Har haft några kaniner som avlidit, både vuxna och kaniner.
Men det är "bara" 3 utav dessa som berört mig.

Hampus var min allra första kanin.
Jag fick honom utav en kompis till min kompis, som skulle avliva honom då h*n inte hade plats/intresse längre och ingen verkade vilja ha honom.
Han visade sig vara den mest underbara kanin jag någonsin haft!
Supersnäll och supergo kille, som tog allting med ro.
Den 16 mars 2005 hittades han död i sin bur, där han troligen somnat in lugnt och stilla under natten.
Han skulle blivit 9 år den 26 juni.
Vi fick 6 underbara år tillsammans…

________________________________________________

Käre Zvinto, som kom till mig i april -05 fick inte särskilt långt liv.
Han avled den 10 februari 2008, med den knappa åldern 3 år och 9 månader.
Varför han dog, vet vi inte.
Men det jag vet, är att han är enormt saknad.
Jag är väldigt glad att jag har en dotter kvar som påminner jättemycket om honom.
Kelsjuk, supersöt och enormt lätthanterad.
Du var älskad utav många Zvinto, inte minst av mig.
Din "fosterfamilj" älskade dig också, och där ligger du begraven.

________________________________________________

Zvintos ena son, Silver, blev inte heller särskilt gammal alls.
Han föddes den 26 juni -05 och avled i februari -07.
Denna herre var jag väldigt fäst vid, då jag hittade honom livlös vid 12 veckors ålder.
Han andades, men det var allt.
Men, jag såg hans livsvilja lysa i ögonen på honom!
Jag tog in honom och hade honom hos mig, fick i honom vatten och höll honom varm.
3 dagar senare var han helt frisk.
Men knappt 1,5 år senare blev han dålig och slutade äta.
På kvällen var han död.
Han hade bott i ett nytt hem sedan 1 år tillbaka och jag vet att han verkligen trivdes där.
Jag kan glädja mig med att han iaf fick ett bra liv, så länge det nu varade…

Ekbackens Alpha
Idag är det en månad sedan hon lämnade oss.
Går inte att förklara hur saknad hon är… Det är så himla tomt nu. Brukar inte favorisera men jag måste säga att hon var något utöver det vanliga. Något alldeles speciellt, en sån underbar personlighet.
RIP <3

Sänder även en tanke till
Jack, Kiara, Bella, Pelle, Nina, Sara, Kalle, Klara och några till som jag glömt namnet på. Dom här var inte mina allihop, utan några var även mammas och systers.

RIP

Jag har förlorat 3 kaniner sedan 2005 :/

Min första kanin, Gremmlins. Han fick jag oktober 2005 som födelsedags present (dock tidigare efter som jag fyller år november). Han var helt underbar och snäll, men när han blev runt 1 år blev han annorlundare, vi valde att kastrera både hans bror och Gremmlins efter som båda var agressiva (fast Bambi blev agressiv redan som ung efter att Gremmlins bitit han i örat så en bit gick av). Vi trodde att dom båda skulle minska agressiviteten efter att de kastrerats.

Men det var ingen skillnad. Efter någon månad skulle jag trä på Gremmlins selet och gå ut med han, jag hade gjort det förut och han var van vid sele. Men han bet mig när jag försökte trä över selet och fixa under magen, hann bara lägga selet över huvudet, sen kunde jag inte hantera han och då fick jag lov att försöka trä av selet men han stack iväg (jag var i gården) så jag fick lov att gå därifrån ochs e om han kunde få av det själv, och efter någon timma bet han av det. Sedan dess kunde jag inte gå in i hans gård och mata han, så jag fick lov att hela tiden locka in han i transportburen, mata, göra iordning sne släppa ut han. Det funkade inte i längden och jag tyckte synd om han att ingen kunde hantera han, bara min kompis kunde det men hon fick inte ha fler kaniner så vi åkte in till veterinären sommarn 2005 och då fick han sommna in. Han fick en spruta och satt i min famn :'( <3

Han föddes 3 maj 2003, viltgul mantel tecknad dvärgvädurs hane.
R.I.P <3

Jag minns inte så mycket hur jag kändes, men idag tänker jag inte på det. men det har hänt att jag tänkt lite på om jag hade kvar han och hur underbart det hade varit efter som jag har mer kunskap om kaniner nu än då när jag hade Gremmlins, jag försökte hitta någon som kunde ta hand om han men hittade ingen därför avled vi han…

De andra två jag förlorat var Little White Princess (Lillan) som jag köpte sommarn 2008, jag hade en dag sen blev hon skadad och kunde inte sitta elr skutta så vi åkte till veterinären och hon sa att hon skulle bli bättre men 4 veckor senare - Inget resultat så vi åkte in och avled hon <3 Hon var en vit, blåögd dvärgvädurs hona. Jätte fin söt och snäll hona. Idag tänker jag inte så mycket på det efter som jag går vidare men visst tänker man på dom ibland <3 Men jag hann inte riktigt lära känna hon efter som hon jämt bara låg i buren och inte kunde röra sig spec. mycket och jag fick torka av henne om rumpan efter kiss 3-4 gånger om dagen hela tiden de sista dagarna ;/ :( 

Jag köpte mig en viltgrå hermelin hane (Villeviking - Ville) 9 februari 2008 i Orsa utställningen. Helt underbar redan första dagen under utställningen slcikade han hela tiden på mina fingrar och till och med mun <3 Helt underbar, fantastisk söt krabat som var 8 månader när jag köpte han.
Två måander senare blev han allvarligt sjuk, han hade diarré (väldigt lös, nästan som vatten), åt inte mkt alls! Han hade magrat av också. Ringde veterinären, de sa att jag skulle ge hö bara, och se till att han drack. Dagen efter på morgonen hittade min syster han död i buren med hö i munnen <3 :'( Så underbar han var! *Saknar han som f*n. Ibland tänker jag på om det var mitt fel att jag inte hade sett till att han inte hade magrat av innan, efter som jag inte kände det väl heller för det var på vintern och det var kallt, han hade vinter päls också. 12 april 2008 dog han <'3

