Mamma har alltid haft kanin å hade det även när jag föddes å sen har det bara blivit så! =)

Jadu, vi har alltid haft kaniner här på gården men slutade när jag var runt 10-11 år. Men så i somras blev jag plötsligt jättesugen på kanin igen och fick höra om ett stall i närheten som hade ungar. Tillslut blev lilla Albin min och det är jag väldigt glad för!

Albin har ett väldigt hett temperament kan man säga. Ena dagen när vi sitter och gosar tänker jag på vilken himla fin kanin han kommer bli när han har växt klart. Alltså hur snäll och gosig han är. Men sen nästa dag kommer vi inte alls överens för att Albin bråkar och krånglar och jag tänker: Vad har jag gett mig in på?

Men jag antar att han är en liten tonåring just nu och att det går över, för jag tycker verkligen om Albin. Min lilla prins <3

Fint sagt… vad söt han är!

Ja, det hela började med att en kompis hade en kompis (lite halvrörigt) som ville bli av med sin 3-åriga kanin. Om hon inte kunde hitta ett nytt hem åt honom, så skulle han avlivas. Så jag ringde min mamma och övertalade henne om att jag skulle få honom, och så blev det. Vi hade haft kaniner innan, så helt främmande var det inte.

Så kom han hem då, en 3-årig viltgrå hermelinhane vid namn Hampus. Vi blev snabbt bra vänner och umgicks så mycket som möjligt! Han var enormt snäll, sprattlade aldrig när man lyfte honom, och hade en ängels tålamod.

Vi fick flera underbara år tillsammans, innan han stillsamt somnade in den 16 mars -05 vid en ålder av 9 år. När han dog kände jag ett enormt tomrum och det tog inte alltför lång tid innan jag skaffade mig en ny kanin, lonlys Zvinto. Han är idag 2,5 år gammal och var början till de kaniner jag har nu.
Mina föräldrar såg hur bra jag skötte honom och blev lite förälskade i honom, så de lät mig skaffa fler. Idag har jag 7 kaniner som trivs jättebra här (åtminstonde hoppas jag det )

På bilden är Hampus, min älskade kanin som jag förlorade för 1,5 år sedan.

R.I.P. Min käre vän

Fint skrivet… hur bor all 7 stycken???

#5: De bor utomhus allihopa. 2 utav de bor tillsammans, men resten bor själva. Ska se om jag har en bild på alla burarna.
Buren närmast används inte nu och den vita buren är numera avdelad till en 2-fackare.

När min mamma dog var jag djupt deprimerad men pappa köpte en kanin till mig och det hjälpte mig extremt mycket. Att komma över sorgen att inte ha någon mamma.

#7. Nejj!? Är det sant? Stackars dig!

Håller med, men bra djur för en sån sak!

Tack #8 och #9

sorgligt som barar den  stackars dig, hoppas att det känns lite bättre nu.HA det bra med din kaninvän *bamse björns kram*

#11 tack !

jag vet inte hur det blev kanin. det började med att vi hade möss, sen marsvin och nu är det kanin. :)

Okej… vilken storry!

#12 Stackarns dej. Bamsekramar på dej :)

Jag har alltid viljat ha en kanin, men då jag var 5 blev jag allergisk. så då vart det ingen kanin då. Men i 2-3 år har jag värkligen tjatat om en ochså en gång sa jag det till farmor och då sa hon: Om du nu vill bara en kanin  så ska du väl få det! Så då fick jag Hampus :)

hej kajsa!

några i min familj e oxå allregiska med det har gått bra med både kanin och pudel(hårar inte och är mkt mer allergivänlig)

#16 Hejsan! Joo för mej går det toppen okå, Troligen så har allergin växt bort :P