Tjuvparningar kan hända dem bästa med ;) så dra alla över en kam är lite väl mycket, dock kan ja tro att dem oftast stjyller ifrån om att det är tjuvparning. Men i själva värket tror ja att de är mer elr mindre planerad kull. (måste logga ut, sitter i bibban)

Jag fick en tjuvkull då de som bestämde könen på mina kaninungar i första kullen sa att alla 4 var honor. Men som i själva verket var 2 honor och 2 hanar. Som jag sedan skulle behålla 2st som råkade vara av olika kön och olykligt vis blev de kaninungar. Inget vi märkte förrens de låg 3st kaninungar i huset.

Så jo tjuvmarning har jag varit med om.. :/

Nu kan jag dock själv kolla könen på kaninungarna så här blir inga fler misstag här inte 

visst tjuvparningar kan hända alla 1 eller 2gånger under flera år men när det händer 4-5 gånger på 1år då tycker jag det är för mycket.

det finns många seriösa i min ålder men ännu mera oseriösa o det e det som jag tycker är synd

haha, min kull blev ju tjuvparning nu

Jag hade dom i komposthagar med golv och lock som satt på ordenkligt.

Förstår inte hur dom smidiga små rackarna kunde komma in till varandra.

Men nu är allt 100 % säkert efter lite mer fix ! (a)

Jag hade ju både plats, råd och tid att ha dom så det var ju inte det värsta som kunde hända även om det var rätt synd då honon var i super bra tävlingsform och plockade pinnar på varje tävling.

Hade ju även turen med att få ungarna sålda.

Super många intreserade :o

Det vet ju du som ska få hem två sötnosar imorgon :)

Kommer att sakna dom såå

#4 aa räknar timmarna till dom kommer:) som jag skrivit, jag tycker det är ok med någon tjuvparning men inte flera stycken på samma år:)

o du har ju sett till så det är säkert nu, alla gör ju misstag men gång efter gång då är det inget misstag längre tycker jag:)

men blir så sur på dom som får tjuvparningar exakt hela tiden, e det inte bättre då att fixa burarna o få lite mera ordning på när ungarna o sånt kommer?

Faktiskt är det ju inte med mening, så vi kan inte rå för det.
Dock kan vi åtgärda det genom att göra buren säkrare, visst.
Men alltid är det inte så lätt, t.ex om man råkade ha ungar som man trodde
var hona/hona eller något och plötsligt ligger där kaninungar.
Eller kaninen hoppar över kompostgallret och in i en annan Hage.
Har en gång hänt mig att de grävt sig ut från hagen och parat sig med en vildkanin.
Vad ska man göra, om ungarna är friska, krya osv? Inte döda dom precis ;)
Och vad menar du med "blir så trött på småungar (som det oftast är) som får oplanerade kullar hela tiden." va? Som om inte en proffsig och kunnande kaninuppfödare kan få en tjuvkull? Och vadå hela tiden?
Hm, har hänt mig två gånger. En gång rymde en hona på Gotland och parade sig med en vildkaninshane som vi brukar se vid våran stuga (landställe).
Det blev tre stycken superfina japantecknade sötnosar. En av dom har vi fortfarande kvar, inge fel på den lilla sötnöten :)
Och just den ungen trodde vi var en hona, men det var en hane och så blev det ungar! Det lär inte hända igen. Men som sagt, händer även den bäste! :)

Tjuvparningar händer även den bästa uppfödaren. Nästan allt handlar om hur noga man är. När man sätter ihop 2 kaniner ska man noga veta vad man gör. Inte bara chansa eller lita på ägaren innan att det är en hona, men så är det en hane. Om man är noga, och låser och har säkra burar kan man så gott som undankomma tjuvparningar. För det är ju varken roligt för ägaren eller kaninen att få en oplanerad kull. Kaninen kanske inte ens klarar av förlossningen. Och ägaren har ingen plats. Men har det gång på gång blivit tjuvparning p.g.a att man slarvar och släpper in kaniner hit och dit, så tycker jag man ska se över med vad man håller på med. Kanske skärpa sig lite. Det är ju trots allt liv som sätts på spel.

#6 som jag skrivit så tycker jag INTE det är fel första gången men när det blir gång på gång på gång på gång o man inte gör något åt det DÅ är det fel.

men om man säkrar buren o det inte händer igen då är det ju ingen fara men när man läser om folk som får tjuvparningar 3-4 gånger eller oftare per år DÅ är man inte seriös o man har INTE gjort något för att förhindra det som tex säkra burar.

#7 håller med att det även kan hända den bästa uppfödaren men dom kanske ser över burarna o försöker förhindra det.

sen håller jag helt o hållet med om resten av det du har skrivit.

kaniner är inga slit o släng varor o som du sa det är ett liv.

