Tårarna rinner ner för mina kinder och jag känner mig alldelse tom och kal. Jag kan inte fatta det, min älskade lilla plutt, bebis, lillkille, sötnos, min Busen finns inte mer…

Jag älskar dig så otroligt mycket! Och nu är du borta, visst du fick ett långt och bra liv men jag är endå lika ledsen. Det gör ont i mitt hjärta bara jag tänker på dig.

När man kom med en morot blev du alldeles tokig (morot var din favorit grönsak och det tog knappt en minut så var de slut.), du stod och klängde dig mot burdörren när man skulle komma och hälsa på dig, när du var lös och du bara följde efter mig hela tiden, när du var i uteburen på sommaren och du började tokspringa runt så fort man kom, när du låg i mitt knä och sov, när man kliade dig i pannan, när jag skulle lära dig hoppa  med hjälp av en morot men du bara sprang förbi. :P När du var yngre och var ute i sele såg man riktigt hur du njöt, när du blev äldre tog du det lite lugnare när du skuttade runt och när katten anföll dig en gång.Förra sommarn när du var i koppel och jag satt i gräset sprang du runt mig varv efter varv av ren lycka, när du precis hade kommit och var inne på vårt köksgol och gjorde glädjeskutt. :) Det är så jag minns dig. >333

När jag hade slutat skolan och mamma skulle hämta mig sa hon kolla i bakluckan. Och där satt världens sötaste lilla kanin, det var du. Jag älskar dig så oerhört mycket Busen och jag förstår inte vad jag ska gör utan dig.

Om ett par år kommer jag och möter dig på de evigt gröna ängarna. Tills dess kommer jag att tänka på dig varje dag och tänka: snart Busen kommer jag. Jag kommer aldrig att glömma dig Busen!

Nu i slutet led jag när jag såg dig, du hade blivit så mager och trött och jag visste att du hade blivit gammal.

Rest in peace min älskade lilla vän.

Från din matte Olivia.