Mycket bra skrivet.

Otroligt bra skriver!

Du skriver så otroligt bra om Avel JossanH. Dina texter är fantastiska och dina åsikter är helt rätt! Du blir nästan lite som en förebild.. :P

Mycket bra skrivet men hur gammal ska min kanin vara för att jag ska para henne

Bra skrivet! Tål verkligen att tänkas på ;)

#3 huhu, du generar mig    

tackar alla för era fina ord!

En viktig del som jag glömde skriva är:
Om du vill avla eller födaupp, välj då kanin som är lämplig att avla på, avla inte på din kanin bara för att du har en.
Bättre att vänta ett år och få en perfekt kull med goda möjligheter än att få en kull som du får ångra.

Fantastisk och på alla sätt jättebra skrivet!

Kramar//Carro

Jättebra skrivet!=)

Håller helt med alla föregånde talare!

Fantastisk bra skrivet! Du har helt rätt!

Jättebra skrivet, det ger säkert många en tankeställare :)

Helt enkelt så bra det kunde bli, JÄTTEBRA skrivet :)

Du tog orden ur min mun! Säger som Myriis, du blir ju lite av en förebild! :)

erkar som att alla har fått värsta avelsfeber! Både här på Kif och andra ställen, alla vill tydligen börja avla helt plötsligt. Är det för att uppfödare räknas som kunnigare m.m.? Dem flesta som vill börja avla vet ju ingenting om Avel!
Jag har läst om Avel i två år nu, och fortfarande inte tagit min första kull. Jag har flera kompisar som avlar och har fått titta på deras ungar och hört vad som kan hända m.m.
Jag skäms inte direkt över att säga att jag inte har tagit en enda kull. Min första kull kommer i slutet av Juli och visst är jag spänd och ser fram imot det. Men om det skulle skada min kanin på något sätt skulle jag aldrig para dem!
Det dröjde ett tag innan jag hittade en lämplig hane, men vad jag är glad över att jag tog den tiden nu och velade mellan hanar! Jag fick massa bra förslag och fastnade ju slutligen för en hane. När jag bestämde mig för honom var han en nybörjare inom hoppning, och nu är han snart elit. Alla Candys sidor svaga sidor jämnar han ut med sitt bra temprament.

Tänk er för innan ni tar en kull!

Det är jättebra skrivet, verkligen. Men samtidigt finns det ju fler orsaker till att man föder upp än att ungarna är söta. En anledning kan ju vara att man tycker väldigt mkt om sin kanin, och vill ha någon efter henne. För kaniner lever ju trots allt inte för evigt. Sen kan jag se det som mkt lärorikt att se ungar växa upp.

Jag tycker absolut att man bör veta vilka kaniner som finns i bakrunden innan man parar sin kanin, men samtidigt kan jag tycka, att om man har förberett hem till ungarna och vet, åtminstånde upp till mormor och morfar varifrån kaninen kommer kan man ta en kull. Förutsatt att alla kaniner är friska. 

På zoonen.com hade ja aldrig vågat uttrycka mig såhär, men eftersom alla jag har mött på kanin.ifokus är mkt trevliga vågar jag skriva det. Se det som en komplimang!

Mvh Julia

jag parar min kanin för de verkar som om de inte finns någon annan som har denna ras ..

Håller med myriis. Alla vill vara uppfödare för att alla tror att dom kan allt.

Bra skrivet JossanH :D

#15 visst kan det vara mycket lärorikt att se beisar komma till världen o växa upp, men är det inte mer lärorikt om man gör ett bra jobb än ett halvdant?
och att en bra anledning skulle vara att man vill ha en bebis efter sin kanin för man tycker väldigt mycket om den o att den inte lever för evigt är, för mig, samma sak som att den är söt. Vem älskar inte sitt husdjur?
Om man nu vill "ha den kvar längre" är det då så smart att avla och troligen bidra till möjligen försämrad hälsa hos kaninerna istället? Då tycker jag man ska satsa på en ny trevlig kanin som har de bästa förutsättningarna för ett långt och friskt liv och som är lämplig för Avel och bara hoppas att man kommer älska den lika mycket. DÅ kan man föra generna vidare.

