Är jag ensam om att vara med om detta?

Har en pöjk som kastrerades i januari och kort därefter bet mig helt oprovocerat för första gången. Jag är en sån som alltid kommer på en orsak när ett djur visar aggressivitet, oftast beror det på situationen eller människan. Vid detta tillfälle kunde jag dock inte hitta en orsak. Förträngde det och hoppades på att det bara va en slumpmässig händelse. Ett antal gånger efter det morrade han åt mig och skvätte ner mig med kiss, något han aldrig gjort tidigare. Återigen förträngde jag det och ville blunda för dessa händelser som är totalt oacceptabla för mig. Men han är ju min lilla älskling…

Nu i veckan kom bakslaget…mamma (som passar kaninerna nu) ringde och berättade att han är ohanterbar och hade bitit henne hårt (det hade gått hål och han hade inte släppt), det värsta va när hon sa att man måste använda handskar och att han har ett jädra humör….handskar för att hantera en kanin!? Då har det gått riktigt långt…

Jag har fällt tårar med jämna mellanrum sen jag fick höra det sistnämnda…det är nu det har gått upp för mig att han har blivit en helt annan kanin. Jag vill bara blunda för det men det kan jag såklart inte. Jag som är så extremt fast vid att avla fram psykiskt stabila djur ser det här som ett stort misslyckande, även om jag vet att jag inte borde känna så med tanke på vilka stabila linjer han kommer ifrån och hur underbar han var fram tills kastreringen.

På torsdag är jag hemma och kan själv bedömma hur läget är. Är han så stressad som mamma menar på så finns det inte mer jag kan göra för honom. Känns otroligt jobbigt med tanke på att han faktiskt är (eller var) min lilla snutteplutt och precis har placerat sig på hoppbanan…men ett aggressivt djur är inte lyckligt…

Är jag ensam om att ha en kanin där det slått fel i huvudet efter kastrering?