Sorry för långt inlägg, hoppas ni läser hela <3

Estelle

Åh, gud så jag älskade dig, min underbara flicka ! Jag vill bara krama om dig, och aldrig släppa taget. Min vackra, vit blåögda älsklingsplutt. Du och Irma, ni var oskiljdaktiga. Även om det var hur varmt som helst, låg ni ihopkurade bredvid varandra i den stora sommarhagen. Irma såg så stor ut bredvid dig, minisen. Du var så duktig på allt. Att gosa, hoppa, ja allt. Framför allt att bli älskad, det var vad du var bäst på. Att bli älskad. Aldrig glömmer jag dig, min stjärna (Estelle=stjärna) ! Du finns i både mitt och Irmas hjärta, för alltid ! <3

R.I.P, min fin finaste tjej ! <3

Disa

Vi hann inte ha mycket tid tillsammans, men gud så gó du var ! Den minsta lilla dvärgväduren jag någonsin sett. Mullig och liten, blå sak. Matglad var du också, även om du förblev liten. Haha, åh jag minns när du rymde. Du hade varit lös sedan kvällen, tills nästa morgon. Du satt ändå på samma ställe, och åt på gräs och ett övermoget äpple. De visade sig, att du aldrig växte, eftersom att du hade din tarmsjukdom. Bara åt och åt, men alls slank ut dig direkt. <3

-- Eftersom att jag inte har någon bild på Disa, beskriver jag henne. Hon var en rastypisk dvärgvädur med vackert, maffigt huvud. Kroppen kompakt och fin. Dock var du ju så liten, min lilla vän. Hon var blå.

R.I.P, mini-älsklings tjejen. <3

Stella

Du fick leva till och med kortare än Disa, och skaffades efter Disas död, när jag var redo. Min fina isabella sak, med de roliga öronen. Aldrig hann de lägga sig ner, om de ens skulle göra det. Att slicka mig på näsan var din specialité. En snygging, helt enkelt. Du dog av samma orsak som Disa, tarmsjukdom. Som gick hos uppfödaren då, och hon lät inga kaniner bli sålda tills hon checkat alla, men tyvärr var dte för sent för dig min vän. <3

-- Estersom att jag inte har någon bild på Stella, beskriver jag henne. Hon var en slank, inte alls så rastypisk dvärgvädur. Öronen kunde stå upp häng och fläng, och i kroppen såg du ut som en riktig bananbåt. Men jag älskade dig ändå. Hon var isabella.

R.I.P, nässlickar-gullet. <3

Förlorade min älskling Cassie för inte så länge sedan.. Hon hade alltid varit lite konstig. Hon var väldigt jobbig i tonåren, attackerade och bet. Efter tonåren attackerades och bet hon inte mera men hon var väldigt skygg. Jag tränade mycket med henne för att få bort hennes skygghet men det gick inte även fast jag provade många olika sätt. Ett tag var hon faktiskt underbar, hon kunde gå lös ute och kom när jag ropade, men sen förändrades hon igen och blev skygg. Jag var tvungen att sälja henne, kunde inte ha kvar alla kaninerna så hon såldes till en uppfödare. Uppfödaren märkte efter ett tag att hon hade snea framben, de var vridna inåt. Jag hade märkt det lite förut, men inte tänkt på det särskilt mycket eftersom jag sett andra kaniner ha så. Enligt hennes nya ägare så led hon, kanske blev det för mycket att flytta till ett nytt hem, hon hade blivit skyggare osv. Uppfödaren tyckte det var bäst för henne att avlivas :'( Det blev så… Hon var ung, bara ca 2½ år… Saknar henne :'( Har ingen bild på henne på denna dator, men hon var en dvärgvädur med färgen brun zobelsiames manteltecknad, jättefin flicka <3

Genom åren har en hel del kaniner somnat in. Den som senast somnat in var en 1-årig holländarhane med framtiden framför sig. En kväll i augusti när jag gick in till kaninerna så såg jag att något inte stod rätt till med yante, hans bakkropp var helt förlamad.
Det visade sig vara en fraktur på ryggraden, så det fanns inget annat att göra än att avliva honom.

Vi har förlorat många kaniner genom åren, men jag väljer att skriva om endast en del av dem.

Rabazar, Rabba
Född 23.3.2004…
Död 23.1.2007. (En dag jag aldrig glömmer…)
Min fina lilla Rabba.

Du var så fin, du var så snäll. Och ändå togs ditt liv så himla fort.

Rabba hämtade jag en vacker sommardag år -04. Mamma sade att vi skulle bara "titta" på en kanin i djuraffären. Det slutade med att vi kom hem med en söt liten hankanin av rasen dvärgvädur - min drömkanin. Han var jättesöt, med små hängande öron och en så mjuk päls.
Han visade sig vara en ganska skygg, men ändå nyfiken och väldigt snäll liten kanin. Som min första innekanin var han ganska speciell, enligt mig. Och jo, han var speciell på många sätt. Han var en sådan kanin som man liksom inte glömmer.
Jag fick ha honom i nästan tre år, innan hans liv togs från oss. Han dog en solig, men ack så sorglig dag. Det blev avlivning hos veterinären, eftersom hans bakben var förlamat, och det inte gick att fixa, enligt veterinären.
Eftersom Rabba älskade att springa lös ansåg vi att det var bäst.

RIP Rabbisen. (L)

Pikáchu_, Piká
_Född år 2000…
Död år 2008.

Du var så snäll och go', såväl mot din syster som oss andra, och jag kommer aldrig att glömma dig, heller. Älskar dig fina Piká.

Pikáchu fick vi av en bekant till min mamma, tillsammans med systern Biomon och resten av deras syskon.
(Och deras pappa)

Hon var den enda madagaskarfärgade i en kull med hela resten svarta ungar, så hon stod ut lite ända från början. ;)
Hon visade sig vara "bossen" över Biomon, hennes kullsyster. Men hon var aldrig elak, åtminstone visade hon sig inte det.
Hon dog en dag av ålder eller sjukdom, i alla fall så hade hon ingen ork kvar och fick somna in hos veterinären efter att ha legat helt orkelös på sidan hela dagen, utan att ens höja huvudet lite.