Om jag ska relatera till mina illrar (då inte kaninerna bor hemma hos mig) så är min äldsta iller världens underbaraste. Jag älskar honom så mycket… MEN jag skulle aldrig någonsin ens fundera på att avla på honom. Dels är han döv och dels har han inte oddsen med sig.. tyvärr. Ingen kommer någonsin vara som honom och att avla på den sortens djur gör ju att man bidrar till lidande… Lidande för djuren för att man själv "vill ha". Man får nog inse att ingen kommer kunna ta sitt älskade djurs plats och man måste försöka tänka längre än sin egen egoism och sitt eget ha-begär.

#14 lite som att alla får vårkänslor… åt sina djur! Är ett konstigt fenomen som jag aldrig förstått mig på.
Tycker det är starkt av dig att ta dig tid till din PARNING. Det borde fler göra!

#15 bra förresten att du vågar diskutera här! glömde skriva det innan!

Kan tillägga lite till det JossanH pratade om.
Jag tänkte ta en kull efter Roxy, som jag älskar otrooligt mycket! Hon är min ögonsten och vackrast på jorden. Parade henne = inga ungar. Parade ingen = inga ungar. Parade igen = inga ungar.
Blev alltså inga ungar efter henne! Hon kommer från en djuraffär och det enda jag vet är att hon kommer från en uppfödare av dvärgvädurar men såldes till djuraffär p.g.a dålig färg. Egentligen alldeles för lite alltså! Så nu är jag glad att jag inte fick ungar efter henne.
Visst älskar jag henne och skulle jättegärna vilja ha en bebis efter henne när hon går bort, men det kan lika gärna ligga massa döda ungar i hennes bo om hon skulle få ungar! Eller missbilldade ungar? Eller ungar som är extremt agressiva  m.m?
VMin Roxy är snäll, och hanen är snäll och hade stam, MEN jag har ingen anign om vad Roxy har bakom sig! En del av er har argumentet "Men min kanin är snäll då får hon snälla ungar" Eh, hallå? Såklart hon inte behöver få snälla ungar! Hon kan bära anlag för extremt agressivitet eller extrem rädsla m.m Tänk till lite!

Bra skrivet. :)

Jag tycker även att de kullar som tas borde vara ett försök till att förbättra den kaninstam vi har idag.

JAG avlar på mina kaniner för att jag kan…..och vill…

#23 precis, det är det jag menar med att avla av ren egoism.. Finns väldigt många saker som jag kan göra men som jag väljer att inte göra just pga att det inte gör någon något gott..

Man kan omöjligt veta vad som döljer sig i stammen trots stamtavla…
Vet flera som fått upp färger dom aldrig drömt om att få, då kaninen inte har den färgen i stamtavlan. Kaninerna kan bära vissa färger hur länge som helst…

Och vad som gäller ärftliga sjukdomar; man kan omöjligt veta vad kaninen bär på, om man inte inavlar.
Talar av egen erfarenhet, köpte in ett avelspar då jag började med hermeliner, dom var litegrann besläktade. Tog en kull, en levande unge, inge fel på den. Parade om djuren senare då jag ville ha en hona efter dom. Det blev två ungar, den ena såldes och när den var 4 månader gammal så fick jag reda på att den hade fått bettfel. Jag blev ganska chockad, hade inte trott att jag skulle få bettfel efter dom där djuren..
Nu har jag hållit på och inavlat för att ta reda på med 100% säkerhet om dom bär på bettfel eller ej.

#25: Visst kan man aldrig veta helt hundraprocentigt, men skulle man upptäcka bettfel så kan man ju få bort den linjen från Avel då om man kontaktar uppfödaren som i sin tur kan meddela åt andra. Dvärgvädurar & hermeliner samt korsningar med dessa tycks ju rätt ofta ha bettfel, det kan nog till en viss del ha med huvudformen att göra.. Men visst kan bettfel bero på annat med.

Vet man inget om kaninens bakgrund så är det ju mycket mer riskabelt att avla.

Men detta med bettfel är lurigt. Ett anlag som måste komma från båda föräldrarna för att synas. vilket gör att det blir knepigt.

Mm. Bra skrivet! Många som vill skaffa ungar på sin lilla kanin så här till sommaren, men man måste som folk säger tänka längre. De ska säljas/behållas så att de får bra hem.

Har sj en kull på gång nu…två tingade vilket alltid känns tryggt, även om kullen inte kommit än. En hona som får en kull/år, då hon älskar att vara mamma, och mår bäst av en kull/år.

#24: Vad snackar du om ??

