Vad tråkigt att hon är oförsäkrad men jag förstår.

Jag avlivade min lilla nin för snart en vecka sen, det var för j*vla jobbigt!!!!!!

Men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om din kanin det är så svårt att veta om man inte ser henne på riktigt hur hon mår. Skulle du inte kunna ringa till några andra veterinärer och fråga om råd?

Jag hade avlivat om jag ansåg att kaninen mådde dåligt, om jag inte hade råd att betala dyra veterinärundersökningar (vilket jag förstår att man inte alltid har) så skulle jag ha gjort det så fort som möjligt… Man lider inte när man är död, så brukar jag tänka.

Min kanin fick hjärtsvikt det sista. Vad som händer vid hjärtsvikt är att hjärtat inte orkar pumpa runt blodet i kroppen som det ska, cirkulationen blir för dålig. Det leder med tiden till att lungorna fylls med vätska. Kaninen drunknar alltså till slut.

Jag väntade för länge innan jag insåg vad som var på väg att hända med min älskade kanin och han led onödigt mkt det sista dygnet när allt plötsligt blev mkt värre väldigt snabbt. Jag önskar att jag hade agerat tidigare, både för hans skull och för min skull, för det var svårt att se honom kämpa så i väntan på vet.tiden och den sista sprutan.

Om hon har någon typ av hjärtproblem så är det troligt att hon har bättre och sämre dagar, det verkar ju stämma på det du berättar också. Det är också troligt att de sämre dagarna blir fler och fler.

Jag kan förstås inte säga hur din kanin mår, men mitt råd till dig är att inte vänta för länge med ditt beslut.

*styrkekram*

Jag är rädd att vi kommer ha en änglakanin snart. Det gör verkligen ont i hjärtat!

Du får tänka efter hur normalt kaninliv hon kan ha om hon blir andfådd för minsta lilla. Är det oftare så eller är det oftare att hon orkar mer?

Det som är svårt med våra små djur är ju att dom kan vara duktiga på att dölja om dom mår dåligt.

Och nu vet du att något är fel, och det blev inte bättre med medicin. Du kan ju alltid ringa och rådfråga lite andra veterinärer också. Det kostar ju inte så mycket att ringa och prata lite.

Tack för svar alla.

Ang att ringa och rådgöra med veterinär så har jag talat med två olika. Det som de säger är att antingen utreder de med alla medel som finns dvs med röntgen, blodprover osv för att verkligen ta reda på vad hon lider av. Risk finns då att de ändå inte hittar vad som är fel eller att de ändå kommer fram till att inget finns att göra. Det alternativet går bort för mig. De tycker då att jag kan "låta henne vara" och ta bort henne när hon börjar må dåligt.

Om jag släpper ut henne så skuttar hon ut i huset på upptäcksfärd men hon orkar inte hålla igång utan lägger sig ned och andas fort. Om burdörren står öppen flera timmar så hittar man henne oftast i buren vilandes. Ibland är hon glad och gör glädjeskutt men ibland verkar hon bli andfådd bara av att dricka vatten eller tvätta sig. Jag tycker det är JÄTTESVÅRT att veta för ibland känns det helt orimligt att ta bort en "så frisk kanin" medan jag andra tillfällen känner mig helt övertygad om att hon är allvarligt sjuk. Tänk om jag tar bort henne så är hon inte sjuk utan jag har bara "inbillat mig". Jag vet ju inte vad som är normalt eller inte för en kanin. Hur ofta måste de lägga sig och vila när de lösa? Hur är det för era? Orkar de skutta runt mer än 5 min innan de vill lägga sig ned?

Jag avlivade min ena kanin i Januari… Inget kul val.. Men hon led. :(

Om det lunginflamation så tar det säker et tag innan hon återställd o behöver ta det lugnt ett tag. Skulle hon ha hjärtsvikt o utv lungödem kmmer hon förämras mkt snabbt o dö (skummande saliv)..  Lycka till

Jag skulle ha kvar henne så länge hon verkar pigg och glad, och "bara" blir andfådd. Och samtidigt hålla stenkoll på henne så att hon inte försämras, och gör hon det så skulle jag isåfall fundera på avlivning. Det finns ju en liten möjlighet att hon blir bättre av sig själv, och att det inte är hjärtproblem. Det finns så många olika åkommor på kanin…

Du behöver inte ha dåligt samvete om du tar bort henne redan nu. Du känner din kanin bäst och det är bara du som kan avgöra när hon ska få gå vidare. I mina öron låter det som "ängladags" men ajg kan självklart inte sitta här bakom datorn och avgöra nåt sånt. Men genom dina beskrivningar anser jag att det nog hade varit snällt att låta henne somna nu när hon ändå är hyfsat pigg. Hade hon varit vildkanin hade hon inte levt vid detta laget, du har redan gett henne ett längre liv än vad man skulle kunna tänka sig att naturen skulle ge. Visst kan man låta tiden gå och avvakta men frågan är då vilken glädje ni båda får ut, du kommer kanske oroa dig för när dagen D kommer och kaninen kommer ju förmodligen aldrig kunna leva ett helt "normalt" kaninliv.
Som sagt är det bara du som kan ta detta beslutet, det är otroligt svårt att ta ställning till något sånt här över datorn men jag hoppas att jag har varit till lite hjälp.

lycka till.