Vila i frid, Piká, med din syster och era syskon.

Biomon

Född år 2000…
Död år 2008.

Biomon, du var alltid speciell för mig, oavsett hur blyg du kunde vara ibland. Och jag vill att du ska minnas de bra stunderna vi hade min tösa.

Biomon var, som sagt, Pikáchus syster, och en väldigt vacker kanin med. Hon levde längst av alla syskonena och jag saknar henne så mycket ännu idag, även om hon inte var den tamaste kaninen på jorden. Jag fäste mig extra vid henne, och det var svårt att finna henne död i buren, även om jag förstod att hon stillsamt och helt fint hade somnat in i sitt bo. Men nu har hon nog det bra, där i himlen.

Ha det bra Biomon. <3

Je t'aime´s Glenn
Min underbara teddydvärgvädur gosse som inte fick bli mer än 9 veckor gammal. Han fick ett stort sår så hela skinnet vid svansen och över området där testiklarna skulle kommit… Vi åkte akut till till veterinären, men det gick tyvärr inte att göra nått, trodde aldrig att tårarna skulle ta slut. Jag grät så jag inte fick luft. Min älskade kille.. han hade så mycket mer att ge<3 Vila i frid älskade Glenn..

Senare på kvällen samma dag ringde en kompis som också hade fått avliva sin kanin samma dag. Vi sa inte så mycket den första halvtimmen, utan bara grät och försökte förklara, men man hörde inte så mycket, men det betyder mycket att hon ringde, även om jag va väldigt ledsen så känndes det bra att prata med någon som kände precis samma som en själv. Men det är så orättvist, och jag lägger all skulen på mig själv.. Man tänker liksom.. "om jag hade vatt mer uppmärksam" .. Det är svårt. Man kommer alldrig riktigt översorgen efter ett djur som har betytt så mkt för en.

Det var exakt 6 veckor sen idag.. men det är lika svårt att tänka på det inu :'(

**Lyktan´s Althessa, Thess

**För exakt en vecka sen gick jag ut och hämtade transportburen och la in en tidning i den. SEn gick jag och hämtade Thess och satte in henne i transportburen. Hela veckan hade jag förträngt det och lossats som ingeting, men nu va det så nära och nu kunde jag bara inte lossas längre. Det va jobbigt att sitta i bilen och veta att man va påväg till veterinären för att få låta henne somna in. Ändå kunde jag inte sluta tänka på det, och mamma sa inget heller…

När vi kom fram fick vi fylla i en formulär, det va nått man skulle göra.. sen fick vi gå in i ett rum. Hon va så lugn när jag tog ut henne från buren. Va så rädd att jag inte skulle kunna få ut henne så ifall ifall hade jag tagit transportburen där man ska ta av taket. Men det behövdes inte. Hon va helt lugn precis som att hon kände nått på sig. Hon fick en lugnade spruta först och veterinären skulle komma tillbaka efter en stund och ge henne en till spruta så hon skulle få somna in helt.. för alltid. Efter en stund kom dom in och frågade om jag inte ville omplacera henne istället, men mamma fick svara för jag kunde inte prata. Det blev ännu värre efter det. Lite senare igen kommer dom tillbaka och hon från ta ett sista andetag innan hon får sprutan och somnar in förgott. Sen bara låg hon dom helt livlös och jag fick säga hejdå en sista gång. Jag ville inte lämna henne men jag va tvungen.. lilla thess<'3

_"Jag önskar att det aldrig behövde bli såhär,
det va inte det jag ville..
Men jag försökte.. det gjorde jag vekligen.
Jag gjorde mitt bästa men det räckte tydligen inte..
Jag kommer alltid komma ihåg dig och minnas dig..
Ska försöka komma ihåg dina bästa stunder,
våra bästa minnen.
Du anar inte hur svårt det här va för mig, 
Jag önskar det fanns nått annat att göra"<3

_Vila  frid, vackra kanin<'3 Min lilla Thess..

Har svårt att skriva om hur svårt det va att avliva både Thess och Glenn, men jag antar att alla vet hur man kan beskriva sorg.. finns inga bra ord för det. Thess va det ju väntat men det går ändå inte att förbereda sig.. jag grät så mycket och det va så jobbigt att bara lämna henne.. <3 Medan det kom så plötsligt med Glenn..:(

Åh, så fina kaniner ni hade =/<3

RIP

Åh, då måste jag få skriva lite om min Bobo.

Han dog den 21 mars i år. 2 månader kvar tills han skulle bli 7 år.

Han var den mest underbara kanin som någonsin funnits. Så äckligt glad och gjorde aldrig någonting. Han kissade inte ens när han var inomhus.
Kunde ha löshoppning med honom, och han sprang aldrig någonstans. Lyckades han någongång hoppa ut ur buren, så satt han där nedanför och väntade tills man släppte in honom igen..

Kvällen innan han dog, så hade det börjat snöa lite smått.. Jag gick ut till honom klockan 1 på kvällen/natten, bara för att hälsa på honom. Jag försökte få honom att gå in i huset, där jag hade fyllt det med spån och sen jättemycket halm. Men han ville inte gå in, utan sitta där ute i snöfallet..
Jag sa till honom, är du död imorgon så slår jag dig.

Nästa morgon. Gick jag och pojkvännen ut.. Pojkvännen sa, vad konstigt han ligger, mitt i öppningen till huset.
Och då förstod jag. Han var helt snöig och låg helt stilla..
Lyfte av taket på huset och såg att han inte hade dött av kylan, utan att ett hemskt litet djur hade tagit hans liv.
Samma hemska djur, som tog min systers kanin bara en månad innan.

Vi gjorde allt vi kunde för att Bobo inte skulle råka ut för samma sak. Flyttade honom jättenära huset för att skrämma bort djuret. Men det hjälpte inte..

