Åh, gud vad synd.. :/ <3

..och därför skulle jag aldrig klara av att föda upp djur. :)

#2 jag håller med dig lite. Klarar man inte av att lämna ifrån sig kaniner så ska man inte föda upp heller. :/

Jag hade en kaninunge som var tingad, och stannade hos mig tills den var 9-10 veckor, och när dom som tingat honom skulle hämta honom så var jag ju tvungen att lämna ifrån mig honom. Oavsett hur mycket jag älskade honom.. :)

Åh, vad jobbigt för dig! Fick sälja min älskade kaninhane LillePär för en vecka sen. Han var underbar på alla vis. Min situation var precis likadan som din så jag förstår fullständigt hur det känns.
Saknar min Pär jättemycket. Men jag litade på köparen och jag tror han har det bra där.

#1 Jaa :'/

#4 huu, ja hoppas han får det bra!

#2 & #3 Har väl ändå inte sagt att jag föder upp? :( Har ingen erfarenhet av det, dessa är inavlade, fick 2 "honor" av en 'riktig uppfödare'. så hade inte ens tanke på att kolla om de stämde. och i vintras låg de helt plötsligt 7 ungar där.. har kvar 3 själv och så blev det såhär nu, en kvina tingade då två av dessa, men så hände allt som jag skrev.. jag älskar ju dem, kan inte ge bort dem.. :(

#5 Naw, men säg allt som du har sagt till din mamma då. Hon kan ju ändå inte tvinga dig att ge bort dem om du älskar dem så mycket. :(

#5 :( Ja, jo har sagt det, hon säger att kvinnan var jätte ivrig och glad för att få hem dem (de är mammas vännina typ). Så säger mamma att vill jag inte får jag ringa upp tanten själv, jag vet inte ens vem hon är, och säga att jag inte vill längre. Att göra det vet mamma att jag har JÄTTEsvårt för, så är i en rätt knivig situation, jag är typ telefonrädd OCH blyg x( men vad gör man inte för att få behålla dem :/

#7 Förstår dig, är inte jätteförtjust i att prata i telefon jag heller. Har lite svårt att prata med kaninköpare. Ännu svårare att neka dem såklart. Du får helt enkelt bara förbereda vad du ska säja och så vidare. Du kan ju leta upp någon uppfödare i närheten och tipsa om så hon i alla fall kan få någon kanin om hon vill.

#8 precis.. de får jag göra :)

#5 Hah, men självklart tog jag för givet att du föder upp, inget konstigt direkt. ;) Lycka till med dem.

#10 tack

Oavsett hur du gör är det viktigt att du gör allt i din makt för att de inte ska avlas på. Så att du inte gör det själv är ju uppenbart men tala väldigt noga om för köparen att de inte är till Avel om du nu säljer dem.

#12 Ja det vet jag de, sen om de gör de eller inte vet man ju aldrig, kan inte lita på dem riktigt.. :/

#13 Nej, klart man aldrig kan eta. Men du bör ju verkligen tala om riskerna.

#14 Varför skulle det inte gå att avla på dem menar du? Att de är resultatet av syskonparning har absolut inte med saken att göra. Det gör ingenting så länge de inte har några synliga fel. Inavel gör inte så att det blir missbildningar som inte redan funnits där. Kaniner är inte så inavelskänsljga som folk tror… Alla borde inavla ibland för att ta reda på vad som ligger bakom i generna, det är min åsikt!

#15 Alla får ha sina åsiketr. Men jag tycker absoluit inte inavel är någotr man ska syssla med. Och som okunnig kaninköpare är det verkligen ingen man bör syssla med ! Anser jag.

Hoppas ju att inte behöva tala om det alls, ska försöka få behålla dem.. Pappa har ju dock berättat han kvinnan både är senil och annurlunda, därför känns det inte bra -.-

#16 Men skulle dessa friska ungar (har inte hört annat än att de skulle vara friska) användas i Avel och utavlas så är det väl ingen fara skedd? Tycker faktiskt att du överdriver risken skarpt. En kanin som är inavlad utan att det uppkommit defekter är guld värd i aveln, oavsett vad du anser. Då vet man att den troligen är fri från defekta gener.

