Jag har ju länge kämpat med att få Lisen att acceptera sele och koppel, särskilt koppel och det faktum att hon faktiskt sitter fast.

I helgen tog jag och min sambo ut henne på gården här utanför och stod beredda med en filt att fånga henne med i fall det skulle gå galet. Det gick relativt bra, hon fick ett sprätt bara, men jag lyckades rädda situationen.

Idag tog vi ut henne igen och det gick jättebra! Hon skuttade runt utan att ha panik och åt som att hon aldrig sett gräs förut. Jag blev tvungen att putta på henne och flytta henne en massa gånger för att hon inte skulle äta för mycket eftersom hon inte är van.

Äntligen kan hon få vara ute! <3