Jag blev helt förkrossad. Bara några dagar innan hade jag funderat på att ta in honom. Men jag hade ingen plats. Så jag känner mig väldigt skyldig till det som hände..

Jag saknar Bobo otroligt mycket. Vill gärna ha tillbaka denna glada skit. Men han är i himlen nu. Och jag hoppas han har det bra<3

Tror nog att himlen har dem vackraste kaninerna <3

Jag har förlorat 2 kaniner.
Amulettens Funny Flisan
f. 2004-06-10
d. 2005-07-20
Flisan var min första kanin. Hon var en helt underbar kanin som aldrig gjorde något dummt.
Flisan och hennes syster Smulan jagade varandra inne i kaninhuset under natten och Flisan halkade och fastnade i buren så hon bröt benet. När jag kom ut på morgonen så satt hon helt stilla medans Smulan sprang runt som en galning. Jag märkte direkt att nått var fel och jag gick fram till henne. Jag såg att hon inte hade det ena fram benet i marken. Jag sprang in till mamma som ringde min lillebrors kompis mamma som är veterinär. Hon kom hem och konstaterade att benet var brutet. Dagen efter skulle min familj till Grekland och min moster skulle passa kaninerna. Vi bestämmde att Eva(veterinären) skulle hålla koll på flisan och hon skulle ta med henne till veterinärkliniken. När vi kom hem igen så var flisans ben gipsat. Jag kunde se hur hon vantrivdes med gipset men det var det ända som skulle kunna hjälpa henne. När hon skulle få nytt gips märkte vi att hon hade haft på sig gipset aldeles för länge och hon hade fått kallbrand. Hon fick ett litet bandage så hon skulle kunna försöka röra benet men det är inte så lätt om man har 3 frakturer i benet.
2 dagar efter min födelsedag fick jag säga hejdå till Flisan. Jag kunde inte fatta hur allt kunde hända så snabbt.

RIP Flisan<3

Även Millenium´s What a Surprise har lämnat mig men jag klarar inte av att berätta om honom just nu. För jag bryter bara ihop. Och jag har verkligen försökt att skriva en text om honom men det går inte. Tårarna rinner och rinner.

Zack var min första kanin, en svart dvärgvädur. Och jag älskade honom så otroligt mycket.
Det var den 9 september 2007 när jag på kvällen skulle gå ut och mata kaninerna. De bodde i sina betesburar, för ännu var vädret tillräckligt fint så att de kunde bo ute dygnet runt. Jag hade inte varit ute hos dem under dagen, då vi hade firat min farfars födelsedag. Det hade börjat mörkna, men jag hämtade pelletsburken och gick ut. Jag gick till Zacks bur, och öppnade luckan. Ser något svart ligga orörligt precis i öppningen. Får panik och backar undan. Vill inte fatta att det verkligen är min fina Zack som ligger där, död. Tårarna börjar spruta ut ur ögonen. Jag går och sätter mig på en stor sten vi har i trädgården, och bara gråter. Fattar inte.
Vet inte hur länge jag satt där, men det kan inte varit mer än 10-20 minuter. Mamma har varit och gjort något ärende, men när hon kommer hem ser hon mig sitta på stenen och stortjuta.
Hon frågar mig om vad det är som har hänt, och allt jag får fram är "Han är död!".
Senare den kvällen gräver pappa en grop till Zack, där våra vinbärsbuskar stod (de finns inte längre), och där begravde vi honom.
En iller eller något liknande hade tagit sig in i hans bur, och bitit ihjäl honom. Om man hade kunnat spola tillbaka tiden, hade jag gjort det.

Texten blev nog lite konstig, men sitter och bölar just nu. Det gör alltid lika ont att tänka på honom, min lilla kaninskrutt.

RIP :'(<3

Vi skaffade våran första kaninen, en brun dvv när jag var typ 6 och min bror var 8.

Igentligen åkte vi till affären för att köpa varsin guldfisk till mig å min bror. Det slutade med att en brun kanin hane charmade min mamma, hon pratade med mig å min bror, klart vi ville ha en kanin. Så Bruno som vi döpte honom till fick följa med oss hem den dan (+ 2 guldfiskar)

Vi älskade den kaninen nå otroligt mkt, han hopapde löst i köket varje dag och våran katt var väldigt misstänksam mot honom. Hon brukade ligga på köksborde å kolla på honom.

Sen flyttade vår mamma ihop med sin sambo. Hans dotter hade oxå skaffat sig en kanin, en svart hona som hete Svartis. Dom fick ha burarna mitt emot varandra, men sen kom det hemska, när kaninerna var ca 3 år blev Svartis sjuk, vi fick avliva henne. Sen började Bruno sörja sin vän, han slutade dricka och äta och trots att vi gjorde allt vi kunde slutade med att han dog, antagligen pga värmeslag :'(

En underbarare kanin finns då inte<3

Sen vart det ingen ny kanin förens i våras då en akut omplacering som var avliningshotad kom hitt, å sen blev 1 kanin 2 :P Men där får det nog stanna nu ;)

(å till skillnad från många föräldrar som skaffar djur när ungarna e små var det våran mamma som sköte kaninen, släppte inte vi ut honom gjorde hon det, städade inte vi buren gjorde hon det, osv)

Ping Pong

Jag klarar inte av att skriva en text, jag brister bara i gråt.
Men hade jag inte gjort som jag gjorde hade hon levt nu, vilket känns otroligt hemskt. Viljan att göra något bra, slutade i katastrof.

