Det kan hjälpa, likväl som det kan vara verkningslöst.
Ofta brukar det hjälpa om det inte hunnit bli ett invant beteende.
Att kastrera en hane på 4 år är inga problem, så länge hanen är i bra kondition och det är en veterinär som kan kaniner.

#1 Tror det blivit ett invant beteende, han gör det regelbundet, och så fort han kommer åt :/ Tydligen så har det varit såhär i ungefär 2.5 år :(
Vad kostar ungefär en kastrering, och hur riskfyllt är det att kaninen dör under narkos? Vill inte lägga ut hur mkt pengar som helst på kastreringen, med tanke på att det kanske inte hjälper, han kan ju inte må bra själv heller av det beteendet..

Som jag fattat det är det en väldigt liten risk att kastrera en frisk kanin. På hanar är det ett litet ingrepp.

Så länge veterinären vet vad denne gör och hanen är i bra kondition är riskerna relativt små att han inte skulle vakna upp.

Kan de inte låta någon annan ta över honom som älskar honom? låter som de inte gillar honom så mycket…
Finns många här inne på iFokus som säkert gärna har plats för en kanin till sällskap.
Läste nu att du ville ta emot honom, tycker absolut kastreringen är en bra sak att göra :)
Men sedan tror jag också att katterna gör att han vill visa hans revis lite mer och om du inte har några djur kanske han känner sig lite lugnare med reviret.
Värt att testa.

Det enda en hankanin har i huvudet är att få para sig. Det är min uppfattning efter alla hankaniner jag träffat på. Drifter helt enkelt. Kastrera kan fungera, i alla fall värt ett försök.

#5 De kanske älskar honom väldigt mkt. Men vem orkar ha en innekanin som stänker kiss överallt och vill rida på hemmets katter och allt annat? Det finns ju gränser för vad man pallar med.

6# Jag anser att om man älskar en kanin gör man inte av sig med den pga skvätt.
Jag skulle ha gjort allt om mina kaniner skvätte… men alla är ju olika.

Alla har vi olika åsikter om kaniner och hur vi har dem osv. Vissa gör si och andra gör så. Sålänge det inte handlar om missskötsel anser jag att man får önska lycka till den som fattar beslutet, antagligen är det bäst för denna personen i fråga.

Hoppas det fungerar då med kastrering =)

Det är tyvärr ingen "liten skvätt", dom måste tapetsera om hela lägenheten innan dom kan flytta därifrån, stora fläckar på väggar och allt :/

#6 Min kanin gör så och jag skulle aldrig i denna värld kunna tänka mig att någonsin sälja honom, ALDRIG.

Tråkigt att det blivit så och jättebra av dig att ta tillbaka honom! (Men hoppas att du har möjligthet att ge honom ett bra hem nu, att de omständigheter som fick dig att ge bort honom inte längre finns menar jag.)

Jag hade absolut försökt med kastrering. Chansen finns att det gör honom lugnare och mindre uppstressad och att han slutar skvätta. Jag tycker definitivt det är värt ett försök.

Det är lite svårare att söva kaniner än t.ex. katter och hundar, men hittar du en duktig vet. som är van vid kaniner ska det nog gå bra. Det du kan göra för att minska riskerna är att se till att kaninen kommer igång att äta igen så fort som möjligt efter uppvaknandet, att han håller värmen (sövda kaniner kan få svårt att reglera kroppsvärmen och är de för kalla fungerar inte matsmältningen även om de äter.)

 Hoppas att allt går bra och att han kommer till ro efter kastrering. Som det är nu verkar ju kaninen må ganska dåligt. Det tar på krafterna att bevaka revir och ständigt vara redo bara utifall att en tjusig hona skulle råka komma förbi.

Håller tummarna!

Tack för alla svar, ska nog ta tillbaka honom och göra en kastrering. Åkte och hälsade på honom, och han är nästan helt förvildad, knappt tam längre :/ han är inte rädd för människor, men man får inte gärna tag i honom.. Är det ett problem som går att lösa i den ålder han är i? Några tips? över hur jag ska gå till väga med att göra honom tam igen?
Som det är nu så släpper dom bara ut honom ur buren och låter honom springa omkring i ett litet rum, dom "umgås" aldrig med honom…

Oj, vad trist att han blivit "förvildad".

Jag vet inte hurpass svårt det är att socialisera såpass "gamla" djur, men jag tror att det går med mkt tålamod och rätt inställning (i det här fallet att acceptera att det kanske inte blir en knäkanin av honom.)

Min kanin var en hittekanin som jag inte visste något om. Även åldern var okänd men vet. gissade på runt året. Han gick inte att ta i, men var inte heller agressiv, höll sig bara undan.

Jag tror att det tog ca 6 månader innan jag kunde klappa honom och ytterligare 6 månader innan han självmant kom fram och bad om kel, men efter det var han en härlig personlighet som tyckte mkt om sällskap. Någon knäkanin blev han aldrig, men gos på hans villkor gillade han verkligen!

Har inga mirakelkurer dock. Jag såg bara till att alltid finnas nära honom men utan att kräva umgänge. Tvingade mig aldrig på honom. Lockade med godis förstås, för att han skulle förknippa mig med något positivt. Pratade mkt med honom och bara levde mitt vanliga liv mitt i hans liksom. Till slut sökte han själv min närhet. Tog tid men jag tycker det funkade bra för oss iaf.

Lycka till!

#13

Min första hane betedde sig precis lika knäppt som du beskriver förutom då att vi inte har katter, han juckade i stället på mig. Så fort våra barn kom i närheten av mig så attackerade han dem o bet o rev dem. Han hoppade också upp i luften i kissade överallt. Jag höll på att bli tokig!!

Så det blev kastrering. Efter det har han inte skvätt en enda gång, blivit mkt jämn o snäll i humöret. Ger sig aldrig på ungarna. Juckar inte.

Så för oss blev det en helt annan kanin efter kastreringen, vilket har gynnat oss ,men framför allt vår kanin, så jag rekommenderar verkligen kastrering! Kan förändra allt. Och kaniner blir tama rätt så snabbt igen, bara man pysslar med dem o ger dem en chans så det kommer att lösa sig, men självklar kastration tycker jag. Ffa för kaninens skull.

mvh

Åter igen, stort tack för alla svar :)
När jag hade honom så var han "knäkanin", om han en gång varit så så är det kanske enklare att få honom dit igen? :)

Jag tror absolut du kan få honom tam igen. Han är ju redan socialiserad en gång så det ligger antagligen nära till hands att bli det igen. Men för hans skull så tycker jag att du ska kastrera honom. Om han inte blir helt fri från sina dåliga beteenden så bör han bli betydligt lugnare och bättre i alla fall.

Mina tidigare privata skäl till att inte kunna ha kvar honom finns inte kvar :) Det var en separation i familjen och jag tog det väldigt hårt och blev väldigt deprimerad, så jag var inte stabil nog till att ta hand om ett till djur.

Vad kul att du kan ta honom då :)
Visst tänkte du kastrera?