Ja, visst är det alltid lite spännande och man är lite nervös. De gånger jag kastrerat mina hanar har allt gått utmärkt, inga problem efteråt mer än att de blev lite lugnare :) (fasst det ser jag inte som något problem)

När jag har kastrerat så har kaninen fått spruta för att vakna upp direkt efteråt. Lite vinglig i början men inga problem annars.

Lycka till!

haha din kanin e ngg nervösast(stavas) hahahahaha xP  ;)

Gizmo klarade det fint. Han tyckte det var lite obehagligt när han först vaknade till så vi kunde inte lämna honom helt själv i början eftersom han kastade sig åt och fram och försökte gå/skutta.
Men han lugnade snart ner sig och började återfå balansen efter ett tag.

Det gick bra när jag kastrerade Nisse. Han var lite groggy och man fick hålla koll på såret i några dar så det inte blev infekterad…

Våran lille Stampe gick det lite sämre för. Mådde dåligt i flera dagar, så vi fick mata honom. Trodde vi skulle förlora honom, då han inte hade nån matlust alls….vilket tydligen är jätteviktigt. Men vi kämpade på med maten, fick speciell mat hos veterinären som vi matade honom med. Sen kom han igång igen. Nu är han mycket lugnare och goare, vilket han iof var innan oxå ;). Vill inte skrämma dej, men dom är ju så små så de tär inte alla som klarar att bli sövda så bra.

Lycka til!!

Man kan enbart hoppas att allt går väl.

Har ju bara haft Blåeld sen i söndags, men han tog ju mitt hjärta med storm .

Han är en oerhört lugn kanin, frågan är om han överhuvudet taget hade behövt kastrerats? om det inte var för att han skall förhoppningsvis bli sambo med min hona Flippen.

Nåväl då vet jag lite om vad jag har att vänta inför morgondagen.

#6 Vilken tur att Stampe klarade upp det.

Båda hanarna som kastrerats här hemma har det gått bra för.
Båda var groggy i ca 3 timmar efteråt, men sen varit precis som vanligt.
Den ena var min, den andra var syrrans.

Under min hanes kastrering fick jag t.o.m. följa med in under ingreppet.
Var väldigt spännande och betryggande att vara där.

#8 Jag fick också vara med.

Jag har själv inga erfarenheter som jag direkt "kommer ihåg" då jag inte har behövt kastrera mina kaniner på många år (eller ja, det var mina gamla kaniner).

Men en av mina egenuppfödda små pluttar kastrerades för någon månad sedan av de nya ägarna, och kastreringen gick bra men de fick hem kaninen helt nedsövd, så han skulle få vakna till helt hemma, men familjen tyckte att det var riktigt läskigt då han bara ramlade och inte kunde ta sig upp själv på några timmar, så de satt uppe länge och tittade så att han verkligen mådde bra men allt gick bra sedan och såret verkar ha läkt ihop bra!

Någon annan som har erfarenheter om det här med att man har fått hem kaninen helt nedsövd?

#10 Tror att de flesta veterinärena ger kaninen uppvakningsspruta nu, låter konstigt att de inte gjorde det tycker jag.

Vad skönt och intressant det måste vara att få vara med vid ingreppet! Lycka till tantnett det kommer gå jättebra :)

#11 Ingen uppvakningsspruta fick han, utan de fick hem honom helt nedsövd så han sov iallafall någon timme innan han började vakna där hemma..

Har nu hämtat hem en stackars groggy kanin.

Fick även vaccinerat honom, så nu kan han förhoppningsvis få slippa veterinärer på ett bra tag.

Suturerna skall själv trilla bort.

Själv har jag en bingbångandes huvudvärk samt magen känns som att man åkt på en rejäl magkatarr. Gissa att man varit nervös under dagen.

Att man kan älska ett djur så intensivt efter att bara haft det knappt fyra dagar?

Nu gäller det bara att se till så att han äter.

#14 Aww :D

Härligt att allt gått bra så långt, krya på dig lilla Blåeld!

Du kan köpa morotspuree till han om han är lite seg på att börja äta igen :)

Vad skönt att det gick bra! :D

Skönt att allt gick bra :D

Så himla skönt att det gick bra!
När jag kastrerade min dvärgvädurs hane för några år sen, så tog det inte alls lång tid innan han började äta, någon timme bara :).