Håller med #10 angånende detta att det är bara du som kan ta beslutet.
Du har säkert gett henne ett långt och härligt liv, så att låta henne somna in nu, när hon är pigg hade nog i mina ögon varit det bästa för henne.
Man brukar ju säga att man slutar när det är som bäst, och jag är övertygad att hon skulle må bra i himlen hos kompisarna.
Men som sagt, det är bara du som kan avgöra.

Önskar dig lycka till, jag vet att detta beslut är det värsta man kan utsätta sig för, men man måste ändå tänka på det bästa för sin kompis.

Tack för alla fina svar!

Jag skulle vilja veta hur era friska kaniner beteer sig. Orkar de skutta längre än 5 min utan att vila? Eller är det så att innekaniner inte orkar lika mkt? Som jag sa, hon tar ngt varv i huset men sedan ligger hon och flämtar. Ibland kan hon springa fort fram och åter sedan måste hon vila. Ibland orkar hon ingenting. Vill höra lire hur en garanterat frisk kanin beteer sig. TACK!

Kan bara säga att en frisk innekanin har precis lika mycket energi som en frisk utekanin.

# 12 Mina kaniner håller räsertempo i ca 10-30 min sedan vilar dom lite (men inte flämtar eller särskilt anfådd), eller tar en matpaus ^^

Min kanin hade betydligt mer uthållighet än din, så som du beskriver det.

Han sov mkt och ofta, och visst kunde han slänga sig raklång och flämta efter ett morgonrace genom lägenheten, men vanliga ansträngningar som att skutta i lugn takt, dricka vatten, gnaga pinnar eller leka med leksaker gjorde honom aldrig andfådd så länge han var frisk.

När hjärtat väl började ge upp blev han förstås andfådd helt utan att anstränga sig. Framförallt andades han väldigt kort då. Man kunde se att han tog sats för varje andetag och nosen var aldrig riktigt i viloläge utan alltid uppdragen.

Hoppas du känner att du kommer fram till ett beslut som är bra för er.

Jag skulle säga att det nog är dags eftersom tanken finns hos dig. Ägaren är ofta den sista att inse att djuret faktiskt inte mår bra utan tvärtom så dåligt att det inte lever ett fullgott liv. Jag vet många många som i efterhand ångrar att de inte avlivat sitt djur tidigare, men ingen som ångrar att han/hon gjort det för tidigt.

Du har ett jobbigt beslut att fatta, men tyvärr blir det inte lättare av att man väntar.

Tycker för övrigt att det är sunt att inte utsätta kaninen för en massa provtagningar och tester. Tyvärr är den samlade kunskapen om sjuka kaniner väldigt låg inom veterinärkåren, så prognosen är dålig hur du än gör.

Har hon lagom hull? Om hon skulle vara lite överviktig är det ganska normalt att bli trött snabbt.

#17 Hon är normal men åt det tunnare hållet. Jag tyckte att hon var mager men veterinären ansåg inte det. Tjock är hon inte.

#15 Hon andas alltid fort, lite ryckigt ibland och ytligt. Ibland ligger hon och gungar med huvudet efter att hon skuttat runt för att hon andas med hela kroppen. Jag kan se hur magen ser "ansträngd ut" när hon andas. Men det varierar från dag till dag och även under dagen. På kvällarna innan kvällsmaten har hon energi nog att skutta runt kanske en kvart i jakt på mat. Då är det fart i henne och det är då jag upplever henne som helt frisk. Men efter att hon fått mat så är hon nöjd och går in i buren och lägger sig eller ligger på golvet. Sedan gör hon inte många knop…

Vidare har hon väldigt känslig mage som påverkar henne oxå. Så fort jag "överdoserat" hennes mat så blir hon lös och ruggig i pälsen. Det är ofta så för henne. Jag ger bara hö och Cuni Complete samt lite torkat godis ibland. Bara på hö och Cuni är magen oftast i trim men så fort det blir lite mkt Cuni eller ngt annat störande blir hon lös och ruggig i pälsen.  Men det tar en dag sedan är hon pigg igen. Hon är kollad för parasiter i avföringen och det har hon inte.

