Jag var 13 år när jag första gången kom i kontakt med en lejonhuvad kanin. Blev helt tagen och bestämde mig för att skaffa en egen kanin. Visste jag vad jag gav mig in på? Nej, men jag ångrar mig verkligen inte.

Började tjata på mina föräldrar och gick runt i djuraffärer och letade efter the one. Hittade dig på Väla djuraffär och ringde direkt till min pappa. Några dagar senare åkte jag, pappa, min syster och hennes kompis till Väla. Jag var ganska nervös då jag inte var säker på att du skulle vara kvar men det var du. Så glad jag blev! Du var en lejonhuvad dvärgvädur och hade färgerna grå, brun och vitt i dig. Hårig var du och hade långa öron.

Vi satte upp buren när vi kom hem och sedan fick du göra dig hemma medan jag sov över hos min moster. Dagen efter åkte jag och min moster hem och redan första dagen hoppade du upp i mitt knä. Hade öppnat buren och satt utanför och klappade dig försiktigt. Ville verkligen inte pressa dig då du hade kommit till en helt ny miljö. Enda sedan den dagen har jag älskat dig. Du vann mitt hjärta direkt. Det enda jag pratade om bland mina kompisar och släktningar var om dig, dig och dig. Jag blev tillsagd flera gånger då det blev lite jobbigt men jag tröttnade aldrig med att vara eller prata med dig. Du var mitt allt!

Tiden gick och jag började gymnasiet. I ettan pendlade jag till skolan men det blev väldigt jobbigt tillslut. Då blev det internat och självklart skulle du följa med. Du klarade det galant men man märket att du trivdes bäst hemma och det gjorde jag också! Var säker på att du skulle bli en riktigt seglivad kanin för jag var alltid noga med att hålla koll på dig, du var ju mitt liv! Buren var alltid öppen och det bästa både du o jag visste var när du hoppade upp i min säng och ville bli kelad. Det blev väldigt mycket sådant nu när du blev äldre.

Varenda jul och när du fyllde år fick du mycket presenter av både mig och släktningarna. Jag var väldigt mån om att fira dig. Du hade två inneburar (en hemma och en på internatet), en utebur som du var ute på vår och sommar och en utehage som jag byggde själv. På sommaren saknade jag dig då du var ute i trädgården men du älskade att komma ut när det var så varmt i mitt rum. Vi försökte att ge dig ekologiska grönsaker och frukt, du skulle alltid ha det bästa! I ditt nästan 5-åriga liv hann du med en gudstjänst (sant!), träffa massvis med kompisar, blev skjussad i cykelkorgen genom halva stan, åka buss och tåg, vara hos min moster, kolonin, skogen osv. Många säger att jag behandlade dig som en hund men jag ville ju självklart ha med dig så mycket som det gick. Många beskriver dig också som världens bästa kanin, unik och den snällaste. Aldrig har du bitit mig utan litade på mig. 

Fick förra tisdagen bekräftat att du hade livmoderscancer och igår somnade du in i min famn. Det känns som jag har mist en del av mig själv, en stor del. Hur ska livet gå vidare? Har alltid kännt mig trygg när jag vet att du sitter hemma i buren men nu vet jag inte alls vart du är. Och jag saknar dig och känner skuld att jag lät dig somna in. Vill verkligen inte att du ska känna dig ensam. Älskar dig mest Chilli! Och även om tiden läker alla sår kommer jag aldrig att glömma dig för du var mitt första riktiga djur.

Hoppas du har det bra där du är för ingen förtjänar mer än du att leva i paradiset. Du var bäst och därför kommer ingen att kunna ersätta dig.

ÄLSKAR DIG MEST / Din emma <3

RIP Chilli 5/4-06 - 30/11-10