Håller med dig, det är helt sjukt hur mycket man kan älska ett sånt litet fyrbent djur så himla mycket, Grattis till honom föresten!

När jag kastrerade Lattjo gick det jättebra. När jag praoade var jag på en djurklinik och fick vara med när dem kastrerade en kanin :) Det ser inte så farligt ut :)

Tack alla för ert stöd.

Blåeld har piggat på sig nu samt knaprat i sig en hel del gräs och maskrosblad.

Visst blir man nojig om dom inte äter på en kvart! fniss.

Så jag matade honom med majspuré, men det var pest tyckte han och slet demostrativt till sig ett maskrosblad när han åter kom ner i buren.

Han tyckte nog att purén kunde jag själv behålla.

Skall fota goingen i helgen då han piggat på sig ordentligt.

Flippen börjar visa intresse nu för honom, men hon stampar mest. Hoppas verkligen att "kärringen" accepterar honom.

#22 Haha, inte vara dum mot kärringen :O Hon måste få bestämma tycker hon

#23 Ja inte har man stor chans att säga emot henne.

Hjälp min kanin styr mitt liv!

#24 Jag är helt kär i kaniner, så jag tror aldrig att jag kommer vara kaninlös! Säger som du, mina kaniner styr mitt liv  <3

#25 Samma här, helt kär i mina kaninpluttar.

#22 Tänk på att sätta ihop dem på neutral mark sedan och inte sätta in dem på Flippens revir förrän de gått ihop i några dagar.

När jag introducerade Diezel (kastrerad) med lilla Daisy så fick de bo i badrummet de första dagarna. Testade att flytta dem till köket men då jagade han efter lilltjejen. Men efter några dagar på neutral mark så accepterade han henne helt utan problem även på sitt gamla revir.  Honor är ju mer revirbenägna än hanar, så bäst att ta det lugnt…

#26 Vilken go bild du nu har på din vovve. Underbar.

Jag lägger in en ny tråd gällande introducering.

Jag vill också kastrera Abbe och Gladis för de är så otroligt haniga och skrätten en massa så man nästan måste skura väggarna 2ggr i veckan.

Men sen är jag så rädd att jag kommer mista mina små älsklingar. Abbe är 7 månader den 14 sep (vad kan en kärlekskanin vara mer än att den är född på alla hjärtansdag?;)) och Glader blev 1 den 11 juni.

Jag vill ändå inte kastrera Glader för han kan vara bra i Avel då han hoppar otroligt bra, när han inte är hanig, och verkligen fokuserar på hinderna och backar om han känner att han inte klarar av att skjuta ifrån med benen och skulle riva hindret.

#28 Kul min Flippen är också född på Valentinedagen.

Ja det är alltid svårt detta med att man riskerar deras liv gällande ingrepp som dessutom kräver sövning.

Förvisso går jag efter att djuren skall kunna få ett så optimalt liv som möjligt, och det innefattar ett liv med artfränder.

Kan jag undvika hanar så gör jag det, just därför att jag är för kastreringar då jag ju inte avlar, samt bor i en lägenhet.

Jag har ju även marsvin och dom är ännu känsligare gällande återhämtning efter kastreringar än vad tydligen kaniner är.

Tog en kull bebbar av mina marsvin för ca 5 år sen., och fick 3 hanar + 1 hona! Nåväl det blev ju att kastrera hanarna då dom slogs med varandra och därför var dömda till ett liv ensamma.

Som kastrater lever dom nu i varsin flock med honor.

Man riskerade deras liv men det var det värt.

Att jag nu blivit med en hankanin beror endast på att han var avlivningshotad samt att jag ju har en hona. Det hade nog inte kunnat fungera med en hona till då Flippen är väldigt dominant och bitchig.

Mitt syfte med att jag tagit honom är att han förhoppningsvis skall kunna leva tillsammans med honan, och att dom skall kunna ha fint utbyte av varandra.

Tror att gällande i valet kastrering eller inte kastrering får nog avgörandet helt bero på om det gagnar djuret positivt till ett bättre liv.

Om inte är det nog bättre att avstå.

Vad kul att det gick bra :)