Han attackerade henne...
Jag har 2 dvärgvädurar som bott ihop ett tag, och det har funkat jättebra. Hanen är 10 månader, och jag kastrerade honom i slutet på Januari, när han var 5,5 månader. Sen dess har han inte visat några manliga instinkter. När honan, som jag skaffade strax efteråt, blev brunstig, och började "rida" på honom, så fattade han ingenting av vad hon höll på med. Han blev lite irriterad på henne, men det lugnade sig, och de har hela tiden varit bästa vänner.
Men även om hon bara varit på honom ibland, så har han då blivit irriterad på henne, och jag började bli orolig att det skulle sluta med att de började slåss, så jag bestämde mig för att kastrera henne, för att minska risken. Jag vill ju helst att de ska kunna bo ihop, och de tycker ju så mycket om varandra…
Så i fredags kastrerade jag henne. (Hon är nu 6,5 månader.) De sa bara att jag skulle hålla de åtskilda de första dagarna, för att jag skulle kunna veta när hon börjat äta, och fått igång tarmarna. Igår kväll började hon äta med glupande aptit, och släppte även ifrån sig en hel hög med pluttar.
Eftersom de har längtat så efter varandra, och båda har bitit och slitit i kompostgallret, för att kunna komma nära varandra, så tänkte jag idag att det kanske var dags att släppa ihop dem.
Då hände det otäcka: Han började attackera henne! Jagade henne och hon fick fly undan. Hagen är ändå rätt stor, ca 3 kvm. (De bor inomhus.) Jag tänkte först att det kanske var nåt tillfälligt, så jag lät dem träffas flera gånger under uppsikt, och varje gång hände samma sak.
Han försökte även sticka in huvudet under magen på henne, där hon var sydd. Han kanske kände att det var nåt konstigt med henne…
Så jag fick dela på dem igen. Antar det är bäst att ha dem åtskilda tills hon har läkt helt. Men hon blev inte alls glad över det, utan började direkt slita i gallret, för att komma igenom till hans sida…
Vad tror ni, kommer han även i fortsättningen att attackera henne, eller kommer de att samsas igen när hon är återställd? Annars känns det ju verkligen som att jag utsatt henne för ingreppet helt i onödan, när tanken var att minska risken att de skulle börja slåss… De som var så kära i varandra… :(

Jag tycker det låter som att honan luktar "sjukhus" fortfarande och att han därför jagar henne.
Jag tycker du ska vänta med att släppa ihop dem tills honan återhämtat sig helt och hennes sår läkt ordentligt. Låt dem bo bredvid varandra så de kan se och nosa på varann utan att riskera bråk.
Jag tror att de kommer kunna leva ihop igen när honan luktar "hemma" igen.
Vet en släkting som råkade ut för samma sak och där fungerade de ihop efter 8 dagar då även honans sår hade dragit ihop sig ordentligt.
Lycka till!
MVH Erika :)
Okej, då väntar jag med att släppa ihop dem igen, och hoppas det går bättre sen. De kan ju nosa på varann genom kompostgallret så länge.

#2 Ja, det är bra. Då känner dem ju in varandra också utan att kunn skada varandra :)
MVH Erika :)