Anledningen till att det blev kanin för mig, var ganska självklar.
Vi har haft kaniner i familjen från att jag var 2 år.
När jag vid 11 år fick höra av en kompis att hon kände någon som skänkte bort sin kanin (skulle annars avlivas) tog det inte många sekunder för mig att bestämma mig.
Mina föräldrar tog det inte många sekunder att övertala heller för den delen.

Det var en hermelinhane vid namn Hampus, som var 3 år gammal.
Han är än idag den snällaste kaninen jag någonsin stött på.
Lugn, extremt kelgo och ett tålamod som en ängel.
Satt gärna still när mina kusiner (då 1 resp 3) "klappade" på honom.

När han dog var det inte direkt svårt att veta vilket djur det skulle bli härnäst - en till kanin.

Valet föll då på en blå dvärgvädur som hette Zvinto.
En oerhört go herre, som min uppfödning för övrigt är döpt efter.
Det är också han som fått mig att fortsätta med dvärgvädurar.

Så på den vägen är det.

Blev en kanin därför att dom kan bo utomhus och min dåvaranda "bästis" fick egen kanin och då vela jag såklart också ha :) När jag var 10. Vi hade dock kaniner när jag var 4 år, fast det var nog min stora syster som hade dom :)

Det blev två avlivningshotade dvärgvädurar och jag trivdes med rasen och köpte en till dvv (dock med dvv fuchs i sig) ett år senare blev det ungar och sen vart det några hermeliner jag delade med syster och en kompis (för att min dåvarande "bästis" hade två hermeliner) men sen fick syrran och kompisen dom och det vart en lejonhuvad kanin efter några år, men trivdes inte med den rasen, så det vart en belgisk hare, men trivdes inte heller med henne så jag köpte mig en hermelin som dog strax efter köpet.

Och maj 2008 höll jag mig fast vid dvärgväduren och det vart min nuvarande dvv hane + en lejonhuvad dvv (som jag sålde senare på hösten) Älskar dvärgväduren trots alla raser jag prövat på! Fast hermeliner är inte dåliga alls :)

Vart medlem här inne på iFokus april 2008 (då hade jag en hermelin) och då upptäckte teddyväduren, så söta så jag köpte 2 st, 2 blev till 4 och sålde 2, samt dog två och sommaren 2009 samt vintern 2009 köpte jag en teddydvv hane & en hona som jag sålde nu i december & januari.

Lite rörigt men det är väl min historia om vilka raser och kaniner jag haft och varför jag har just den ras jag har idag = dvärgväduren. Bortsett från hermelinen & teddyväduren är dvärgväduren den enda ras jag trivs med.

Har hållt mig fast vid just kaniner för det krävs inte mängder med arbete för att ha kanin, hade häst ett år och jag kunde ju knappt sova borta p.g.a den och dom tog extremt mkt tid + massa ridning på dagarna, vill man ju inte i kylan sen. Så har jag haft en get som var dryg som bara den haha :)

Hmm, jag har ju alltid gillat djur, lekt med gosedjur och sånt. Aldrig några dockor, bara godedjur ;) Pappa har alltid haft fiskar så när jag och min bror blev lite äldre bestämmde sig våra föräldrar sig för att skaffa ett djur så att vi skulle kunna lära oss att ta ansvar och så :) Det första djuret blev en hamster, men bara några dagar efter att vi köpte henne fick vi tyvärr lämna tillbaka henne. Hon var väldigt aggressiv och bet alla som kom nära henne. Efter det tog vi hem 2 gerbiler, jag har aldrig riktigt tyckt om dem så mycket, min bror var en mycket bättre ägare tills sin än vad jag någonsin var till mina skulle jag nog säga ;) Efter att dem hade dött så ville mamma skaffa ett större djur. Hon och jag har alltid velat ha hund. Katt går inte då min bror är allergisk.

Så vi åkte och tingade en söt liten hermelin, endast 6 veckor gammal :( Han är nog den mest underbara kaninen jag har träffat! Så lugn, så kelen och tålmodig. Ninnis Hampus (#1) verkar vara som Allram var :') Saknar honom så mycket! Tror vi hade honom år 2002 eller 2003. Inte helt säker, det var ett tag sen… Han blev dock förlamad och efter en tid så avlivade vi honom :( Han ville inte leva längre, orkade inte kämpa mer. Efter Allram så hade jag inte någon mer kanin på ett tag. Men år 2005 så skaffade jag Daisy, en osocial liten blandis som inte gillade människor så mycket.