Jag har varit med om tjuvparning men det var ett bra tag sedan nu. 
Mina kaniner går ofta lösa eller ja rymmer men jag har alltid stenkoll på dom. Dom "får" rymma ur hagarna för mig då jag har sådan koll att det egentligen inte gör någonting!
Sedan brukar jag även ha honor för honor ute och sedan ta hanarna så det inte ska bli något jag inte vill ha.
Burarna är omöjliga att rymma ur.

Så som jag har fått uppfattningen om vissa personer som får tjuvparningar hela tiden är att dom vill ha kull men inte vill säga det rakt ut då dom vet att den kombinationen inte är någon bra alls eller att dom inte vet bakrund på sina kaniner. Dessa personer vill alltså inte få några såkallade "utskällningar" av dom erfarna och kallar då vissa av sina kelkullar för tjuvparningar!

Jag säger inte att detta är så men det är min uppfattning efter att ha läst dessa trådar om och om igen!

Får jag en tjuvparningskull som jag vet inte är bra gör jag mig av med dessa ungar direkt..eller vad man ska säga. Om jag till exempel skulle veta att dessa kaniner bar på bettfel eller ja om jag inte visste vad dessa bar på överhuvudtaget.

Jag har haft några tjuvparnings-kullar genom rovdjursattacker där de som överlevde och kunde fångas in har varit dräktiga, har även fått någon kull pga att någon öppnade buren till en kanin som sedan grävt sig in i en annan kanins Hage.
Jag förstår mångas problem med att ordna 100% rymnings- och rovdjurs-säkra burar, det kostar en del pengar och jag är en av dom som inte var så bortskämd med det när jag var yngre. Där ligger ansvaret på föräldrarna, därför klandrar jag aldrig mig själv eller andra för gamla tjuvparningar eller för att någon kanin har strukit med under en rovdjursattack. Det är inte alltid så lätt att ha djur om inte ens föräldrar är där och ställer upp.
Då är ni kanske några som nu tänker att "nej men då borde man inte ha djur öht" Nej kanske inte, men hur många här inne har inte varit 10-12 år och älskat sin/sina kaniner? Man är oftast inte kapabel till att ta beslut om att "sälja sina djur för att de rymmer och får ungar vilket kanske inte hade hänt hos en annan person med bättre utrustning" när man är i den åldern och man verkligen älskar sina kaniner. Det är som att be ett barn att ta beslut om familjens hund ska avlivas eller ej eller om föräldrarna borde skiljas eller vara tillsammans - det är inte så lätt när man är i den åldern.
Sen beror det väl på om kaninerna tar skada av det eller inte, gör de det så är det fortfarande föräldrarnas ansvar att tillgodose kaninerna med säkrare burar - barnen har kanske inte lika stor talan i alla familjer. Just därför blir jag jämt och ständigt irriterad på tråkiga kommentarer i tjuvparnings-trådar som yngre personer har startat. Då är det väl bättre att försöka få tag på föräldrarna eller hjälpa barnen? För det är oftast för att de vill ha hjälp som de startar trådarna och faktiskt VÅGAR berätta om misstagen som sker hemma.
För vissa bortskämda barn kanske det är en självklarhet att man får den nyaste dyra buren till sin kanin och en massa häftig utrustning till, men bara för det kan ni inte ta för givet att alla andra får det också.
När jag var 10år och fick min första kanin hade jag inte ens en bur, men den snickrades ihop en vecka senare av bråte som vi hade hemma.
För att sammanfatta det hela tycker jag att man först och främst borde sluta störa sig så mycket på trådar om ämnet och istället försöka hjälpa till. Om det finns en misstanke om att kaninerna far illa så finns faktiskt Jordbruksverket att vända sig till - om ni nu har hört talas om det. Eller som sagt försöka få kontakt med föräldrarna, komma med tips? och råd eller liknande. Det finns så mycket annat man kan göra istället för att ge ifrån sig tråkiga kommentarer.
Det är skillnad på att skriva
"skaffa bättre koll på dina kaniner, stackars dom som får ungar hit och dit, du kan inte ta hand om dom :O"
Och
"har ni kollat så att buren är hel?, det kan vara smart att sätta galler i botten på hagen och tak över så kanske de inte rymmer nästa gång =)"

Jag är medveten om att jag har hållt en ganska sur ton genom detta inlägg, men det står jag för. För jag blir så fruktansvärt trött när folk inte är beredda att hjälpa till med råd och stöd men ändå tvunget ska lägga sig i. Tillslut kommer ingen våga ställa frågor eller erkänna såna här typer av misstag (för en tjuvparning är ju faktiskt inget som man är stolt över) och då har vi inte ens en chans att hjälpa till, tror ni att det blir bättre? Det tror nämligen inte jag =/

#10 Håller verkligen med!
Det jag menar är att man inte alltid kanske har dem förutsättningar som behövs (t.ex pengar) att bygga säkra burar, men så gott som det går ska man ju försöka.
Och om det kommer upp en tråd där en person har råkat ut för en tjuvparning så är ca 70% av kommentarerna inte till hjälp, utan förvärrar bara situationen och kanske till och med gör trådskaparen upprörd.