Jag tycker kaniner är trevliga djur, både för sällskap och lek, och vill naturligtvis dela med mig av denna glädje som jag upplever.

Ska jag då utpekas som "egoist", för att jag förmedlar ett intresse, och ställer de delar som är nödvändiga för hobbyn till förfogande….tänk om bruden…

Jag lägger INTE ner en mindre förmögenhet på kläder, smink eller sms:ar kompisar dagen igenom, eller något så ytligt överhuvudtaget.

Shit vad bra skrivet och det är verkligen sant!

#28 som jag skrivit tidigare finner jag det ganska egoistiskt att avla bara för att man har möjligheten. Jag hoppas iaf att du avlar på "avelsdugligt material"… Inte för din skull utan för kaninernas skull. 
Och om du är ytlig eller ej har inget med saken att göra. Jag kanske är självisk som inte delar min glass med någon annan medans jag försöker att inte vara självsik när det gäller att sätta mitt intresse för djurungar framför djurungarna själva. Det här är bara vad jag tycker och tänker. Du är säkert en jättetrevlig och generös person men jag kan inte bortse från dina argument för att bedriva Avel.. de går inte hand i hand med mina.. men som sagt, det är vad JAG tycker.

#25 stamtavlor fyller 2 bra syften.
1. du vet vilka släktingar som finns bakåt
2. Kommer det fram ungar med defekter kan man sätta stopp för de linjer som bär på dessa- vilket är väldigt svårt utan stamtavla!

Personligen skulle jag aldrig fortsätta äventyra kaninungar som troligen kan födas med bettfel genom att inavla.. tycker bara så synd om de ungar som kommer födas och framförallt de som förmodligen föda med bettfel..

#30: 2 genarationer ja, och det är ju inte så långt bak.
Hur ska man veta vilka linjer som bär på det då om man inte inavlar? Det kan ju t.ex. vara mormor och farfar som bär på bettfel, synd då att ta ur morfar och farmor ur aveln då.
Och man kan väl ändå veta kaninens stam, många blandraskaniner/hoppkaniner säljs ju med härstamningsbevis.

Tycker du synd om alla ungar som inavlas då? 
Jag tycker att det är bättre med kunskap än okunskap, tänk om du sitter där med jättefina kaniner som du inte vågar avla på för att dom kanske bär på bettfel. Bättre då att inavla så ser du ju om du kan fortsätta att avla med den linjen eller inte.
Jag håller extremt nogrann koll på mina ungar som kan få bettfel, dom ska inte utsättas för onödigt lidande, får dom bettfel så tas dom bort på engång istället för att man ska klippa/fila tänderna (som jag anser i slutändan blir lindande för kaninen).

#31 ja jag måste nog säga som så att jag tycker synd om alla de ungar som det avlas fram för att bevisa att där finns/inte finns bettfel- för i vilket fall som helst så finns det en stor risk att ungarna föds och avlivas pga bettfelet.. Och JAG tycker det är onödigt precis på samma sätt som du tycker det är onödigt att "kasta bort" ett möjligen bra avelspar.
Hade ändå haft lite större respekt för en sådan Avel om det hängde på kaninernas vara eller icke vara, men så verkar ju inte vara fallet då det finns väldigt många kaniner…

Bra skrivet, håller med dig helt. Ska man avla så ska man göra det seriöst.

Ett år senare är det kanske bra att putta den här tråden igen :)

Bra skrivet,

Hihi :D Om 3 timmar skrevs det för exakt ett år sedan :D Lite skojigt tycker jag ;) Min första kull kommer ca 17 Juli i år kan jag tillägga, jättespännande :D

Jätte bra skrivet. Trist att det är så många som vill para sina kaniner, 1 sekund efter att dom fått hem dom.  Om man nu vill avla, så bör man ju skaffa bra avelsmaterial. Och inte bara para sin kanin, bara för att man har en.

 Själv väntade jag i sisådär 6-7 år (eller ja, jag hade haft kanin i 13 år då..) innan jag tog min första kull. Är glad att jag gjort det, även om jag säkert var jätte sugen på små söta kaninungar när jag var 13 år.

Jag tillhör de få som väntade 10 år från att jag fick en kanin, tills att jag började avla. Tycker det är så tråkigt att få verkar vänta in erfarenheten först och sen sätter igång.

kan ju tillägga att jag haft kaniner i 5 år och inte ha tagit en kull. Dock tror jag att när jag tycker att jag kan om kaniner och har bra matrial så kommer jag troligen ta en kull.