Det som kan hända när man inavlar är att defekter som finns hos kaninen kommer fram till ytan, för att de finns i dubbel uppsättning. Dessa defekter är ingenting som uppkommer på grund av inavel utan har hela tiden funnits hos djuren. Skulle man då hela tiden istället ha parat dessa med obesläktade djur så hade dessa fortsatt att sprida sina dolda defekta gener i ovetskap.

TS, jag tycker du ska ringa till köparen och säga som det är. Att du efter 4 mån (som ju är mer än brukligt att hålla kaniner) har fäst dig vid kaninerna och vill behålla dem. Tipsa om någon annan kanin istället.

#18 Ja det ska jag göra..

Kan ju till lägga också, även fast jag inte tycker dessa ska avlas på, så är de isf nästa ägare som gör som hon vill. Då är det ju i hennes ägo och hon får göra som hon vill med dem. De är friska och krya, väldigt fina kaniner, dock har honan börjat få hakpåse, men nu går hon utan pellets så den håller sig i storleken. Men hanen är en superfin kanin! På alla sett :d

Det är ju trots allt DU som ägare och uppfödare till kaninerna som har makten att bestämma över dem. Om du säger till denna tant att du inte längre vill sälja dem, då är ju det ditt beslut och inget som hon kan ändra på.

Förhoppningsvis efter du ringt så behöver du aldrig träffa eller prata med denna kvinna igen, och du själv kommer känna dig mycket gladare när det är gjort! :)

#20 Precis, problemet är bara att det inte är jag som bestämmer allt, utan jag har en mamma och en pappa som inte vill ha så många kaniner, det är främst mamma som vill ha bort dem. Och bara för att de är hennes väninna så vill hon inte neka när hon nu hade lovat tanten, då får jag det jobbet. Men jag SKA klara av och ringa, måste bara komma på hur jag ska säga :)

Ett litet tips? ifall du är telefonrädd; Gör det när du har humöret och självförtroendet på topp! :) Te.x efter en mysig hopptur med dom små kaninerna!! :) Då känns det både bättre och säkrare ;)

#22 tack för tipset :D

Tycker också att du ska ringa till kvinnan och säga som det är. Om det inte känns bra att sälja till henne - gör det inte!

Jag är inte heller jätte förtjust i att ringa till folk jag inte känner men gör det om det är nödvändigt. Jag brukar bli nervös och glömma bort vad jag ska säga..

Ett tips? är att skriva lite punkter med saker du vill ha sagt på en lapp som du har brevid dig när du ringer. Om du inte vet vad du ska säga kan du bara ta en titt på lappen (:
Det brukar i alla fall kännas säkrare för mig.

#24 Tack :) Ja jag ska ringa måste bara övertyga mamma.. hon verkar iaf förstå att jag älskar dem jättemycket :3

#25 Var så lite så (: Lycka till och berätta hur det gick!

#26 :) Tack ja jag skriver såfort de hänt något! :)

Jag får behålla dem :DDD

#28 vad roligt :D

Ja! :) Vilken lycka! :D Såå, hur gjorde du? Ringde du själv eller? ^^

# 29 JAA :D

#30 Hihih ja! :D Haha nej det hade tydligen vart något fel på hennes telefon, så hade hon pratat in på våran telefon den 11 augusti och sagt att hon kunde komma och hämta dem den 19. (igår) och mamma upptäckte det igår att hon hade pratat in. så då fick jag typ panik! tanten var hitbjuden för middag då. Men efterssom jag hade svimmat någon timme tidigare hade jag ingen ork att engagera mig i det. så när jag låg och sov hade mamma tagit mod till sig och sagt till tanten att jag så gärna ville ha dem kvar. Tanten fick iaf se dom och så sa hon tydligen "men dom där var ju allderes för söta för att ta med sig hem" hihi :')

en av dem får stå för bilden!

#31 vilken sötnos! Förstår om du ville behålla den!

#32 hihi ja! :D

Jag har följt tråden lite halvt. Men skulle inte tanten kommit mycket tidigare ? Hon hade ju ringt och sagt att hon hade burarna iordning eller vad det var ?

#34 Jo hon tingade dem för lite mer än 4 månader sen. Hon sa då att hon direkt skulle börja bygga, och för typ 2 månader sen sa hon att hon hade börjat och kunde snart hämta dem, sen hörde hon inte av sig något mer, och så för en vecka sen, då var hon klar :s jag tycker det är något lång tid..