Den första oktober dog Flisan. Jag har inte fattat det inte än.

Alla sa att det skulle bli bra, men jag höll inte med, hur skulle det kunna bli bra när ens bästa vän var borta och aldrig skulle komma tillbaka? Tårarna bara rann och rann, det kändes som om dem aldrig skulle ta slut. Det var verkligen vi mot världen och nu var jag ensam.

För er som aldrig förlorat ett djur, det går inte att beskriva, man kommer aldrig över det. Tårarna rinner fortfarande och det enda jag vill är att hon ska komma tillbaka.

Som tur var hade jag Smulan. Smulan som alltid varit skygg och blivit rädd så fort man tagit i henne. Jag vet inte varför, men jag hade alltid varit rädd för henne. Kanske inte rädd, men jag hade alltid haft stor respekt för henne. När jag var liten bet hon mig i läppen så jag fick ett stort sår och när jag skulle hämta henne i uteburen var jag tvungen att ha gummistövlar och stora handskar för att undvika att bli biten.

Jag fattar inte varför jag var så rädd. Jag började hålla på med henne nu och tränade bort det lilla av skyggheten som fanns kvar. Hon är världens mysigaste och jag vet att hon aldrig gjort något av ren elakhet. Hon har bara varit rädd och försvarat sig själv.

Hon påminner mig så mycket om Flisan, hoppar upp i mitt knä när hon vill bli kelad med och pockar alltid på uppmärksamhet. Det gör mig både ledsen och glad. Jag vet inte hur jag ska hantera allt, det känns som om jag och Smulan också är så lika. Vi har båda mist vår bästa vän, blivit missförstådda och nu så är det enda vi har kvar varandra.

Mitt band till henne har vuxit sig så starkt och det gör mig rädd. Om Smulan lämnar mig nu har jag inget kvar. Jag vill inte gå igenom det här en gång till…

När jag skriver det här rinner tårarna, som vanligt när jag tänker på min finaste vän, och jag vill bara gå ut genom dörren, fram till kaninburen och se både Smulan och Flisan sitta där tillsammans.

Smulan kan inte laga mina sprickor, men hon håller ihop mig så jag inte faller isär.

**Vila i frid Flisan
**_2005 - 1 okt. 2010
_Jag älskar dig, föralltid.