Det kanske är från henne och Ronja (hamstern) som jag har dåliga erfarenheter av honor? ;) Dem var inte så trevliga. År 2008 så dog Daisy tvärt av okänd anledning. Antagligen någonting med hjärtat. Strax efter hennes död bestämmde jag mig för att jag ville skaffa en till kanin. Och det var här jag hittade kif :) Letade runt och nu ökade intresset med 100%! Innan fanns det vissa dagar som jag inte kännde för att ta hand om Daisy alls men nu längtar jag efter att få gå ut och ligga i gräset och sola med dem på sommaren :) Sommaren 2008 så åkte jag till skåne och hämtade Muffin. Han är oerhört personlig. Aktiv som bara den men också kelen och väldigt social. Om man släpper ut honom i hagen sitter han nästan bara stilla om ingen är där. Men så fort man kommer ut igen så gör han glädjeskutt och klänger på gallret ;D

Efter ett tag kände jag att jag ville ha sälskap till Muffin, jag kastrerade honom i november 2008 har jag för mig och letade för fullt efter en hona. Fastnade för rasen teddyvädur då dem flesta var väldigt mysiga, och framförallt så söta med all lång päls! Letade som en tog efter en uppfödare som inte bodde för långt bort. Och efter ett tag så kom lilla Nessie hit :D Hon är dock inte teddy men lika söt för det :) Muffin är förresten en dvv fuchs. Men sedan så ökade intresset mer och jag kände att jag ville ha en till. Så snart kommer den en stor bamse till mig :) En fransk vädur! :D är superglad och längtar en massa ;D

Detta är historien om varför jag har kaniner! :)

Tja.. Flyttade till nytt hus när jag var 7 år, redan andra dagen var jag över hos grannen och tittade in i deras bur, där satt en för mig då" orangefärgad" kanin och tittade tillbaka.
Kommer ihåg att jag var över flera gånger och ville klappa och bara sitta och titta på deras kanin. Haha.
Tog mig ett år att övertala mina föräldrar att skaffa egen kanin.
Blev två systrar av hermelinkorsning. Svarta. Heelt underbara.
Dom blev dock bara 3 år gamla, men då var jag redan fast i kaninvärlden och hade redan bestämt mig för en vädur, och sen dess har jag haft dvärgvädurar i alla möjliga färger och personligheter!
 Jag är helt dvärgvädurs frälst!

Jag hade tänkt att skaffa en Belgisk Jätte när vi flyttade till en gård föra sommaren, men det blev inte alls så. Två olika bekanta hade tre kaniner de esperat ville bli av med.

Lusegrisen, en trolig korsning mellan dvärgvädur och lejon. Han vara bara ca 10-12 veckor när jag fick honom.

Skuttan och Polly, båda är troligtvis dvärgvädurar och var runt 1 år när de kom till mig. Polly fick vi dock avliva efter 6 månader för hon blev så himla nervös och rädd. Undrar om hon inte hörde eller såg dåligt för när man kom till buren kunde hon bli så rädd att hon sprang in i väggarna och var helt hysterisk.

Skuttan är dock kvar och bor med sin unge Flaxa utomhus.

Till sommaren blir det nog en Belgisk Jätte för nu känner jag mina kaniner ordentligt och vet att jag har tid och ork med en kanin till!

Mina första kaniner kom som en överaskning. Jag vaknade på min födelsedag 1999 (6 år gammal) av att mina föräldrar insisterade på att jag skulle gå ut på altanen. Jag ville inte det - början av april och har uppe i Västerbotten är det i regel rätt så kallt. Men de tog tag i mig, följde mig till hallen och öppnade dörren. Där stod en av pappas kompisar och hans dotter med två kaniner i deras famnar. Filip - en viltbrun kastrerad hane, troligast någon korsning, och Rosa - vit rödögd hermelin. Jag blev överförtjust och hade dem i 5 år, innan först Filip avled och ett år senare Rosa. De var båda säkert 3- 4 år när jag köpte dem. Sedan jag fick Rosa och Filip har det alltid funnits kaniner i huset. Större delen av dessa har varit hermeliner, eftersom att jag tyckte om rasen, men nu har jag hittat en plats i mitt hjärta för teddyvädurar och har börjat satsa på dem. Teddyvädurar är så otroligt vackra, och mysiga kaniner.

