Min pappa träffade en ny. Som är min styvmamma nu men iallafall så har hon en son och han hade en svart liten hermelinkorsning. Han var inte så djurintresserad egentligen. Och när vi flyttade ihop med dom fick Kalle bo ute, då slutade min han ta hand om kaninen helt, det han växa gräs i buren mellan gångerna han städade..Fast han hade en stor Hage till så han behövde iaf inte stta i det.. Jag tyckte synd om honom så jag fick honom. Han var aldrig snäll, bets och rymde hela tiden. Men det var alltid någon som hittade honom.  Sedan kom det en hund in i vår trädgård och helt förstörde hans bur och dödade honom, vi polisanmälde det men eftersom vi inte hade riktigt sett hur hunden såg ut kune dom inte göra något. Han fick ett ganska sorgligt liv tyvärr :( Men jag försökte, men han mådde nog inte så bra..

Min första kanin fick jag hem på hösten 2007. :P Var på affären och såg att det fanns en kanin bortskänkes här i byn så min mamma ringde till dom som hade den å så fick vi hämta den. Hela sommaren hade jag tjatat om en kanin för min granne hade två xD Vart jätteglad när jag fick hem min Ebba. Hon va en dvärgvädurs blandning, madagaskar färgad. Hon var rätt snäll, men kunde sprattlas å var rätt revirkänslig ;)

Min första kan skaffade jag för ca 4 år sen (eller igentligen har vi ju haft kaniner innan och för ett par år sen, men detta var min första egna kanin).

Det var en lejonhuvad kanin (troligen korsning, men det visste jag inte då). Svart brokad, köpt från en kompis vars kaniner fick ungar. Hon sa att det var renrasiga lejonhuvade kaniner (och jag som inte visste bättre då trodde såklart på det, inget jag skulle gått på idag).

Det var från början en hona, Lizzie, men efter några veckor så "bytte" hon kön och då fick det bli en liten Morgan (Hon sålde syskonen till en djuraffären och han i djuraffären könsbestämde ungarna….).

Han var otroligt snäll, men en kanin som mest bara fanns, men märkte honom inte så mycket, han hade liksom ingen personlighet, men han var guda snäll och man kunde göra vad man ville med honom!

Har inga bilder på honom på datorn, men lägger upp senare!

Förövrigt flyttade han lite senare till en otroligt trevlig familj som har honom till kel, vilket kändes superbra eftersom jag inte hade någon nytta av honom i aveln, och han inte heller var någon kan jag hade riktigt fäst mig vid.

Min första kanin, var igentligen inte menigen att vi skulle ha. Vi skulle bara passa henne över sommaren åt min lillasysters kompis. Men sen så köpte vi henne, eftersom att det va så himmla kul! Honva nog den mest underbara kani man kan tänka sig. Alltid lika glad och nyfiken på allt, man kunde släppa ut henne i trädgården som en hund, hon slickade på fingrarna och älskade hela familjen;) Men en morgon när jag vakna hade räven varit där, det var en skabbräv, men det fanns inte ett ända spår av Atir', bara en massa rävhår i buren!:( Jag och mi  lillasyster sprang runt och letade i veckor! Vi bkunde inte fatta det jag väntar fortfarande på att en dag kanske hon kommer till baka:(

P.S Räven finns i alla fall inte kvgar, vår granne sköt den..

våran första kanin(min familjs) köpte vi på utställningen i olofstorp 99, tror jag det var, så för 11 år sen.

Det var en svart engelsk scheck, som var lite mer en ett halvår gammal. Som vi döpte till Lilleskutt.

Minns han inte alls, mer en att jag fick plats i hans bur;) samma bur som jag har Pigge i nu, som jag defenetivt inte för plats i(a)^^

Han dog 2001 av öroninflamation.

Vår första kanin var en slags viltfärgad jättekanin. Jag var bara tre år gammal då, men jag minns den.
Den fick inget namn eftersom vi inte kom på något.

Jag var 6 år och väldigt mogen för min ålder vid den tiden och hade tjatat efter kanin. Pga att min mamma blev allergisk mot våran katt och vi fick lämna bort den, så tyckte de nog lite synd om mig, så jag fick min vilja igenom.
Mina föräldrar visste ju ansvaret och var allmänt djurkunniga, dock inte så direkt mycket om kaniner men vi hittade en annons i tidningen "Blandraskaniner 20:-, Uddevalla". Vi bor ju nära så vi åkte dit, och fick med oss en viltgulbrokad kanin (inget som dåvarande uppfödaren sa, utan om jag listat ut i efterhand). Pappa var noga med att höra sig för hur man sköter en kanin osv, och uppfödaren gav oss rätt felaktiga svar men vi trodde på henne. Dock var ungen 6 veckor och enligt henne, lev. klar. Mamma & pappa tyckte det var tidigt men som sagt litade vi på henne.. däremot dog lille killen efter 3 dagar, och efter veterinärkontakt osv beslutade vi oss för ett nytt försök, med en omplaceringshona, efter att ha överlagt med veterinär om bur, kost, hantering osv. Mami och papi hade största ansvaret i början, men efterhand lärde jag mig mer och mer och på den vägen är det, mitt lilla kaninberoende. ;)
Har tyvärr ingen bild. :(

