Jadå, klart kaniner kan leva ensamma utan att lida.

Familjens hona tolererar inte någon annan kanin på hennes revir.
Hon mår prima. ^^
Extremt social och somnar i famnen när man kelar med henne.

Min första kanin jag hade, levde ensam hela sitt liv.
Han var också oerhört social och älskade människor.
Han blev 8 år och 9 månader, innan han somnade in av ålder.
Helt frisk i hela sitt liv. =)

Jag känner likadant! Ibland ser han uttråkad ut. Jag försöker att ge honom stimulans. Ibland ser han glad ut men ofta vill han vila i sin bur. Ibland när han är ute i rastburen så sträcker han på sig för att titta om det händer något längre bort, som att han längtar ut.

Jag tar på honom kopplet ibland och går ut lite, men inte flera gånger per dag. Jag har lagt en låda som han kan hoppa upp på och en liten boll med godis i men den bryr han sig inte om.

Kanske borde man han ha en kompis….

Kaniner är inte särskilt sociala av sig och det är betydligt svårare att lyckas hålla fler kaniner ihop än man tror. De flesta jag hört som velat skaffa "kompisar" till sina kaniner brukar få problem av alla möjliga slag. Två hanar ihop är ju inte att tänka på. Möjligen om båda är kastrerade. Två honor kan ju funka, framförallt om de vuxit upp tillsammans, men även de brukar bråka och slåss med varandra.

Hane och hona ihop hela tiden är ingen bra idé och otroligt jobbigt för honan. Kastrerad hane och hona ihop är väl isåfall det bästa.

Jordbruksverket anger ju fortfarande (de håller på att se över den rekommendationen) att man ska hålla kaniner i par eller grupp om det är möjligt, men de flesta uppfödare är ganska överens om att det inte fungerar särskilt bra och att man riskerar skador på djuren av slagsmål osv.

okej, tack för svaren. :)