Varför så revirsbenägen?
Min hona, Mejja, har alltid varit lite revisbenägen, något jag trodde skulle lugna ner sig när hon kommit ur tonårsperioden eller fått ungarna, men nu, när hon fått ungarna är hon mer revirsskyddande än någonsin! ;S Bara jag ska lägga mat i skålen kommer hon kutandes och "attackerar", så man måste vara snabb. Fattar inte varför hon håller på så mycket? Kommer det försvinna när ungarna blivit större tror ni?
Man får inte ens klappa henne i buren! Hon springer bara iväg, samma när man låter henne springa fritt på en stor matta nedanför burarna. Enda gången hon är lugn är när man håller i henne, men hon slappnar typ inte av som min hane, Max…
konstigt…?…
*putt*
/Johanna.
Hästblogg med min hopp-ponny Nora som jag ägt i över 2 år♡♡♡
Kaninblogg♥♥♥
"För världen är du någon,
men för någon är du världen."
Inte alls säkert att det försvinner, tyvärr.
En redan revirbenägen hona är det inte helt ovanligt att hon blir ännu värre när hon får ungar - då har hon ju ännu mer att skydda.
Så jag skulle nog inte räkna med att det försvinner helt sen, tyvärr.
#2: … ;/
Tråkigt, för inte så kul när hon betér sig nått Psyko O.O
Kastrera henne så slipper du det beteéndet. 
"You can not change the world by adopting an animal,
but you can change the world for that animal"
#4: Tror du eller Vet du att hon kommer bli "hjälpt" av det? Vill inte slänga bort massa pengar på att kastrera en hona som jag gärna vill ha ungar på (om hon lugnar ner sig, annars blir det inga fler) och det inte blir någon skillnad? ;S
#5: Jag hade nog testat att kastrera.
En till kull hade jag inte tagit oavsett om hon lugnar sig eller ej.
Men det är jag det. =)
#6: Okej. Aja, ska inte göra någon medan hon har ungarna iaf, får vad jag bestämmer mig för efter det isåfall!
Håller med NinniH angående fler kullar och jag skulle säga med största sannolikhet att en kastrering skulle ta bort beteéndet som du beskriver.
"You can not change the world by adopting an animal,
but you can change the world for that animal"
Låter ungefär som min hermelinhona.. (fast hon är jättesnäll när hon har ungar.) Är bara sådär "ilsken" när hon brunstar. Och lite "vaktig" i buren annars sådär hon brukar inte göra nåt men blir liksom upprörd när man petar för mycket i hennes bur. Men det verkar inte helt ovanligt vad gäller just hermelinhonor. Hon är iaf toksnäll i famnen och i övrigt utanför buren, hoppar gärna upp i famnen när hon är lös osv.
(En hermelinhona jag hade innan var lite småilsken jämt och blev hur agressiv som helst när hon brunstade, henne tog jag tillslut bort när jag insåg att det inte skulle gå över, hon var då 2år. :( Hon blev iaf något snällare när hon hade sällskap av en kastrerad hane, men det var liksom ohållbart ändå.)
Hoppas Mejja går och blir supersnäll när ungarna har blivit lite större. :) Jag håller iaf tummarna.
Hmm, min kanin '' Ture '' har hållt på så fast det e olika dagar han håller på.
Idag gjorde han inte först när jag skulle at ut han och hoppa men sen släppte jag ner han igen och skulle byta vatten och då atekerade han mig.
Som sagt, '' gäller att vara snabb '' .
Men om jag sätter mig i buren och bara sitter där så länge tills han kommer fram till mig och börja nosa, då så går det bra.
#8: Okej.. .
#9: Ja, asså små kaniner som hermeliner kan ju var lite envisa, och då blir det väll kanske mer när hon är hona också.
Har skrivit ett mejl till uppfödaren för att höra om detta är något beteénde någon i hennes släkt haft tidigare.
Starta ny diskussion