Att para en kanin, och skaffa (människo)barn är egentligen samma sak.
När du skaffar barn är du nybörjare, även om du läst på så mycket som det bara går.
Samma sak när det gäller kaninavel. Du är nybörjare, tills du börjat avla.

Jag tycker att alla har rätt Att ta en kull på sin kanin.

Min första kull, tog jag på en hemelin hona med stamtavla, tervlig, hela kittet liksom.. Pappan var grannens släktingskaning som är en mycket rar och tillgiven kanin.
Hon fick en unge som överlevde. Han vart aldrig tam. Hur mycket jag än försökte. Så var han ständigt rädd. Efter tre år beslutade jag mig för att ta honom till veteriäner och låta honom somna in. Mamman hade då redan varit tvungen att avlivas pga en trolig hjärnblödning.
Kan tilllägga att min mamma födde upp kaninen när hon var yngre.
Så jag hade en i min närhet som visste hur man avlade.
Ändå blev det helt fel.

Det jag vill säga med det här är att, hur mycket kunskap man än har så kan det gå fel.
Kunskap får man genom att läsa på, och sen öva.

#40 Det är en del oklarheter i ditt inlägg tycker jag, håller du med trådskaparen eller motsätter du dig? Du säger att alla har samma rätt att avla, då får du ta och utveckla. Om du skriver så låter det som att du menar att första bästa person från gatan har rätt att avla, vilket jag tror(hoppas) att ingen anser.

Att erfarenheten avgör mest håller jag verkligen inte med om, utan kunskap(det man läser sig till/lär sig av andras erfarenhet) går man ju bara på känsla och riskerar bra mycket mer än om man öppnat en bok först. Har jag verkligen uppfattat dig rätt?

Vad det här har med ämnet att göra förstår jag inte heller? Man behöver inte erfarenhet för att förstå att man ska avla på friska individer och inte avla på djur som inte har något att tillföra arten… då saknas snarare sunt förnuft.

Superbra skrivet :D!!!!

Väldigt bra skrivet! De kanske gör så att folk börjar att tänka om lite.

Jag håller med om att det är jättebra skrivet!

Har själv blivit väldigt förundrad över att det är så många som startar uppfödningar hit och dit. Det känns som att många hellre har massor av kaniner och tar ungar hela tiden än att ägna sin tid åt några få individer och göra tillvaron så bra som möjligt för dem!

Putt. Kan vara nyttigt att läsa..

Väldigt bra skrivet! (:

Putt!

Mycket bra skrivet!

Mycket läsvärt.

Nyttig diskussion!

även om tråden skapades för länge sedan är tråden högst aktuell även i dagsläget :)

Man kanske visst vet vad som är bakåt i släkten om en hane med stamt. tex en dvv och en hona med stamt tex. en hermelin parar sig då vet man ju vad som finns i släkten.

Bara för att man ser saker på papper är det inte säkert att det är sannt eller att den inte kan få sjukdommar iaf.!

Jag tycker dat tas på för mycket allvvar man kan para kaniner utan stamt. så länge man har klar uppsikt 3 led bakåt tex.

1.   stamtavledjur hemrmelin+dvv parar sig man väljer att använda avkomman i hoppning. man skriver av föräldrarnas stamt. på sin dator även om dom inte går att ställa ut / märka.

2.   Samtidigt parar man engelskschek+dvv båda stamt. en avkomma används ihoppning.

3.   Avel 1 och Avel 2 träffas , man tar en kull efter som avkommorna blir super bra hopp kaniner.

4.   Samtidigt paras en kull likadant som avel/kull 1. den avkomman använd i hoppning

5. man parar avkomma från nr 4 med en från nr 3 (dom är inte släkt med varandran )

Och vidare och vidare…   JAg tycker det är ett mycket säkrare sätt änn att ta ett stamtavle djur och sen lita på pappret. Jag har funderat på att sälja min stamm hona men har behållt henne eftersom jag vill göra på det sättet för att vara absolut helt säker på vad som bor  i min kaninbur, då kan jag tänka tillbaka om jag upptäcker något konstigt på min kanins beteende och komma ihåg "jajustja hennes mamma brukade bli så när hon blev brunstig".