På måndag har jag återbesökstid. Får se lite över helgen. Kanske får hon somna in på måndag. Eller så väntar jag. Känns så dumt bara för hon kan komma i full fart springandes mot mig, lägga huvudet i knäet och vilja bli klappad. Då känns det ju grymt att ta bort en så snäll och go kanin. Jag vet inte…

Tänker inte komma med fiffiga råd, för jag VET faktiskt inte, men jag känner med dej! Ena dagen världens (till synes) lyckligaste och gladaste och piggaste och helt enkelt underbar, andra dagen sovandes i ett hörn….jag vet.

Lycka till!

Att en kanin ofta ligger och slappar är i sig inget jag skulle oroa mig över, allt beror ju på hur det verkar i övrigt och som flera redan sagt går det inte att uttala sig om så här över nätet.

Jag kan bara tala utifrån min egen erfarenhet. Min kanin blev successivt långsammare och tröttare i takt med att han blev äldre. Han hade problem med stenar och grus i blåsan och opererades för det, 10 år gammal. Op lyckades och efter ett par grymma dygn när han led och jag hatade mig själv för att jag utsatt honom för detta, blev han som en ny kanin. Flera år yngre på ett par dagar! Underbart att se. Det varade ca ett halvår, sedan kom åldern ikapp honom.

Hans korta andning blev märkbar 1-2 månader innan han fick somna in, men det var nästan omöjligt att se i början och försämringen var långsam. Det var först någon vecka innan jag fattade beslutet som det var uppenbart att något verkligen var fel. Och då gick det fort. (Men andra hade kanske sett det långt innan mig, det är lätt att bli bilnd för det man fruktar.)

Som sagt, jag hoppas att du kommer fram till ett beslut som känns bra, oavsett vad det blir.

*kram*

Tack alla. Var på återbesökstiden idag. Förrutom min känsla att hon inte är helt frisk så upptäckte veterinären en tjock avlång knöl i buken på ca 7x2 cm som inte skulle vara där. Veterinären trodde att det antingen var avföring som stod i tarmen (vilket jag inte tror då hon aldrig varit förstoppad), hår som ansamlats och bildat en stenhård massa i tarmen eller en tumör. Beslutet var då "lätt". Hon fick somna in idag. Världens snällaste och goaste kanin som jag fick lära känna under de få månader hon var hos mig. Jag känner skuld i så mkt. Att hon fått flytta omkring här hemma till olika burar (alla mina burprojekt), att jag skaffade en kaninkompis som bodde bredvid som hon hatade, att jag farit med henne till veterinären flera gånger vilket stressade henne oerhört, att jag skumpat omkring med henne i transportbur till veterinären, att jag tvingat i henne antibiotika som ändå inte hjälpte henne (jag fick verkligen tvinga i henne), alla gånger jag borstat hennes päls och tagit bort envisa tovor vilket säkert gjort ont då jag höll på, att jag svälte henne med hö då hon gick på antibiotika eftersom jag inte fick ge henne något annat, alla gånger jag fallit för frestelsen och gett henne ngt gott så att hon blivit dålig i magen (extremt känslig mage men en stor kärlek för mat), alla gånger jag fått tvätta henne i baken för att få henne ren osv osv osv…. Usch! Jag hoppas att hon ändå njöt av att få springa fritt hemma så mkt som hon fick och allt mys hon och jag haft. Hoppas hon kände glädje hos mig lilla skruttan. Vila i frid gumman, lilla "Tova-lova".

Usch :( jag beklagar.

Tycker inte du ska känna skuld över något. Att du ens funderar över alla dom sakerna visar att du brydde dig om henne.

Ok, då det över, trol kanske tumör..

vet hur det känns, min lilla rexdvvädurhane blev bara 4 mån, kämpade med hans mage o att få honom at växa men tillslut fick det bli avlivning, 1 år sedan men saknar honom fortfarande den lilla skrutten. Vi kom så nära varann :)

Känner igen tankarna, skulle jag, borde jag o varför gjorde jag si el så..

beklagar sorgen

Jag beklagar sorgen.

Jag är helt övertygad om att hon hade det bra hos dig. Att vi måste utsätta våra djur för mer eller mindre otrevliga saker ibland är ju svårt att komma ifrån. Men jag tror att deras minne fungerar annorlunda än vårt. Så snart obehaget är över är allt bra. De går ju inte och tänker på allt som varit jobbigt, de lever i nuet, och det låter som om din kanin haft en väldig massa goda "nu" i sitt liv.

Rip :( <3