Jag valde alltså inte att börja med kaniner - men hade nog gjort det ändå lite senare ;)

Nuförtiden är min motivation att ta hand om kaninerna min kärlek till dem, och att jag bara älskar att komma ut till dem och se dem skutta fram och vilja pussas.  Jag tycker också det är väldigt kul med genetik och kaninskötsel.

Jag har haft kaniner ända sedan jag var liten, men det var först år 2006, när vi skaffade en fransk vädur som jag verkligen förstod vilka fantastiska djur kaniner är.

Kaninen hette Frasse, och han har alltid en speciell plats i mitt hjärta. Det var han som fick mig att fastna för kaniner, och när han fick avlivas var det självklart att jag skulle ha en ny kanin, då det blivit mitt stora intresse.

Sagt och gjort, på skolavslutningsdagen tittade jag på kaniner på blocket, och föll för en underbart söt viltgul brokad lejonhuvad dvärgvädurs hona -Loka, och självklart var det henne jag valde.

När vi kom dit och skulle hämta henne, fanns även hennes syster där, nämligen Vichy, som finns kvar hos mig idag. Eftersom båda var så otroligt fina och snälla var det just den rasen jag föll för, och på den vägen är det.

Först fick jag en kanin- Stampan. Tappade intresset, hon dog.

Sedan fick min kompis en kanin. Jag hjälpte till, sedan var jag fast! En liten kanin - det ville jag ha!

Så jag lyckades övertala mamma, och sedan hittade hon en super-söt kull!

Så vi åkte och tittade!

Jag tog upp en liten tam, jag kände direkt att jag skulle ha henne!

Så tingade vi henne, jag var så glad, så glad. Hela resan hem tänkte jag på ett namn, det blev Dixi. "Dixi" låter så busigt, och min lilla sötnos var ju busig …

Dagen innan jag hämtade henne hittade jag hit- Så tack vare Dixi blev jag medlem här!

Så: jag är fast vid kaniner. Dom är små änglar, änglar utan vingar …

Jag svarar på min egen fråga^^

Jag fick min första kanin när jag var fem år gammal. Det var en på pappas jobb som hade fått kaninungar, och erbjöd oss att komma och titta. Pappa hade bara skrattat och sagt nej tack, men när han kom hem och berättade det för mamma så sa mamma: men, varför inte? Så, ett par veckor senare när kaninsötarna var leveransklara, en kull hermeliner var det, så åkte vi dit och kollade. Jag hade redan innan bestämt att min kanin skulle heta Nini. I kullen fanns black and white (har för mig att den färgen kallas något annat också?) och vitt. Det tog inte lång tid förrens jag bestämde mig för en black and white hane, Nini! I början så var det väl mest mamma som skötte honom, städade bur och så. Jag kelade mest :D Efter något år köpte vi en till kanin, en dvärgvädur som tyvär dog efter bara ett år. Men när jag fyllt elva så började min syster tjata om en kanin. Vi åkte till en annan uppfödare, och hon hittade sin lilla älskling. Själv så stog jag och tittade på två svarta sötnosar, jag blev helt förälskad i den minsta av dom. Jag tjatade, tjatade och tjatade på mamma. Tillslut så blev det så att vi kom hem med två kaniner, båda dvärgvädurar =) Nu så är det bara kaniner som gäller, tycker att dom är så underbara!

Varför har du just kanin som husdjur?
Har haft kanin sedan barnbenen och när man är van vid att ha en hopplärka hemma så kan man inte leva utan en.

**Varför valde du den/dom raser som du har?
**Jag valde inte den rasen eller den kaninen jag har nu utan han valde mig som ägare och så har det varit med alla mina kaniner.

Vad är det som gör att du håller på med kaniner idag?
Lyckan en kanin ger mig och glädjen av deras gudomliga personlighet får mig att aldrig sluta älska och det är det som gör att jag gärna spenderar tid med dem.

Uppväxt med kaniner. Har i princip alltid funnits kaniner här hemma.

Så jag har vuxit in i kanineriet. ^^,

Raserna jag har varierar. Har provat på många raser; hermelin, dvärgvädur, fransk vädur, orange, rex, lejonkanin, teddylöwen, lejonhuvad dvärgvädur, gottlandskanin, diverse korsningar, harkorsningar (skiljer sig mycket från andra), angora, mf…

Har lixom provat mig fram. Kom till slut fram till vad jag ville med uppfödandet, och så valde jag ras utifrån det. ^^,

När ja var runt 6-7 år så hade jag och min bror (2 år äldre) tjatat länge efter ett djur. Vi hade haft fiskar ett tag men vi ville ha något att kela med. Så kanin var ju en lagom storlek och behövde inte lika mycket tid på det viset som t.ex. en hund + att min pappa är allergisk så då passade det med en kanin som vi kunde ha i källaren.