Du är otroligt älskar Pinglan lilla, saknad för evigt <3
Du har nu funnit dina änglavingar, men det var inte dags ännu.
Du har inte levt klart här på jorden.
Jag älskar dig min söta lilla gosklump. Ja du var oftast hemsk och tjurig, men dom stunderna du inte var det över väger otroligt mycket. Som i våras, när snön precis smällt bort och det var varmt, fåglarna kvittrade. Det blev många bilder den dagen, vi var på fältet i skogen. Vackra kanin <3
Eller den gången när du var liten när du grävt ner dig bland maskrosbladen och tuggade nöjt <3

Jag säger fortfarande godnatt till henne.
Varje kväll ser jag upp mot stjärnorna och säger godnatt Ping Pong, jag älskar dig.
Det känns lite skumt biland, men det känns endå bra. För jag vet att hon fortfarande är här <3

Jag vill också skicka lite kärlek och tankar till, Nina, Prinsen och Mini Hopp.

Lindhults Lova 24/2 2008 - 29/6 2008

Tycker fortfarande det är jobbigt att se bilder och att prata om henne. Men det blir lättare ju längre tid som går. Självklart saknar jag henne fortfarande. Tänker på henne varje dag.

Lova var världens snällaste kanin. Helt underbar!

Hon blev ihjäl skrämd av en hund. En hund som bor i området hade rymt och sprungit till mina kaniner och bitit upp gallret till hennes bur. Min lillebror hittade henne liggande några meter utanför buren, död. Jag var hemma hos en kompis när min mamma ringde och berättade. Grät hela vägen hem (och efter det hur många gånger som helst). Världens hemskaste att se henne ligga i en låda helt stel och borta.

Men jag hoppas att hon har det bra i himlen, min lilla ängel.

Får en klump i halsen när jag läser :(  Rip alla fina änglar! <3

När jag var 6 år dog min hermelin kille stampe, kommer inte ihåg så mycket mer än att det var på en nyårsafton och jag grät hela dagen.

#20 Så himla söt <3

Älskade Moses
15 Oktober 2004 - 22 Juli 2007

Kan inte annat än tacka dig för tiden jag fick med dig. Du levde under den svåraste tiden i mitt liv och ibland undrar jag om du kanske inte var en ängel som fick komma hem igen när allt var bra :)

**Ingo <3
**4 februari 2006 - 30 oktober 2008

Han var den underbaraste och snällaste kaninen jag treffat :') Gjorde aldrig något dumt! Var så glad och pigg varje dag <3 Förstår inte varför du dog :''( Du var den ända jag appsolut aldrig kunde sälja, det var bara dig jag ville ha vid min sida <3 Fattar fortfarande inte att du är borta :'( Varje morgon och kväll kommer jag till dig och säger 'god natt och 'god morgon' <3333

Pommac

Var den 4.de kaninen jag och fnyan hade vi fick han på en måndag han var jätte fin och pigg, men den första kvällen var han lite trött efter att ha fått hälsat på alla trodde vi. han satt ganska stilla i buren morgonen efter men det var ju ett nytt ställe så jag gav honom mat och vatten och gick till skolan. men funderade hela dagen på varför han var så trött direkt han hade kommit in kanin rummet den måndagen hade han beteet sig som en kung det verkades som om han trivdes. på 2 kvällen var han omöjligt ännu tröttare jag kommer inte ihåg om vi gav honom lite vitaminer eller nått sånnt sen gick jag och la mig på morgonen efter legade han stilla mitt i buren jag visslade när jag kom in i rummet med hade en klump imagen för jag tyckte det luktade konstigt jag gav mat till alla redan försenad till skolan när jag kom till hans bur slutade jag genast vissla jag liksom bara drunknade jag tyckte så synd om han där han lega och sov och klappade han på huvet men han var helt kall och jag undrade vad som var fel om det var för kallt i rummet kanske men när jag lyfte på hans huvud lite såg jag att han var död jag sprang allt vad jag orkade ner för trapporna och till skolan hjärtat dunkade så hårt i bröstet när jag kom fram att jag knappt kunde andas som tur var hittade jag fanny direkt och hons lärare sa att vi fick gå på lunchen till pommac när vi kom dit bar vi ner han till kall förådet men när vi kollade närmare på hans bajs var det som små vita prickar i det och när han kom hit hade han ju haft tidnings papper i buren …. Saknar fortfarande han till 100000000 <3

Han var en madagaskar färgad dvv

Candy

Var min lilla is prinssesa hon var en vit hermelin med blåa ögon och var helt klart min favvorit men åkte iväg till kiruna och kaninerna var i ute burarna när jag kom hem så upptäckte jag att candy var borta och såg spår efter en hund i jord/gräset mitt ibusken där hennes favvorit plats varit när hon sprang lös låg hon helt sönder riven på ena sidan men orörd på den andra så begravde jag henne under buskarna med hennes fina sida uppåt saknar nog henne mest av alla <3 RIP Normans queen <3

Sätter in en bild på buskarna där hon är begravd

Henix

Var min aldeles nya BJ han blev tagen samtidigt som candy fast han var i en 110 % säker bur men hunden hade lykats ta sig in dit ändå och det lega spån överallt vet fortfarande inte om han kom undan hunden men han lever nog ändå inte nu mest troligt är att ha ligger under våran gammla snicker boa men i slutet av sommarn såg jag en väldigt mörk en färgad hare/kanin springa på ängen i i ett par buskar vet ff inte om det var henix eller en hare ='( Saknar henix enormt mycket han var en av dom snällaste jag haft <3 RIP Henix <3

#25 Om hunden kunde ta sig in i Henix bur kan den inte ha varit 110% säker bur? :S :/

#26 joo men den hade vält buren och fått upp låset :(fast buren var ordentligt fast

Ytterstforsens Frallsisca Tricone

Hon var min första kanin som jag hade i drygt 1 år. Hon blev avlivad på grund av agressivitet. Jag kämpade med henne i nästan hela hennes år. Det var ett mycket jobbigt år och avlivning var det sista jag tänkte på, jag kan inte se det som ett val. Jag kan bara inte det. Jag lämnade först tillbaka henne till uppfödaren och det gick som bra i början, men sen så berättade uppfödaren att hon skulle avlivas. Förstås blev det som en chock eftersom jag trodde att allt hade blivit bra igen, men icke. I början grät jag en hel del, men det gick som över när jag tänkte lite på situationen. Hon mådde inte bra och det var inte rätt mot henne att låta henne vara sådär, hur jobbigt det än lät. Jag fick som en mysko känsla när jag fick höra att det var gjort(jag avlivade henne inte). Det var både sorg och lättnad. Jag hade mer än gärna varit utan det där jobbiga året, men det var ändå något som höll mitt mod uppe och gjorde så att jag fortsatte med kämpandet. Det var något hos henne som gjorde mig knäsvag, jag vet inte riktigt, det är svårt att förklara. Det är väl helt enkelt kärlek, antar jag.

