Vet precis hur du känner!
Min mamma lyckas också med att knyta kontakt till mina kaniner utan att vara den som hanterar dem mest osv.

Har faktiskt inga riktiga råd, men du kanske kan ha samma tröja t.ex när du är med honom och gosar, så han känner igen sin lukt. Annars kan du ha honom lös i rummet, och bara sitta där och låta honom självmant komma fram till dig, tillslut kommer han ju bli nyfiken liksom.
Hoppas det löser sig!

#1 Ja, det råkar ju vara så att min mamma verkligen inte gillar djur egentligen. Hon har bara hållit honom när jag ska t.ex hämta en kam eller liknande eller städa buren. Det gör det ju inte roligare.

Jag har testat att sätta mig på golvet (han är frigående i mitt rum) och han gick fram. Men när han kände min lukt ryggade han tillbaka och sprang så fort han kunde ini sin bur igen. :(

#2 Min mamma har iofs alltid gillat kaninerna, men det är ju jag som alltid haft huvudansvar för städ, skötsel, aveln osv.

Har du någon stark parfym, schampo, hårspray eller liknande som han kan skygga undan för? "/

#3 Nej, använder så oparfymerade tvålar och tvättmedel osv. jag kan för att jag trodde att  det kanske var det. Men han förknippar väl mig med att jag inte är snäll mot honom. Jag vet inte vad jag gjort. Uppfödaren sa att man efter några dagar kunde flytta på huset om han satt där och ta upp honom och jag har gjort det och inte släppt honom när han sprattlar för jag har läst aatt man inte ska det. Men jag har inte hållit hårdare. Men nu går det inte att ändra, han hatar mig. :(

#4 Jag tror inte att han hatar dig. Han är förmodligen osäker på vem du är, och efter lite tanke på det hela kan jag ha en teori.

Truls har nyss kommit till dig och bor i ditt rum (som jag förstått det hela) och kanske tycker att du är lite för "på". Det är inget du kan hjälpa, så jag klandrar inte dig! Jag tror snarare att han känner sig mer observerad och bevakad av dig och att du varit med han så mycket att han inte har hunnit "landa" bara. Din mamma då som han inte känner så väl kanske han tyr sig till i och med att hon låtit honom få lite mer andrum..?
Men som sagt klandrar jag dig definitivt inte för något! :)

#4 Det är klart att det går att ändra, det handlar bara om tid. Sitt vid buren med honom, prata med honom, ge honom en godisbit då och då men tvinga dig inte på honom, bara sitt där och låt honom komma fram själv. Lyft inte upp honom eller klappa på honom. Bara sitt bredvid och vänta. Låt honom bara förknippa dig med roliga saker - t.ex. mat (just nu) eller en promenad (längre fram). Jag tror att det kommer gå jättebra så småningom, men det tar lite tid! Lycka till!

Det är bara det att jag orkar inte! Allting går så fort… Förstt att min älskade hamster, som varit den enda jag någonsin älskar, dog plötsligt i januari i min famn. Och sen stt alla mina vänner stack för att de inte orkade höra på mig mer, orkade inte trösta mer när jag mådde dåligt (min mamma jobbar som sjuksköterska och tror nämligen att jag skulle behöva medicin mot depression). Och sen att lärarna tog tag i att jag blivit mobbad efter 6 år och nu detta… Att min älskade kanin ryggar tillbaka så fort han känner min lukt. Jag börjar tvivla på att någon någonsin kommer älska mig igen som min hamster gjorde.

#7 Att bygga upp en relation tar tid, speciellt om man har kommit på kant med varandra i början vilket verkar ha hänt mellan dig och din kanin. Jag är helt säker på att din kanin kommer att älska dig precis så mycket som din hamster gjorde, men inte nu på en gång. Jag kan ju säga att min kanin älskade inte mig på en gång heller, men nu har vi bästa vänner.

Jag vet hur svårt det är att förlora någon man älskar. Den 29 september 2008 somnade min älskade foderhäst in. Jag älskade verkligen den hästen. Han var så speciell, det hade klickat direkt mellan oss… Jag får tårar i ögonen nu, bara genom att tänka på honom… Han var fantastisk. När han hade dött tog jag en ny häst på foder, men det klickade inte alls lika snabbt med denna häst. Vi kom inte överens, missförstod varandra, ja, det kändes ganska hopplöst faktiskt. Det tog över ett år innan vi verkligen gillade varandra. Jag tror att det var först då jag slutade sörja min gamla häst och kunde släppa in den nya. Nu, efter snart två år tillsammans, är vi goda vänner. Det känns inte riktigt som med min gamla häst, vi hade något speciellt, obeskrivligt, men jag och min nya häst är en god bit på väg och jag älskar honom verkligen. Så ge inte upp hoppet! Det tar tid men det kommer lösa sig! 

Jag måste bara säga att jag tycker att det var fördj*vlig av dina kompisar att sticka när du mår dåligt. Hoppas att din kanin kan bli den vän du så väl förtjänar så snabbt som möjligt! Men som sagt, ge inte upp hoppet! Förr eller senare löser det sig!