Kära Nicke, min allra första kanin! Dock delad med min bror men han var ändå mest min :P Han var en dvärgvädur och hur go som helst! Helt perfekt för en lite småtjej som jag. Jag älskade han jättemycket och jag behövde inte koppelt på han för han följde efter mig vart jag än gick. Tyvärr så fick vi avliva honom när han var 5 nästan 6 år p.g.a cancer i magen :( Men faktiskt så dagen efter hans begravdes i vår trädgård så skaffade jag en ny kanin!

Jag stod inte ut med ensamheten och att inte ha något att trösta mig med efter Nicke så vi stack till en djuraffär. Jag hade sen ett litet tag sett en ny ras, löwen. Och ville ha en sån, jag hittade en liten tjej (som var väldigt rädd och mobbad) och det är idag min älskade Mika <3 Fick också reda på senare att det heter Lejonhuvad ;)

Idag har jag Mika, hennes pojkvän Cookie som är köpt ifrån en gård, han är någon vädursblandning, bara lite större än Mika och nu Ängel som är lejon :D

Att jag fortsatt är att mitt intresse för kaniner bara växer för varje år! I år ska jag t.o.m få min första kull och i framtiden kanske jag startar upp en uppfödning? Har alltid älskat djur och ska om ca 1 år köpa en hund också, så intresset fortsätter! :D

Min första kanin skaffade jag när jag blev ensam efter att ha varit sambo och kände att jag behövde något mer i lägenheten. En hund gick knappast då jag ändå behövde vara borta hela dagen ibland då jag studerade på universitetet. Hade tidigare haft marsvin och vet hur sällskapliga de kan bli så tänkte att de säkert är lika. Så en kanin och ett marsvin fick det bli.

Aldrig hade jag räknat med en sån egensinnig liten krabat som hermelin/dvärgvädur korsningen Lukas då var. Han gjorde raskt min lägenhet till sin plats och hängde med mig på sina villkor. Han ville inte bli klappad, men däremot ha konstant uppmärksamhet. Fick han inte det så var hans specialare att hoppa upp i soffan bakom en och ge en ett nyp i ryggen. Kommer fortfarande ihåg när han låg på mattan brevid soffan när jag kollade på tv. Då han blivit kastrerad fick han senare sällskap av två hermelin-honor som han tuktade väl första veckan. De blev en harmonisk liten familj tills han gick bort i en ålder på 8 år. Finns många stories om den lilla krabaten med mycket personlighet.

Jag är nog inte så intresserad av raser specifikt och då delvis då mina kaniner är rena sällskapsdjur utan det som är viktigast är storleken då jag bor i lägenhet än så länge.

Glömde skriva det men jag hade en hel del kaniner när jag var liten och upp till tonåren. Sen var det ett glapp på så där 16 år innan jag skaffade dem jag har nu.

Främsta anledningen till att vi skaffade kaniner var faktist för att föda upp till ormmat, men nu har vi gjort oss av med de stora ormarna så nu blir det nog inga fler kullar skulle jag tro.

Min kompis hade en kanin när jag var liten som jag hela tiden ville gosa och klappa. Har alltid älskat att hålla på med hdjur, och när jag var 7 år fick jag min första kanin efter mycket tjat ;)
Förra sommaren upptäckte jag kaninhoppningen och då vart det ännu roligare med kaniner, så nu har det bara fortsatt med kaniner ;)

Jag hade djur innan katter och hund vi va en riktig djurfamilja alltså.En av mina kompisar hade en kanin som jag va så intreserad av och ville gossa och holla på med.Sen fick jag 2 kaniner de levde ganska bra länge.Sen dog en va dem och då köpte jag en ny.De 2 första va Dvv men sen vill jag ha en anna ras så jag köpte en dvv löwen som enu en idag finns ca 3,5 år.de svarta dog för ett tagsen så jag skaffa en nu då min löwen hona inte va sig själv.Och den nya hetter Foffi oc är en renrasig dvv.Hon är för v33 och jag fick ene sedan hon va 6 veckor.Nu är hon väldigt tam en fin liten tjej.

de blev dvv för att jag alltid gillat den rasen är trevlig och sälskaplig kanin och jag gillar dem i viltgrå förg då de käns rätt för dvv och passar på dem men madagaskar är också fint men jag föredrar dviltgrå.