Nu är det lugnt, det händer att jag tänker på henne, men jag har gått vidare. Har min lilla skrutt som får mig att tänka positivt på saken.

Men jag kommer aldrig att glömma henne..

Mia var min första kanin och jag hade henne i 3 år jag älskade henne super mycket men hon var hela tiden rädd och ängslig men jag var jätte mycket med henne men sen blev det värre och hon började bitas och hon litade inte på nån så för bara 1 vecka sen fick hon somna in. Jag kan inte beskriva hur mycket jag saknar henne och jag tänker på henne hela tiden och gråter det känns så tomt nu utan henne men jag måste lära mig att leva vidare fast att det är svårt och jag är inte van vid att hon inte är där. Men som tur är så har jag ju mina andra små älsklingar men jag kommer aldrig att glömma bort Mia ingen kan ersätta henne.

Eftersom att Mia är den första kanin som har blivit avlivad som jag riktigt älskat känns det lite konstigt men jag vet att hon har det bra i himlen<3

Bambi<3
3 Maj 2003 - 18 November 2008

Bambi var min första kanin, mitt första egna husdjur. Han var så underbar, när han blev ett år började han bli agressiv men vi kämpade i ett år så blev han sedan en ängel. Han fick bo ihop med en underbar kanin tjej i 3 år. Han flög över hindrerna, älskade livet. Vi var med och mycket tillsammans. Men ditt sista år var jobbigt för han, han blev blind på ena ögat, tappade lite av hörseln, magrade av, fick infektion i nacken men det gick över efter medesinen. Han blev tillslut dålig i ryggraden och släpade på ena tassen så åkte vi inte till veterinären, inget man kunde göra så han fick sommna in. Han reagerade inte när hon stack i sprutan, han la sig bara ner och visste vad som skulle hända. Kommer aldrig att glömma han<3 Det var tack vare han jag började med kaniner, han var den underbaraste killen! Jag hoppas att han har det bra där han är. <33

Tiger R.I.P 21 Januari 2008

Tiger var min första kanin som jag kommer minnas föralltid! Han dog av tandproblem och gick inte att rädda fast vi var inne hos vetrenären säkert 10 gånger under bara några år. När vi åkte in till vetrinären för sista gången sa dom att han inte gick att rädda, först fick han vanligt bedövnings medel så han somnade, jag hade honom i min famn hela tiden tills han somnade. När dom stack i sprutan med den där vätskan i jag ville bara kasta mej fram och ta med mej honom hem igen… Jag och min mamma satt och grät hela kvällen. Jag kommer aldrig att glömma min älskade Tiger!<3

Sov gott min lilla kämpe<3

glömmde bilden. Här kommer den

Cheyenne´s Tristan - 080901-081130
_-För bra för att va sann<'3

_Orkar inte skriva så mycket om det just nu, dom flesta vet kanske redan. Jag klarar det inte…:( Det va en vecka sedan jag fick reda på att min kanin inte längre fanns…

Älskad och saknad och för bra för att vara sann, kommer aldrig glömma min lilla Tristan<'3 Min underbara unge<3 Tårarna bara forsar när jag tänker på honom…En månad tillsammans, hoppas det var den bästa tiden i ditt lille eländiga liv. Saknad.

Lille-Skutt eller Skutten <3 Han var helt underbar, han betedde sig som en hund och ville alltid vara med :) Tyvärr har jag inga digitala bilder på honom.. Han var iallafall en ganska stor blandras som var gråspräcklig och hade långa öron.

I 8 underbara år fick vi ha honom <3 han hade dock redan vid 1 års ålder bettfel så han kunde vakren äta hö, gräs eller pellets! Då han var ca 3 år kunde han inte längre äta hela bitar av rotfrukter och sånt utan åt endast rivna eller kokta grönsaker..

Då han var ca 8 år fick han en varböld under hakan och han gick inte längre att rädda. På min 13årsdag somnade han in hos veterinären :(

Sotis, du var min första kanin. Jag kommer aldrig glömma dagen jag såg dig för första gången, kärlek vid första ögonkastet.  Du var 3 år när du kom till mig.

En dag, den första Julia 2007, när jag som vanligt ska komma och ge dig mat. Hittar jag dig död i din bur.   Du blev  tio år gammal. 

Sotis, jag kommer ALDRIG att glömma dig. Du är i mitt hjärta förevigt <3

Dagen innan Lucia lämnade du oss, jag kan fortfarande inte förstå att det är sant. Min älskling, Stigfinnarbergets Bläck, du är saknad.

R.I.P :'(

Mandii(första kaninen) hon rymde och blev antagligen tagen av ett djur eller överlevde inte vintern.

Musse

Han var en underbar lejonhuvad kanin i färgen viltgur. Kommer antagligten gråta nu när jag skriver detta.. Han var min lilla ''hund''. Vi planterade grönsaker och han lekte kurragömma med mig. Han följde efter mig var jag än gick. Han till och med rymde ifrån sin bur för att säja godmorgon, mamma fick inte ta honom och han hoppade upp i min famn av lycka när jag kom ut. När vi satt i uterummet och jag skulle på toa så letade han överallt och var ''ledsen'' och hoppade upp i alla stolar och letade, sedan hoppade han upp i famnen när jag kom.

