Det är ju klart att det oftast blir defekter om man inavlar. Hade man inte inavlat hade kaninen kanske inte fått såna defekter

Jag tycker inavel kan vara helt OK om man vet vad man sysslar mer. Därimot så anser jag det oseriöst om man t.ex parar kusiner bara för att de "är så söta" eller man inte får tag på en obesläktad kanin.. =)

#1: Ja jo kankse det. Men samtidigt kan något annat komma fram också så som en "färg" eller liknande.
#2: Håller med (:

Linjeavel förstärker såväl goda som mindre bra egenskaper. Bara man vet vad man gör, och har något mål med linjeaveln så tycker jag det är helt okej.

#1: Men då kanske kaninen fortfarande hade burit på den defekten utan att det syns, och fört den vidare generation efter generation…
Och "oftast defekter om man inavlar"? Det beror ju helt enkelt på vad kaninerna bär på. Jag inavlar ganska mycket (på holländarena), men har aldrig fått någon defekt på mina djur…

(Dock så kommer jag att föra in lite nytt blod då och då, för att inte utarma dom genetiska variationerna för mycket.)

Håller med #2&4

Så länge man vet avd man sysslar med ;) Men om man nu ska ta en inavel kull. Sy tycker jag att man bör ta kusiner. I stället för syskon.

Egentligen får man inte inavla, om man ska följa djurskyddslagen…

 **Avel

**3 § De djur som nedärver missbildningar, eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga funktioner, får inte användas i Avel.

#7: Inavel är tillåtet pga att det inte behöver leda till något av ovanstående.

Inavlar man på friska kaniner utan defekter så blir ungarna inte sjuka & missbildade.

#7: Då ska man inte få avla alls.
För missbildningar/andra egenskaper som medför lidande för avkommorna kan uppkomma även om man parar 2 helt obesläktade djur.
Bär bägge djuren på det, så kommer det fram, vare sig de är besläktade eller inte.

Det kan inte komma fram någonting som inte redan finns där.

Kaniner klarar inavel mycket bättre än människor. Ni som skriver att ungarna oftast blir missbildade eller får defekter om man inavlar måste inte vara sant. Är föräldrarna friska blir barnen friska.

Däremot om människor skulle börja få för sig att skaffa barn med nära släkingar så är risken för missbildning och defekter mycket stor! Men vi klarar inte inavel bra. Det gör kaniner.

#7 Det enda den paragrafen säger är att man inte får avla på djur med kända defekter. Den säger inget alls om inavel.

Tycker det är ok att t.ex. para kaniner som är släkt längre bak (kusiner, etc.) om man t.ex. vill veta vilka färger dom ev. kan bära på… har också hört att man kan inavla (son-dotter, dotter-far) om man vill få fram bättre kroppar och teckningar? :) Det är isåfall okej bara man vet vad man gör.

puttar upp

Jag har läst på en del om inavel/linjeavel, och kunnat konstatera att det är helt i sin ordning.

Möjligen avråds man från att inavla hårt i många generationer, eftersom det utarmar den genetiska variationen.

Missbildningar och defekter uppkommer inte automatiskt pga inavel, utan (som så många beskrivit) att båda föräldrarna bär på samma dåliga anlag - även om de ej är släkt.

Att vi människor är så emot inavel är ju för att det är förkastligt inom vår egen art.
Men kaniner är inte människor, och har ingen moralpanik.

Jag ska prova att para halvsyskon så småningom, i syfte att få fram fina Minirexar.

Heej! Min hermelinhona har råkat få barn med
sin son. Vi hann inte kastrera Favvis (Sonen) och det var absolut inte meningen. Jag har inte sett nånting eftersom att jag inte
vill röra omkring i boet så att hon blir stressad och dödar ungarna om dom  inte redan ee det!
Jag behöver hjälp eftersom jag inte vart med om oönskad inavel.
Om dom  är bra så är det inga problem att ha kvar dom och sedan sälja dom. Men annars? Snälla, ge mig all möjlig information!!
Mvh den oroliga Emelie…

Vi har inavlat en gång, dock inte medvetet (a)

Två syskon var det, Wimsan och Wiggo.
3 mycket trevliga och fina ungar blev det!