Men löwen hona valde jag för att hon skulle avlivas inom kort och hon va den ända jag ville ha hon är den ända kaninen som kom från djurmagazinet.Så jag valde häne för att hon va så söt och behövde hjälp.

Åh,så kul,för jag vet precis hur jag tänkte! :D

Jag har i hela mitt liv drömt om en hund.Men de förutsättningarna som behövs för att ha en hund har inte min familj,det var tiden som saknades.

Jag har alltid bara haft smådjur,hamster,papegoja osv,och jag ville ha något stort att gosa med,jag älskade att vara ute att gå,vara i skogen,pyssla med något,och då slog det mig när jag var på väg ut- EN KANIN VORE BRA FÖR MIG!

Hej! För att kanier är så fina djur. det går o göra mycket med dom och dom är väldigt lätt skötta av sig. jag hade en kanin typ i 9 års ålderna kanske. när jag var 12 (2006) saknade jag det och ville ha en ny. Då köpte vi hermelin/dvärgväduren LilleSkutt som är min kämpe. Han fick myxomatos sommaren 2009 men kämpade sig igenom det! STOLT! Jag har ännu kvar honom och kommer alltid att ha det. Nu ska jag låna en kanin pga att ägaren ska plugga! Kaniner är väldigt fina djur!<3

På bild: LilleSkutt sommaren 2009 innan han blev sjuk.

Fick min första kanin när jag var 6 år om jag inte har fel nu. Vi kunna inte ha kvar han så han sjänktes till Furuvik. Och min andra kanin fick jag av min granne. Hon orkade inte se den sitta ensam i sin bur. (kaninens 2 kompisar hade avlidit). Så jag tog henne och hon fick några kullar. Och endast en överlevde och det var min hona jag har hemma. kaninerna bodde ute på landet hos min lärare och det blev ett jäkla liv om vem som skulle ha Chili eftersom dom vela ha henne lika mycket som jag. Men sen fick Chili några kullar med. Och då behövde dom göra sig av med några kaniner och Chili var såklart den jag var bestämd på att ta. Dom hade nog förväntat sig några ungar men jag vela ha min flicka. tog även 3 ungar ur den senare kullen hon hade där. några dagar senare så hade jag 4 ungar i hennes bo som hon hade fixat själv. Så jag hade inte plats för de 3 andra kaninerna. Och efter den kullen så började intresset komma mer och mer för kaniner. Så idagsläget har jag rätt många kaniner, endast en hemma på balkongen eftersom vi bor i lägenhet men i sommar kommer troligtvis en kull ungar efter henne.

Min första kanin fick jag när jag var elva år och tyckte väl mest att kaniner var så söta. Det var inte förrän jag började med Kaninhoppning som jag förstod hur fina djur de egentligen är.
Jag har en dvärvädur, en holländare och fyra korsningar. Finns nog ingen speciell anledning till att jag har valt just de raserna utan det blev bara så.

#16 måste bara fråga en sak om Djurmagazinet.. jag har köpt två marsvin därifrån, (kollar här för att jag helt enkelt äälskar alla djur och vill skaffa kanin när jag har läst på lite mer) du sa att du köpte en kanin därifrån som vae avlvningshotad, (om jag fattade rätt?) så jag undrar. avlivar dem djur som ingen vill ha? och om någon annan vet, vart får dem djuren som dem säljer ifrån. uppfödning eller? kanske någon här som jobbar på djurmagazinet eller i någon annan djuraffär som skulle kunna berätta hur ni gör med ex osålda djur..

#21.Jag frågade på djurafären vad de gjorde med sådana kaniner/marsvin som blivigt litte äldre och de sa att de avlivas.

#21 Vet att en djuraffär som nog inte finns kvar längre (Zoo nyckeln) hade en chinchilla färgad lejonhuvad tös som avlivades för ingen vela ha henne, min syster jobbade där då.

På djurmagazinet vet jag att de får in från uppfödare ibland men också privat, iaf. här hos mig. De har även ungar ibland (inte marsvin elr kaninungar men rått- & musungar) och de brukar inte avliva dom, vet att de haft kaniner som hunnit blivit ett år, och hamstrar som blivit "gamla"/äldre än ungar iaf. :) Men det finns dom som avlivas ja.

#22 nej så hemskt!

#23 okej tack för svaret, men heemskt :(