En dag såg jag att det var något med Musse för han kom inte när jag öppnade luckan till buren. Han var svullen i huvudet och gick in i saker och inte nog med det.. han släpade benen efter hans kropp. Han hade fått Myxomatos som även drabbade hans syn och han blev förlamad. Jag fick göra Musses bästa och avlivade honom. Han såg ut som en trasa som någon slängt bort. Han var annars som en glad hund som viftar på svansen, men nu var han ingen sådan.

Jag grät i 6 månader även om jag fått en ny kanin, hon var den som bet mig varje dag och inte alls som min lilla ''valp''

Geisha

Lilla, lilla Geisha. En dag när jag kom hem ifrån stallet så trodde jag att jag råkat sätta i Geisha och Molly i fel bur för hon var så liten som Molly, men bara satt i ett hörn. Men jag såg sedan att det faktiskt var Geisha. Jag tänkte att jag skulle väga henne för hon var sååå mager, hon vägde ca 2-3 kg innan, men nu kändes det som om hon vägde 0,5 kg. Hon kolapsade på vågen och jag fick panik, jag bara höll i henne och grät, 5 min senare dog hon i min famn=(

Frigolit

Friggan var precis som min lilla Musse. Sa man ''gå hem'' när hon gick fritt i trädgården, så hoppade hon in i garaget och in i buren. En dag så såg jag en massa friggan-päls och lite blod i hela garaget och Friggans och Bellas bur var öppna, Bella satt på Mollys bur. Jag kollade snabbt på kanierna för jag skulle på tävling, men jag såg inget farligt. Sedan kollade jag bättre på Friggan och såg ett stort hål i hennes ben/knä och såg att ledkotan var av! Gissa om jag grät? jag storbölade! Jag sparng till mamma och sa att vi fick åka till veterinären, men hon sa att vi åker till kerstin istället (förra ägaren och var en duktig uppfödare och var precis som en veterinär bara att hon inte tog betalt för att kolla på kaninen). Hon sa att det inte fanns något att göra utan vi fick avliva henne. Hon klarade aldrig av narkosen ifall vi skulle operareat henne för hon var gammal, och sen skulle hon ändå inte överlevt för hon skulle haft för ont och det gick inte att ''laga'' en ledkota som är av.

RIP alla kaniner jag tycker synd om alla:'( <3

Noa<3

den 25 maj 2007 fick vi en till kanin han var nogg ca 3 år :D (jag visste inget för jag var hos en kompis sen när jag skulle ringa hem sa min syster veetu vi har fått en till kanin :D jag blev ass glad :D) vo försökte komma på bra namn till han och jag tyckte han skulle heta Noa så de fick han heta vi hade ju tre honor så han fick komma till dom  sen så fick vi bebbar ;) sen skulle vi kastrera han  jag hade sett fram emot de för att han inte skulle va själlv längre han skulle få bli en lycklig kanin. när vi e där så säjer vetten att han har bara små problem som man lätt kan fixa…lättare sgt en gjort….vi åkte hem sålänge så ringer dom o säjer vi kan inte kastera han han har an tarm sjukdom så han kan dö under operationen jag grät skitt mycke och jag sa till mamma att vi ska inte avliva han för han äter och mår bra när vi kom dit så satt jag i bilen o mamma gick in o jag ville se att hon gick me Noa sen kom hon ut o sa noa ska bli en ängel så gick vi runt i mineslunden när jag grät sen fick jag gå in o träffa han en sissta gång de va de jobbigaste  n är vi stängde dörren fick jag se en sissta skymmt av han de va de sissta jag nånsin skulle se han :'((((((((( jag gråter även nu offta för detta jag önksa att de inte va sant jag fick behålla en kaninunge som han va pappa till som a exakt lik han och fick heta Noa om de hade vart en kille men de va en tjej som fick heta Nora <3<3 som jag älskar av hela mitt hjärta hon e en del av Noa jag vill adrig glömma dej <3<3 skutta på dom gröna ängarna och ät tills du blr mätt i himmlen fins inga sprutot inga sjukdommar inga djurplågare inget bara allt som du önskar dej<3

RIP Noa jag fick bara ha dej i 2 månader men jag han lära känna dej o du va söt,snäll och en go kanin som jag ALDRIG ska glömma du e min älskling även om du inte lever <3

Diza fick jag någon gång i januari tror jag det var.. Hon dog bara en vecka senare.. Veterinären tror att det var någon medfödd sjukdom eller något fel på maten eller den nya miljön och allt som gjorde att hon fick diarre och till slut dog av den. Jag  var skiiiiitledsen hela dagen och på kvällen. En kompis hade filmkväll så jag åkte dit. Faktiskt. Det kan ju verka helt knäppt att åka och kolla på film när ens kanin gått bort, men jag kände att jag aldrig skulle klara av att gå vidare om jag fortsatte lipa hela kvällen. Om jag åkte bort skulle jag även få nåt annat roligt att tänka på!

Saknar henne jättemycket, även om man inte ´hinner lära känna henne så mycket på en vecka så kändes det som om min bästa vän gått bort.   Usch.. börjar nästan gråta nu (Det blir inte heller bättre av att jag lyssnar på My heart will go on från Titacin just nu.. :P)

Diza var snäll och efter nån dag hos oss sprang hon fram för att gosa eller möta oss! RIP <33

