Jag tycker det är bäst att spara minst en unge till honan. Annars kan det bli problem, hon kan få mjölkstockning.
Har ni ingen större orm som äter äldre ungar? Då kan ni avliva ungen när den är redo att flytta från mamman, dvs vid ca 7 veckors ålder. Eller ni kanske känner någon med en större orm?

Tyvärr känner vi ingen som har så stora ormar. Möjligen kan vi till sommaren ta ungar när de är runt 3-4 veckor men inte äldre än det. Vi bör ha en orm som klarar den storleken då.

Vill ju inte behöva avliva ungar bara för att jag inte får sålt dem sen heller. Lite problematiskt är det…

Ni kan inte höra med uppfödare i närheten om ni kan få ungar som av någon anledning inte har överlevt? Det brukar ofta bli några såna. Så slipper ni ta egna kullar.

Vill inte ge dödfödda ungar, då vet vi ju inte varför de dött… Inte säkert att ormarna tar dem heller. Så tyvärr är det inget bra alternativ det heller.

Ungar med skönhetfel som blir avlivade kan vi ju ge, men sånt ser man ju oftast inte direkt efter födseln.

Du bör spara minst en unge, med tanke på honans psykiska hälsa. Honan drabbas av saknad, och kan mycket väl leta efter ungarna, precis som människor.

Vart bor du någonstans?

#5 Ja, så har jag gjort hittills. För honans bästa liksom.

#6 Grästorp i Västra Götaland.

Har funderat på om jag kan föda upp de "överblivna" ungarna till slakt med, men jag tror jag har en för liten ras. Föräldrarna väger strax över 2 kilo och det är ju inte så stort.

Ja det skulle vara en idé. Mellanraser är då att rekomendera. =)

Ja, jag skulle alltså behöva större kaniner. Synd att man inte kan ge dem tillväxthormon så de växer på sig lite. Tycker ju om de kaniner jag har, särskilt honan är en så underbart bra mamma.

Visst kan man slakta små kaniner också! Men det är som sagt mer kött på de större raserna

Ja, jag kanske skulle lära mig slakta själv och äta upp de överblivna kaninungarna. Eller slakta och ge till hunden, det skulle ju gå de med.

Okej, behöver alltså lära mig, eller maken, att slakta.