Ja, det är inget ovanligt att para far/dotter eller mor/son för då syns oftast recessiva anlag som annars kunde ha legat dolt och "ploppat upp" i någon senare generation. Hur många generationer de klarar vet jag inte, men säkerligen ganska många (även om det inte är någonting som jag rekomenderar).

Det är ju inte direkt så att kaniner är extra tåliga för inavel som du säger. Däremot används det för att upptäcka eventuella defekter och anlag (färg osv) eftersom alla egenskaper förstärks vid inavel, både goda och dåliga.

#2 Fast kaniner är ju mycket tåligare än exempelvis människor när det gäller inavel.

.. och många andra djur som knappt klara en ½ kusin :S ;)

#3 Har du testat att inavla människor?  Det är bara moralen som sätter stopp egentligen. Annars fungerar genetiken vad gäller inavel i princip på samma sätt.

På Island inavlas det en hel del inom hästaveln och det är samma sak där, alla egenskaper förstärks på gott och ont.

#5 Självklart inte! ;) Men detta har jag hört från Birgit Lundström som är expert på genetik och Avel, inom de flesta djurslagen. Hon berättade det på en kurs jag var på i färglära, där vi fick veta det mesta om genetik osv.

#6 Phu, blev lite orolig där ett tag…

Nej men det är ju milsvida skillnad på människor och kaniner. Vad jag fått lära mig så inavlar man kaniner för att se vilka anlag de bär på. Tex för att undvika bettfel i sina linjer. Dyker det upp så avlivas de djuren. Så gör man ju inte med "defekta" människor tack och lov.

#7 Jo men precis, så är det ju. Haha, ja en himla tur att vi inte avlivar människor som bär oönskade anlag, det hade inte varit så lyckat.

Frakt va snygga alla hade varit då :p