Pärlan, du kom till mig när du var 8 veckor, jag var nästan 8 år då(2002). Du var den enda i kullen som var grå, de andra var svarta. Och jag tänkte på en gång att det är dig som jag vill ha! Det första du gjorde när vi kom hem var att kissa på mina byxor, busunge! I tonåren var du rätt bråkig fast de är väl nästan alla kaniner? Men sen blev du min bästa vän, du var så klok men ändå så busig. jag kommer ihåg när jag släppte ut dig på gräsmattan utan sele men du sprang inte bort utan du följde efter mig och jag kommer ihåg den gången när vi såg dig sitta och slicka på en katt genom stängselt, du var så snäll mot alla! Det finns inte en enda del på dig som är ond och jag tror att alla älskade dig, vem skulle kunna motstå? Du älskade att bli klappad på nosen, du kunde sitta i timmar och njuta av att bli klappad. Jag trodde verkligen inte att en kanin kunde vara så underbar, du betyde allt för mig! Men på den senaste tiden orkade jag inte ta hant om dig som förr. Alla läxor och prov blandat med träningar och kompisar det gick nästan inte. Men du var endå samma gamla Pärlan, alltid glad,pigg och kom och klättrade upp på stängslet för att du blev så ivrig och sen när man gick in i din bur så sprang du runtrunt benen på en och var alldeles tilldig av glädje. Jag ångrar mig så mycket att jag inte tog vara på varje sekund med dig den sista tiden. Du verkade inte alls sjuk på något sätt. Men för två dagar sen när jag var hos en kompis som bor 4 mil ifrån mig så ringde pappa och sa att du hade lämnat din själ och förflyttat dig till himlen, du hade troligen dött av värmen. Jag grät och grät men jag åkte inte hem den dagen. Nästa dag när jag kom hem hade vi en begravning för dig och jag kan inte fatta det än. Du blev drygt 7 år och du har funnits i halva mitt liv, det känns tomt utan dig ska du veta, som en bit av mig har försvunnit. Jag saknar dig så mycket. Mina tårar tar aldrig slut. Du kommer alltid att finnas hos mig i mitt hjärta. Du var den underbaraste lilla varelsen på hela jorden och jag hoppas jag får träffa dig i himlen sen när jag också blir gammal. Jag vet inte vad jag ska säga mer, det finns 1000 saker till som jag skulle kunna berätta men dom får stanna mellan oss Pärlan, dig och mig. Jag kan inte förklara hur mycket jag saknar dig för det är så enormt mycket men nu har jag i allafall försökt. Jag älskar dig föralltid. / Din Malin

R.I.P alla kaniner<3

putt

Mille, min första kanin som jag fortfarande älskar av hela mitt hjärta…

Katten tog sig in i hans bur och bet honom i örat. Hela örat var uppsvullet och hängde ner som en vädurs. Varblåsor och alldeles rött. Det blev ilfart till veterinären som sa att katten hade antagligen ätit något konstigt och det var fullt med bakterier i örat. Han fick en stor spruta penicillin. Men Mille klarade det inte. Veterinären sa att antingen hade bakterien spridit sig till hjärnan eller så var Mille väldigt allergisk mot penicillinet. Han dog lugnt och stilla på sin fleecefilt som han älskade så mycket.

Tårarna rinner som en flod nerför kinderna nu, Mille, jag kommer alltid älska dig, du kommer alltid finnas i mitt hjärta.

?

Pelle var min första kanin.

Han var su underbar. Varje gång när jag kom med mat så nästan hoppade han på mig. Han kunde vara ganska skygg ibland men han hade sina stunder.

Att han försvan var mitt fel och det är nåt jag helst inte vill prata om.

Han är i alla fall ortoligt saknad och varje kväll så säger jag godnatt till honom och tittar upp mott himlen.

Ögonen fylls av tårar varje gång jag tänker på dig. Saknar dig min älskling, jag kommer aldrig glömma dig!

R.I.P Pelle

Min älskade Lilla Blå

11/5 -09 - 17/9 -09

Våra kaniner fick ungar. En av dem var blå och mycket mindre än de andra, Lilla Blå. Vi började stödmata henne och hon började växa och åt massor. Lilla Blå var den bästa kaninen man kunde önska sig. Hon hoppade runt och var så busig samtidigt som hon var så lugn och gosig. Hade vi inte stödmatat henne hade hon antagligen dött.

Hon fick ögoninflamation som liten och vi började tvätta ögat med vatten. Jag vet inte om det var så bra för ögat klibbade ihop ännu mer, men då trodde vi att vi gjorde rätt. Ögat blev senare bilnt men hon levde och var lycklig i alla fall.

I början trodde vi Lilla Blå var en pojke, hon var så liten och svår att se på.. Så hon kallades Lilleman. När hon var 5-6 veckor märkte vi att hon var en flicka och hon fick istället heta Lilla Blå.

Lilla Blå kunde springa löst i trädgården och hon var helt fantastisk. Ingen var som hon, den bästa kaninen som fanns!

En dag när hon som vanligt var i sin utebur lyckades hon rymma. Hon jagad och skrämd av några hundar. Men när jag hittade henne så levde hon, hon låg ner och var livrädd. Det var så hemskt att se henne, hennes hår var avskavt på ena sidan och hon hade sår lite överallt på kroppen men hon levde. Såren var inte djupa och blödde men de var många och var formade som tänder.

Jag fick verkligen en chock och blev hysteriskt ledsen! Jag tog med henne till min säng och försökte lugna ner allt. Det var så hemskt! Hennes puls lugnade ner sig ganska snabbt och jag satt med henne i minst 2 timmar och det verkade gå bättre och jag var verkligen hoppfull och hoppades att hon skulle överleva. Så jag och mamma tog ut henne i buren så hon skulle få vila. När jag kom ut och skulle titta till henne för andra gången hade hon slutat andas. Hon låg livlös i buren så nära hennes mamma (som satt i buren intill) som möjligt. :'( Allting krossades. Jag höll henne så nära mig jag kunde och grät så jag inte kunde andas :'( Så ledsen som jag var då har jag aldrig varit i hela mitt liv. Jag gick inte till skolan nästa dag.. :'(

Jag saknar Lilla Blå såå otroligt mycket, har aldrig haft en så fin, snäll och trogen kanin. Jag älskar och saknar henne såå! Hoppas hon har det bra nu, att hon träffar alla andra kaniner där uppe.

Lilla Blå blev 4 månader.  :'''(

Om man bara kunde spola tillbaka tiden, eller få en enda önskning som skulle slå in, då hade hon levt :''(

Jag tänker hela tiden att jag skulle gjort si och så så hade hon levt nu, det är så hemskt. om jag bara hade hoppat över att släppa ut henne i uteburen den dagen.. :'(

RIP

Finsate ängeln i himlen <33 Älskar dej mest Lilla Blå!