till missbildningar eller sjukdomar i framtiden, så varför skulle inte även detta kunna hända hos kaniner? Jag är mot det. Finns ingen riktigt bra förklaring till varför tycker jag. För att se vad kaninern bär på duger verkligen inte som förklaring, jag tror det är en ursäkt för att kunna para de kaniner man har - även om det är far och dotter eller mamma och son osv. Inte okej!

Inavel bland kaniner är väl inte så farligt i sig, men det känns inte riktigt bra att hålla på med det. Råkade av misstag para en hona med hennes pappa i fjol, hade en inlånad hane på besök för att para en av mina honor och så fick jag en ingivelse att jag även skulle para en annan hona, som hade gått tom, med honom, sagt och gjort, sen när dom redan hade parat sig så kom jag på att hanen var hennes pappa, hade lånat honom året innan också och behöll denna unge från kullen. Men det blev friska och fina ungar.

#23 Ja första kullen invalen brukar bli bra, men det är dem ungarna sen man helst inte ska avla vidare på för det är då det kan bli defekter osv :)

#23 jo jag har hört det också, men avla vidare kan man väl, men inte inavla vidare eller……

#25 Precis

#22 läste du den där artikeln jag länka? Hon tar upp det där med missbildningar på både kaniner och människor där http://www.zoonen.com/artikel.asp?oid=431248 :p

Hör att det finns många som felaktigt tror att det skulle vara fel att avla på inavlade kaniner. Helt fel så till vida att kaninen är frisk och det inte uppkommit några defekter i den parningen. Istället är det faktiskt bättre att avla på ett sådant djur än en otestad kanin då man vet med större säkerhet att den är utan defeker. I det vilda är inavel något naturligt och som sker hela tiden. Att jämföra med inavel på människor är bara dumt då vi bär på otroligt mycket mer defeter än vad kaniner gör. Hur vi än ser ut och vilka sjukdomar vi än bär så är det ok för oss att föröka oss, så är det inte med kaniner där vi selekterar bort de med missbildningar ex bettfel.

Personligen så köper jag mycket hellre en kanin som är lite inavlad och därigenom testad för om det finns defekter bakom än en som är utavlad i generation efter generation. Och jag kan med gott samvete avla vidare på den också :) Men som Jossan skrev så måste man ha lite kunskap om genetik, och innan man har det så tycker inte jag att man uttala sig i denna fråga, då tror jag att man bara tänker med hjärtat och att det känns osmakligt med inavelskullar :)

#27 Det är jag som har skrivit den för en herrans massa år sen :P Detta är en senare version http://kaninfarg.se/husdjursavel.htm :)

Jag kan absolut tänka mig att inavla genom t ex syskonparning, eller PARNING med förälder.
Har nu några kaniner som jag gillar skarpt, och för att komma vidare behöver jag para halvsyskon, mostrar osv.

Skulle dock inte para helsyskon vars föräldrar är helsyskon i generation efter generation. Kanske blir lite utarmat då.

Fast det skulle vara intressant att se om kaninerna blev mindre efter några generationer.
Skulle vara coolt med "Microrex"!

Jag är emot inavel/linjeavel om man inte har något syfte med det! Är det för att få bort oönskade defekter så visst men om man t.ex. parar mor och son för att få fram önskade färger så är jag verkligen emot det…Så det beror på i vilket sammanhang det är i ;)

Linjeavel är absolut något jag kan tänka mig. 
Det är otroligt bra för att se om det finns defekter.
Och som någon sa där uppe.. "det känns lite patetiskt att bedriva inavel bara för att få de färger man vill ha osv. Men ja." & " ja, man borde ju vara nöjd med att man ens får kaninungar.".. 
Det är väl inget fel med att få fram färgerna, seriösa uppfödare föder inte upp för att få söta kaninungar för att sälja vidare. Dessa vill komma någonstans i sin Avel och för att få dom färgerna måste man kanske linjeavla.

Jag ser inga problem med linjeavel om man vet vad man håller på med och om man är seriös i sin Avel och inte är en sådan där ta kull för att det är kul "uppfödare". 
Som jag sa kommer/kan jag tänka mig att linje avla för att få fram om det finns defekter med mera.

#32 Bra skrivet, håller med.

#29 Haha jasså där ser man ^^ Tyckte det var en bra artikel!

#33# Frågar igen, varför är du så väldigt för inavel? Är det något särskilt skäl?

Jag tycker att frågan om inavel bör komma först efter många års aktiv uppfödning. Jag har fött upp kaniner i 30 år (hundar och katter i 20, dock med uppehåll). Det är först nu som jag parar kaniner som jag vet är släkt med varandra. Halvsyskonparningar har jag gjort några gånger, men närmare än så har jag inte gått och det tror jag inte att jag kommer att göra heller.

Så jag är inte helt emot, men tycker absolut inte att det är en enkel lösning på ett problem eller en "quick fix".

Jag reagerar mot några påståenden ovan. Fridaakesson säger i #3 och #24 att man inte ska avla vidare på inavlade kaniner. Detta är en mycket vanlig missuppfattning. Men inavel bryts på en generation, så det är ingen som helst fara! Inavel anges ju som en procentsats. Ungar från en kusinparning har t ex en inavelsgrad på 6,25% (förutsatt att det är enda släktskapet). Denna procentsats anger hur många av generna som är dubblade, d v s där båda generna i ett genpar kommer från samma förfader. Parar du denna kanin med en obesläktad kanin så blir inavelsgraden åter noll! En gen i varje genpar kommer ju nu från den andra kaninen. Givetvis kan de båda generna vara lika, men det beror då inte på inavel.

En annan sak som har nämnts i flera inlägg är att utföra kontrollparningar för att se om det finns defektanlag i den linje man jobbar med. Visst, det är en god tanke, men inte är det orsaken till inavel om man inte har skäl att misstänka defektanlag? Och misstänker man det är ju bästa sättet att para med en drabbad individ eller en känd bärare. Då får man ju massor av avkommor som är kända eller misstänkta bärare av en defektgen. Dessa kaniner måste man behålla eller avliva för att de inte ska kunna föra anlaget vidare. Att sälja dem med avelsförbud tycker jag är oansvarigt, eftersom man inte kan och inte heller har rätt att ställa såna krav på en köpare. Därför kan det lilla experimentet orsaka att anlaget istället för att minimeras sprids än mer. Enda sättet att kunna sälja dessa djur är att först kastrera dem, men det tror jag inte det finns någon som gör p g a kostnaden.

#35
Det är verkligen bra det du skriver.

Skulle jag ta en defektkull och se att det fanns betfels ungar i kullen skulle jag ta bort denna kull!

#35 Idag skulle jag hellre avliva fyra friska kaninungar men defektanlag än att låta hundratals lida flera generationer senare. Sysslar man med en planerad och målinriktad Avel måste man kunna se långt frammåt och inte bara på den enskilda individen. Det är ansvarsfull Avel. :)

#37 Precis!

MED defektanlag, ska de stå i #37 :)

Har parat far/dotter en gång när det fanns misstankar om bettfel i linjen. Det tycker jag är okej. 

#40 Fick du något svar och vad gjorde du med ungarna?

#40 Vi var flera som kontrollparade i dessa linjer, alla ungar blev friska och fina så vi kunde utesluta att det var bettfel som det rörde sig om. Ungarna är sålda/hos fodervärd och kommer att användas i Avel hos mig i framtiden om allt går som det ska.

#34 Sicali83 skrev svar till dig i inlägg #21. Och hur som helst, vad spelar det för roll för dig om jag är intresserad i det eller inte?