Jag har bara dvv rex så jag kan inte uttala mig om vanlig dvv eller rex, men så mycket kan jag säga att de sex dvv rex jag haft eller har nu har varit väldigt olika i temperamentet! En var som en duracell-kanin, alltid på språng, en var framåt och social men gillade att kela, en är en riktig mysfarbror, en är väldigt självständig och lite blyg och sedan har jag två stycken som är som trasdockor i famnen…

Jag har både dvärgvädur och rexdvärgvädur, och jag ser inte stora skillnader alls! Endast att mina rexdvärgvädurar är lite mer som studsbollar ibland, haha!  rexdvärgvädurarna rymmer varje gång de är i hagarna, visst kan dvärgvädurarna också rymma det är inte så jag menar! Men enligt mig så tycker jag mina rexdvärgvädurar är mer "busiga" än de normalpälsade. Och det kan bero mycket på individerna i sig, men alltså, enligt mig och min erfarenhet så tycker jag så 

Tack för svar!

hur stor är chansen att temperament och "kelsjuka" ärvs? Klart att alla kaniner är individer ;) men hur mycket ger föräldrarna över till ungarna och hur mycket är på uppfödarens energi i mänsklig sociallisering av kaninungarna?

jag tycker också helt klart att det är mer go i dvvrexarna ^^ men min älskade lilla Quia sussar så sött i min famn<3

Jag tycker inte att det är så stor skillnad mellan dvv rexarna och de normalpälsade. Lite mer fart är det nog i dvvrexarna men mina iallafall älskar att mysa, kela och bara gosa lite sådär allmänt. Det gör de normalpälsade också. Men alla mina kaniner är sådär översociala, helknäppa, överpigga knasbollar så ja…!

Men dvvrexarna känns lite mer personliga och mer "hundlika" än de vanliga dvv. Men de flesta av mina andra dvv är som dvvrexarna så jag tycker inte att det är så stor skillnad.

När jag skulle köpa min första dvvrex sa alla at de hade sådan otrolig energi men mina rexade och normalpälsade tycker inte jag att det är någon större skillnad på förutom pälsen. :)

#5 nej precis, det är inte sån stor skillnad, men det är ju lite mer fart i dom. Men att de inte är lika kelna tycker inte jag stämmer då mina också älskar att mysa i knäet och skutta runt i sängen och hälsa på oss alla :)

de är ju så nyfikna ^^

#6 Ja, precis så tycker jag!

# 3 Jag skulle vilja säga hälften hälften ungefär. Jag har haft ungar med jätteskygga föräldrar som blivit hur framåt som helst utan att jag hållt på med dom särskilt mycket, men jag har också haft ungar från skygga föräldrar som jag hållit på med desto mer, men som ändå aldrig blivit tama.