Men någongång måste man chansa och börja med en kanin som allting stämmer med och är frisk medmera, annars kommer man alldrig igång!

( För mej verkar det som att den lilla papperslappen bara är en status lapp som vissar att kaninern är mera värd (som vissa tycker som jag stött på). OCH det är Bannemej inte rätt! )

#52: Grejen med papperslappen (kan lika gärna vara härstamningsbevis än stamtavla) är att det ju står föräldrar+mor- och farföräldrar, samt kontaktuppgifter till uppfödarna till dessa.
Det blir då lättare att kolla upp ifall det finns några defekter/lynnesfel eller liknande i släkten.
Vilket blir svårt med kaniner utan "papper", då många av dessa har helt okänd härstamning.

Klart det kan dyka upp något ändå.
Men det blir lättare att minimera risken om kaninen har känd härstamning (har härstamningsbevis/stamtavla).

Så för mig är inte papperet en statussymbol, utan en säkerhet/trygghet där jag vet att jag kan kolla släktens historia vad gäller ev sjukdomar/lynnesfel odyl.

(Nu har jag inte läst hela tråden)

Jag har förut skrivit att jag inte avlar seriöst. Jag tar en kaninkull ibland för att jag lär mig av det och för att jag tycker det är roligt att få se något växa upp. Men däremot avlar jag inte på vad som helst! Jag håller mig inom rasen och har bra avelsmaterial, men dom säljs utan stamtavla.

Senare när jag har tid och plats och pengar kommer jag börja avla mer inriktat och seriöst.

#53 det var egentligen inte min poäng :P

Men man kan ju veta fast man inte har det på papper .

Även om andra inte vet så vet jag, och har jag tänkt föda upp mina kaniner för att JAG ska få en en bra kull som Jag vill behålla avkomm/a/or på så behöver inte alla veta (om det är för eget syfte).

Jag har helt klart inget emot stamt. djur har själv haft ett åxå.

Det var en hermelin från Normans, man kände ju sig lite stolt över stamt då eftersom det var den först renrsiga m.m.

Men när jag tänker på det just nu har jag mina blandisar som nästan alla har mycket bättre temperament m.m. än vad den renrasiga hade.

/// Rebecca www.steelskaniner.webs.com =)

#55 det är just detta som diskuteras i tråden, att det föds väldigt många kullar som inte kommer förbättra kaninaveln i Sverige, utan att de föds för att någon ville det; för sin egen skull med ett 'eget' syfte.

jag måste däremot motsäga mej lite om att man bara ska avla på kaniner med stamtavla. Så gott som alla som föder upp hoppkaniner tar kullar på bra hoppkaniner istället för att tänka på ras. Där finns det såklart både okunniga/oseriösa (kalla det vad ni vill) som bara tar en duktig hane och en duktig hona och hoppas på det bästa, och det finns kunniga/seriösa som tar en titt på båda föräldrardjuren och vad som finns bakom, tänker till vad dom vill ha fram av föräldrardjuren m.m. Sen tar kullen och dom anser att kullen kan bli någonting etc etc.

Det är stor skillnad på vad som anses rätt/fel i hoppvärlden och utställningsvärlden.

det finns precis lika mycket defekter i utställningsdjur med stamtavla som hos hopp/keldjur utan/med härstamningsbevis.

Fördelen är att härstamningsbevis utformar uppfödaren precis som denne vill och kan ta med så mycket som finns om släkten bak. Det går inte på stamtavlor. djur utan härstamning öht är kanske inte så smart att avla på men jag dömer inte dom som gör det.

Tycker inte att folk öht ska dömma folk som avlar på blandraser innan man hört vad denne vill komma med sin Avel, den kan vara jätteseriös lika väl som jätteoseriös.

putt :-) 

Otroligt och fantastiskt bra skrivet

JossanH jättte bra !

Kan bara instämma med JossanH!

Något som jag tycker är hemskt tråkigt är att det verkar som att många ser Avel som ett sätt att visa att man erfaren, som att erfarenheten och kunskapen vipps dyker upp när man parar första bästa kanin. Som att man är lite bättre om man avlar istället för att "bara" ha sälskaps-, hopp och utställningskaniner.

Jag har aldrig någonsin tagit kull på mina kaniner, men ser mig själv som en erfaren och kunnig kaninmänniska i alla fall.