Min första kanin var en madagaskar dvärgvädurskorsning. Vet ingenting om honom förutom att han fick namnet Moses (som jag kom på helt själv. Gissa om man blev chockad när jag sen började skolan och fick läsa om Moses ^^).
Jag var rätt så liten och minns ingenting om honom förutom att han snurrade runt i luften när vi dammsög. Och att han alltid byggde bo i höet.
Han var innekanin och skulle blivit runt 4 år gammal tror jag, men avlivades pga bettfel.

Efter att han dog blev det så otroligt tomt i huset och vi hade inte ett enda djur. Jag tjatade i ungefär 5 år kanske och fick sen en dvärgvädurskorsning till och nu har det bara rullat på :)

Min första kanin var en hermelinhona (inte riktigt dagens utställningstyp xP) som hette Sussie, fick henne när jag var 6 år om jag minns rätt. Självklart var det ju mamma som hade det största ansvaret gällande skötseln, i alla fall det första året. Sussie var en jättemysig kanin som man kunde gosa med hur länge som helst, och jag har faktiskt ett av hennes barnbarn i min ägo. :) Sussie fick ett par kullar under sina år och hon dog mitt i den sista, när ungarna bara var ett par veckor. Tyvärr överlevde bara 2/5 och den ena behöll vi.

Nu när det var ganska många år sedan kan jag inte säga annat än tack till henne då hon väckte mitt kaninintresse och efter henne har jag ju faktiskt aldrig varit kaninlös. :)

Ganska dålig bild på henne och hennes första kull :)

Min första kanin fick jag i namnsdags pressent!
Jag får pressenter på min namnsdag oftast lite dyrare.
På fäboden i Uppsala fick jag tinga en liten vädurs kille som inte var född än. När han föddes visade dej sig vara en madagskar manteltecknad liten kille.
Han var underbar, lite sprattlig men jätte fin! Och han rymde lite då och då men kom alltid tillbaka (rymde baranär ja g gick med honom i sele) jätte fin kille som var jätte duktig på att hoppa!
Blev bara 3,5 år vi tror han blev ihjälskrämd av något viltdjur, då han hade sprungit runt i hela buren osv.
Innan han dog köpte vi även en en brunzobel siames kille som jag fortfarande har kvar, han är nu 6 år och på topp! Även han en toppen kille. Fick min första som hette Nusse 2001! Och nu har det bara rullat på! Lägger in en gammal bild på Nusse

Min allra första egna kanin flyttade hem till mig för 11 år sedan.
Jag fick veta av en kompis att hon visste någon som skulle avliva sin kanin om den inte fick ett hem inom dem närmsta dagarna.
Så jag pratade med mina föräldrar och det gick väldigt lätt att övertala dem, då vi haft kanin i familjen tidigare.
Några dagar senare flyttade den hem till mig.
Det var en liten hermelinhane vid namn Hampus, som var 3 år gammal.
Än idag kan jag ärligt talat säga att jag aldrig stött på en mer harmonisk kanin!
Så himla snäll och med en ängels tålamod!
Han bodde hemma hos mig i 6 år, innan han somnade in i sin bur vid nästan 9 års ålder.

Fick min första kanin Truls igår dårå ^^ På min 12-års dag. En liten Lejonhuvad dvärgvädurspojke, gul/svart japan med mycket gult i teckningen. Otroligt fin iallafall :) Slänger in den första bilden, tagen med webcam (aa')

Min Första kanin fick jag, elr ja fick å fick jag köpte henne från en uppfödare för ett årsen typ. (tror ja ^^)

Men sa till mitt ex att ja ville ha mig en kanin, kanske inte så genom tänkt men såg ja att en uppfcödare hade kaninungar kvar… ja blev kär å ville ha henne… så jaa ja fick hem henne 8v gammal :P å lycklig som ett fån (japp ja har ett zoo hemma men va gör de?)

En viltgrå Dvv hona Geisha! Men jag troooor hon e äldre.. känns som jag har haft henne i evegheter så glömt bort tiden.

Måste leta fram härstamningsbeviset på henne för tror hon ska vara 2-3, känns som de va så längesen ja skaffa henne…

(känner mig som sämsta matte, men tiden går så fort så glömmer ju lätt bort åldrn på människor å djur)….