Så jag tycker som många andra: Att det är OK sålänge man vet vad man sysslar med. Och det är ju ett bra sätt att få reda på defekter.

Tror ni det går med mor, son?

I naturen inavlas kaniner mycket hårt då de lever i kolonier där de flesta individer är mycket närbesläktade.

Kaniner har som sagt mycket stor tolerans mot inavel och så gott som alla raser osv har tagits fram genom selektiv in- och linjeavel.

Men precis som också någon sa så är det ju så att man förstärker egenskaper genom inavel, både bra och dåliga egenskaper, så det gäller ju att ha ett mål med parningen och att hålla koll så att det är rätt egenskaper som förstärks.

Inavel kan användas som ett "redskap" för att detektera speciella oönskade gener och för att förstärka bra gener. Men samtidigt kommer man att förstärka oönskade gener som inte märks förrän efter flera generationer. Inavle flera generationer i rad leder förr eller senare till inavelsdepression, vilket innebär att fler och fler bra egenskaper har försvunnit och fler och fler dåligt egenskaper har kommit till för varje generation. De första egenskaperna som drabbas är fruktsamhet och motstånd mot sjukdomar. Det finns ingen kanin i världen som inte bär på defektanlag.
Använder man inavel i sin Avel måste man kontinuerligt para in obesläktat för att behålla den genetiska variationen och så att inte allt för många recessiva anlag uppträder i dubbel uppsättning.

Jag tycker inte alls att det är fel med inavel. Kommer förmodligen att köpa en kanin från en far/dotter PARNING i år, uppfödaren är duktig och vet vad hon sysslar med.

jag tycker också att det är helt okej att inavla om man vill ta reda på defekter om man inte vet vad kaninen bär på. Men man ska inte hålla på med det om man inte har ett speciellt mål.

Inavel är helt okej, så länge man vet vad man pysslar med.

För att kunna spara och byggaupp de starka och friska djuren så använder man ofta inavel, för att kunna se deffekter mm.

3 § De djur som nedärver missbildningar, eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga funktioner, får inte användas i Avel.

>>Alla inavlade djur blir inte sjuka, och blir de det så avlivas de (i alla fall här), och man tar ur föräldrarna ur Avel, då man troligtvis just försökt se om föräldrarna bär på några kassa gener.

Alltså kan man använda inavel/linjeavel för att stärka och kunna spara de bästa djuren i flocken.

Inavel: Ogenomtänkt och okontrollerad Avel med nära besläktade djur.

Linjeavel: Kontrollerad och medveten inavel. I gott syfte.

Dessa begrepp är i princip samma sak, men jag tycker endå man ska känna till de hårfina skillnaderna.

#22 Fast inavel behöver ju inte vara okontrollerad. Definitionen på inavel är bara Avel mellan nära besläktade djur. Linjeavel är ju fortfarande inavel :)

Men jag förstår att du kanske skrev så för att skilja dem åt.

#23 Nej, det är just det jag menar. Inavel behöver inte vara okontrollerad, och då kallas det oftast linjeavel.

Kan kaninmamman vara lite som grismammor och äter upp en unge om den luktar männsika eller liknande? En unge ser jag inte längre, men den kanske bara har gömt sig eller nåt men iallafall!

#25: Det kan hända, men är inte särskilt vanligt alls.
Jag har alltid plockat med ungarna från dag 1 och aldrig varit med om det.
Men sen beror det också på hur honan reagerar.
Är det en osäker hona finns däremot risken.
Men en sådan hona skulle jag inte använda i Avel alls.

Okej, men aveln var inte meningen alltså
Men Lucy, kaninmamman, verkar inte ett dugg osäker.
Och sist hon fick ungar gick det hur bra som helst.
Jag  hoppas att kaninungen bara gömmer sig, för
jag vågade ju inte titta genom hela boet idag eftersom
att jag ville låta dom vara lite ifred.