Men om man har alla förutsättningar som finns att ha säkra burar o.s.v. så tycker jag att man ska vara noga för att förhindra tjuvparningar. För som sagt, är det ju inte roligt för någon med en oplanerad kull.   

Men det som jag tycker är intressant är att det ofta är just barn som kommer upp i diskussionen. Det kan lika gärna vara en vuxen som gång på gång får tjuvparningskullar. Men den kanske inte alltid har pengar så det räcker. Men den har ju fortfarnade ansvaret att det inte inträffar, vilket kanske inte alltid barnet har - utan föräldrarna.

#11 Håller med till 100% =)

#10 jag är inte det minsta bortskämd utan får skaffa mina djur för mina pengar o även bygga allt själv eller betala någon att göra det åt mig.

om man inte e villig att tex klippa gräs eller skotta snö så man kan bygga burar som är säkra eller har föräldrar som betalar ska man inte ha kanin.

jag betalar allt själv till mina kaniner, allt burmatrial har jag köpt själv, all mat har jag köpt.

så att komma med att dom inte har råd kan du lägga ner för då skaffar man inte kanin eller så ser man till att ens föräldrar betalar.

tex min nyaste bur fick jag klippa mycket gräs o skotta mycket snö för att ha råd att BETALA min morfar att bygga det.

o alla som kommer o säger nu att jag säkert får massor av pengar av min familj så nej min pappa har jag ingen kontakt med o min mamma betalar stallhyra o mat till min häst, inget mera.

så man får kämpa om man ska ha djur o det e levande djur vi pratar om inte någon jävla docka som man kan inavla o skit på hur mycket som helst.

detta e min åsikt o den står jag för.

#13 men du sa att du var 17? då är det klart att du förstår att man måste ha råd med djuren, men ett barn som är 10-12 år kanske inte förstår det i samma utsträckning, än mindre ett yngre barn än så. Hjärnan mognar med åren, ansvarskänslor växer med åren, men när man är 10år och går i klass 3 eller 4 så är det inte många som kan tänka på samma sätt som en äldre person. Man har oftast inte någon bra uppfattning om pengar heller vid den åldern och förstår inte vad det kostar.
Som jag skrev tidigare fick jag min kanin när jag var 10år, som en överraskning. Jag fick ingen ny bur, fick köpa billig mat till honom och fick inte åka till veterinären med honom, fick inte ens åka på hopptävling med honom några få mil bort för det kostade bensinpengar. Jag tyckte det var jättehemskt att inte ens kunna köpa dyrare mat till honom. Jag hade inga egna pengar, hur många 10åringar har det? (ja vissa kanske får veckopeng eller liknande, men långt ifrån alla) Och hur gör man som 10åring för att få jobb? Jag hade inga släktingar att klippa gräset hos eller liknande. Och när jag väl fick pengar så fick jag inte spendera dem på varken min katt eller min kanin. Så var det i min familj, djuren skulle inte kosta. Det kunde jag inte ändra på förrän jag blev äldre och både vågade och hade "högre status" att säga vad jag tyckte var rätt och fel.
Det jag vill komma fram till är att jag vet att det finns många andra barn som har det så här, man får ett djur eller fler som man älskar och som blir ens bästa vän, men man har ingen riktig makt att bestämma att "nu åker vi till veterinären" eller liknande även om man kanske har pengar.
Det är en svår situation när föräldrar inte bryr sig om djuren lika mycket som barnen gör.
Jag hade blivit gladare om jag hade fått mer råd på forum när jag var yngre och frågade om sjukdomar eller tjuvparningar som inträffade istället för de vanliga kommentarerna som "åk till veterinären" eller "köp en ny bur". Istället kanske någon hade kunnat ge mig ett tips?, eller varför inte - anmält till jordbruksverket så hade min mamma kanske förstått allvaret.
Man kommer ingenstans och hjälper ingen med att störa sig på personen eller händelsen eller att enbart kritisera utan att komma med något förslag. Jag tycker det är tråkigt att det faktiskt är det som dominerar i många trådar här och ofta är det tyvärr yngre personer som blir drabbade för att de inte har lika mycket kunskap eller makt som de äldre som sitter bakom tangentborden här.

#13 Ingen har sagt att kaniner är en docka som man kan avla på hur som hellst, och allt vad du sa.

Men precis som Emelie säger, så har du nog mera kunskap än en 10 åring, som kanske får en kanin i present. Och försöka hjälpa personen, eller barnet genom att skylla på den och tycka ner den gör det inte bättre.