Jag vet inte hur pass kaniner känner av chocken men visst kan det ha något med det och göra. Hade det varit min kanin hade jag testat ta en kull efter henne och se om hon då blir bättre. Kanske hon får något bra att tänka på.

Jag är inte den som tror att det finns någon sk. "Snäll-gen". Jag tror hon är en aning chockad efter händelsen och då kanske hon förknippar vissa saker  med det ja. Du kanske kan testa med att visa att det inte är något farligt. Jag har en kanin som är nästan likadan, skedräktig ganska ofta osv. Jag skulle nästan börja tro att hon håller på att bli en könsmogen tonåring som jag kallar det. Hur gammal är hon? Jag skulle rekommendera att läsa tråden "Fungerar inte tyvärr".Hon har nästan samma problem som du och det står en mängd bra tips? där. Kolla in dom!

#1 Jag hade tänkt göra det, men är bara rädd för hur hon kommer vara när hon är dräktig om man tänker på hur hon är nu.

#2 Hon är snart 10 månader, "tonårsperioden" har hon redan gått igenom skulle jag tro, men då var hon inte ilsken.
Jag läste den tråden, gav mig mycket hjälp… men samtidigt är våra kaniner så olika och absolut inte samma orsak som dom är aggressiva, och kaninen i den tråden har ju aldrig huggit, så den kanske är något lättare att jobba med… Men tack för tipset! :')

#3 Min hona är också 10 månader och ungefär som din. Jag tror det är ännu en tonårsperiod. Vänta ett tag och se om den går över. Jag skulle testa aktivera min kanin tills hon blev helt slut, varje dag under en tid. Överskottsenergi är ett vanligt problem. Du får testa dig fram och bits dom ofta är dom oftast rädda för händer så vänj henne vid dom och visa att det inte är farligt. Lycka till!

#3 trodde hon var äldre. men det är tuff tid det här med tonårsperioden. men bara man inte är rädd för att bli biten eller annat går det nog bra. har en vuxen kanin som varit lite ilsk av sig men han kände av min rädsla och drog nytta av den det är många kaniner som gör så. men det går över.

Kaniner är ju väldigt chock-kännsliga djur och djur över huvud taget kopplar ju väldigt bra ihop kännslor och händelser. Så jag tror att din teori kan vara överrensstämmande med verkligheten.

Vill du få stopp på det så kan du antingen ge henne tid och se om det går över eller så kan du ju (om hon inte ska vara avelshona) kastreras, då kommer hon ju aldrig brunsta mera.

#4 Tack så mycket! Hon får ju vara i hagen flera gånger i veckan och då i flera timmar, så jag tror inte det är överskottsenergi då hon är en relativt lat kanin i övrig, bara pigg när hon får vara ute på gräsmattan. Tack för tipsen i alla fall! :)

#5 Rädd för att bli biten är jag ju lite, det känns som om jag börjar bli van, men ändå så gör det ju riktigt ont och då blir man ju lite rädd. Jag tror som du säger att hon känner att jag blir rädd och det gör henne ännu mer stressad och dessutom spelar hon på min rädsla för att försöka dominera, det är så det känns i alla fall.

#6 Okej, då är jag inte helt ute och cyklar i mina teorier i alla falla :)
Hon är ju tänkt att vara avelshona, men jag tror att jag gör så här att jag tar en kull på henne och sedan ser jag hur hon är då. Om hon är lika arg efter så blir det nog kastrering.

Jag tror inte du är helt ute och cyklar med din teori faktiskt.
Personligen skulle jag nog valt att kastrera henne, om hon inte bättrar på sig snart.

Synd att hon skulle bli så, lilla gumman.
Men får hålla tummarna att det bara är tillfälligt!

två av mina honor som också var med på LU:et har också blivit så, den ena har det gått över ganska hyfsat med, och den andra jobbar jag fortfarande med.

På mina märkte jag fort att dom var otroligt osäkra, och det är just därför dom beteer dej som dom gör.

det är inget du tror om din hona?

så trist att sådant ska hända

#8 Ja jag hoppas ju att jag har rätt. Det känns så himla tråkigt för ända tills LU var hon världens snällaste, sen blev hon så aggresiv, men jag trodde ju det var av att hon var rädd efter allt som hänt. Men sen kom brunstigheten igen och aggresiviteten kom tillbaka.

Var ute hos henne nyss och då var hon snäll igen. Jag provar och tar en kull på henne först. Men om hon inte bättrar sig blir det kastrering.

#9 Jo, hon kan ju vara osäker, men eftersom aggressiviteten bara kommer när hon är brunstig eller skendräktig? så tror jag att hon på något sätt förknippar brunstighet med allt på LU.
Osäker har jag ju märkt att hon har blivit, men hon fick väldigt mycket uppmärksamhet precis veckorna efter bara för att hon skulle känna sig trygg hos oss, det hjälpte faktiskt och det känns ju bra.
Förutom vid brunstighet eller när hon är skendräktig?, är hon ju världens snällaste…

Ta inte ungar efter henne! Jag tror inte att hennes beteende har med LU att göra. Det verkar vara hormonellt. Óch det är väl inget man vill föra vidare. För ärftligt är det, var så säker! Är det hos henne triggat av en stressande händelse så kan det triggas hos avkommorna också (besök av en räv eller hund hos kaninerna, bråk och skrik i familjen där de bor, ett åskoväder… alla utsätts för stress ibland!).

Jag blir så ledsen varje gång jag hör att man ska ta ungar på en individ med tveksam mentalitet. Har man inte mer respekt för livet än så? Det är ett stort ansvar man tar på sig den dag man bestämmer sig för att bli uppfödare. Mot både de djur man föder upp och deras blivande ägare.

Låt henne vara den gosiga och trevliga kanin hon är när hon inte står under inflytande av hormoner. Kastrera henne!

#10
Tycker du ska ta kull på henne och testa, tror garaterat det har med LU att göra. Tänk vilken stress och chock hon måste ha hamnat i när taket rasa och hon inte kom någotstans för hon satt i en bur.
Nej ja tror att du ska testa att  ta en kull

Jag är nog benägen att hålla med #12:
Hade jag varit i din sits hade jag valt att kastrera och inte ta någon kull alls.

#12 Jag håller faktiskt inte med dig där… Hon har varit utsatt för stress innan LU också, det var en sak som hände som jag inte vill gå in på här, och då agerade hon inte så. Så jag tror inte att avkommorna kommer ärva det, och om de gör det så får jag väl ta till baka alla ungar jag sålt och ha dem här. Eller om det bara blir  några ungar, typ mindre än fyra så får jag väl ha dem här tills jag ser att dom inte har ärvt det och sen sälja dem/kastrera dem. För hon blir ju inte arg när hon är stressad, utan just när hon är brunstig. 
Jag får helt enkelt vara extra superlugn med henne när hon är brunstig.

#13 Ja, så tänker jag också, jag tar en kull på henne och hjälper inte det så kastrerar jag. Jag vet ju att hon så gärna vill ha ungar. :)

Många honor blir snällare av kull har jag upplevt… Däremot kan de vara förjävliga under dräktigheten

Nu har jag tänkt igenom det ordentligt och bestämt mig för vad jag ska göra, vill någon veta så tar vi det via pm.
Kan någon Medarbetare eller Ninni låsa tråden?
:D

TS jag tror att vi människor har en förmåga att gärna applicera "mänsklig psykologi" på våra djur. Jag tycker istället att du ska lyssna på "Katti", hon verkar ha en sund inställning .

*Låser på TS begäran*