kaniner är inte flockdjur och lever bra ensamma, det finns vissa fall där någon kanin vantrivits otroligt när kompisen dött, men det är inte ofta.

Jag skulle inte sätta ihop honom med en ny kanin, och absolut inte en hane då det 9 av 10 fall blir slagsmål till döden. Kastrerade eller inte.

Eftersom han har bott med brorsan förrut tycker jag att ni ska skaffa en tjejkompis till honom. Kaniner måste inte bo ihop men eftersom han är van med det så tycker jag det. :)

#1
Håller helt med dig.
Kaniner, som jag upplevt, triva bättre ensamma. Och med tanke på att han är rätt ung så är det inte lika farligt att skiljas från sin kompis om om det skulle vara om dom bott med varandra i flera år!

Själv har jag upplevt att kaniner trivs väldigt bra ihop och inte bättre ensamma. Så jag tycker du kan pröva skaffa en tjejkompis åt honom. Det bästa är ju att kastrera även henne när det är dags för att undvika att hon kommer börja rida på hanen osv.

Dom är inte flockdjur, men dom är väldigt sociala djur. Det enda som krävs är egentligen lite mer yta så dom kan sitta för sig själva om dom vill. Sen kan det ju hända att deras personligheter inte funkar ihop, men jag tycker inte det är anledning nog att inte försöka

Instämmer med #1. Som några nämnt är de inte flockdjur. De är kolonidjur, vilket innebär att om de ska bo ihop så bör de ha en enormt mycket större yta. Ytan som jordbruksverket lagstiftat är på tok för liten för kolonidjur. Man märker det inte alltid, men de smågnabbas ofta utan att man märker det.

Jag har haft kaniner boende ihop (på stor yta, större än jordbruksverket lagstiftat om). De såg ut att trivas toppen! De slickade varan och myste. Men plötsligt kunde man hitta små sår på den ena (märk väl, bara den ena). En kväll, sent när vi var ute med hunden, så hörde jag något från deras bur, då var det mycket riktigt den andra som blivit sur på den som hade fått små sår. Den som var överlägsen hade då jagat in den underlägsna i en hörna.

Efter detta har jag aldrig haft kaniner i samma bur. Man kan aldrig uppnå den yta som kolonidjur behöver. Svårt är det i alla fall att komma upp i den storleken.

Märker ni dock att kaninen slutar äta och att den ser ut att må dåligt så bör ni försöka med en hona. Dock är som sagt risken att de inte funkar ihop.

Ibland dör partnern om kaninen den bott ihop med dör. På grund av saknad. Men märker man inget som tyder på det så bör man rent av undvika att sätta ihop med en ny, då det enligt min mening snarare är att skapa eventuella problem.

Mina bor i fack, de får på så vis kontakt, men kommer inte åt att bitas om de skulle vara oense. De har ett eget kryp-in där de kan vara helt för sig själva. Samt att de inte blir så beroende av varandra att grannen dör om en av de skulle göra det.

Har ni kaninen i bur så är ett förslag att ni kanske skaffar en till kanin men anordnar en bur så att de kan ha två olika burar men ändå kontakt. Det är mitt förslag.

Tack snälla ni för era inlägg. Han var lite annorlunda dom första dagarna och åt dåligt men nu äter han som vanligt och skuttar glatt runt när han är ute hos oss i lägenheten. Jag tycker rent av att han är lite mer social mot oss sen den andra dog. Han kan tom komma & lägga sig jämte oss, något som aldrig hänt innan.

Däremot ser han så ensam ut när han är i buren eftersom de alltid låg tätt intill varandra förr. Men det kanske ligger mer hos mig än hos honom:)