#60 Jag har hopp/sälskaps kaniner men jag avlar på blandraser för att jag vet att min stamm hona har stamt. djur. även fast hon inte har det :) Sen har jag väldigt långt att åka om jag ska hitta bra hopp ungar tycker jag så då är det bättre att jag avlar själv så vet jag vad jag har och hur dom har vuxit upp.

#60 Håller med dig :) Tror det har med mognad att göra faktiskt (inte nödvändigtvis ålder då, men nog är en 20-åring mer mogen än en 12-13-åring oftast). Man vill hävda sig själv genom att "starta uppfödning" liksom, det räcker inte att bara ha kanin för då blir man ju en i mängden och man vill visa att man själv vet bäst och kan mest. När man har mognat lite så inser man att man inte måste göra de sakerna för att få folks respekt, man kan vara väldigt duktig ändå.

En annan aspekt; det är ju vi som får "lida" lite för alla oseriösa parningar delvis, som JossanH också säger. I framtiden, kommer det finnas friska och fina djur att få tag på i Sverige? Eller kommer medelåldern sjunka drastiskt och bettfel vara vardagsmat, och cancer mer en regel än ett undantag? Se bara på andra husdjur vi har i Sverige, som bara blir sjukare (t.ex illern.) Till och med gerbilerna har lägre livslängd idag, pga att dåliga linjer avlas vidare på. Kaniner är inget undantag…Varför lever generellt sett en kanin från en zooaffär kortare tid än andra? (Den erfarenheten är hämtad från olika bekantas erfarenheter samt även en zoohandlares, men jag sa också generellt sett och det är inte alltid så.) Men det är ju en fråga man kan tänka på…

#52 Nä, bara för att de står på papper behöver det ju inte vara sannt. Finns ju folk med mycket fantasi som hittar på egna saker/egna stammar.

Mycket bra text! , Tycker dock att det finns många uppfödare här som söker en hona för att para henne på engång när hon kommer hem :/

Bra skrivet, och håller med fullständigt!
Min kanin Nemo har ingen stamtavla, och vet heller ingenting om hans släkt, så han är väl inte den bästa avelshanen. Finns det nånstans man kan söka efter föräldrar?

#65 bra att du väljer att inte föra gener vidare som du inte vet någonting om :) fler skulle tänka som du:)

#66 Jag skulle vilja, men efter det du skrev tänkte jag efter lite ..
Men det finns ingenstans man kan söka upp föräldrar, va?

#67: Tror inte det finns någonstans man kan söka efter föräldrar, nej.
Det är ju genom stamtavla/härstamningsbevis.
Men eftersom han inte har något blir det svårt.

#67 det beror på, vad är din kanin för ras? och vilken uppfödare? :)

#68 aha okej. nej då blir det ju onekligen svårt. han låter ju inte direkt som världens mest lämpade avelskanin, hur snäll och fin han än mår vara :)

#69 Han är lejonhuvad .. Och uppfödningen hade inget namn, det var bara en privatperson. Gah, det blir omöjligt för mig! ;O

#70 Näe, det gör han ju inte ;/ Men kaninungar vore jätteskojj att ha.

#71 förstår det, många som vill para nu så att dom får kaninungar på våren/sommaren (en del utan att tänka så mycket längre än det kanske, men strunt samma) :) men du kanske kan skaffa en lämplig hona med stamtavla eller härstamningsbevis i framtiden som du kan börja avla med? :)

#72 Jo, och låna någon annans hane. Men saken är den att jag inte får fler kaniner. Har blivit helt förälskad i två små kaninungar, honor båda två (systrar), men får inte för mamma. >_<

Håller med alla andra, jätte bra skrivet! ^^

Jag föder upp kaniner utan stamtavla, även om flera av mina avelskaniner har stamtavla. Det är väl ingenting som säger att dom är bra avelsdjur bara för att dom har en fin stamtavla. Det viktigaste är väl att föräldrarna har bra temperament. Jag vill få fram trevliga och friska sällskapskaniner som ett mycket bättre alternativ till kaniner som köps på djuraffär.

Jag tycker inte att det är nåt fel Att ta en kull bara för att man tycker att det är roligt och mysigt att se små kaninungar växa upp, bara man har bra föräldrar till dom. Blandraser kan vara precis lika fina och trevliga som renrasiga så jag ser inger fel i det heller. Tänk bara vad populärt det har blivit med blandrashundar, som nästan kostar lika mycket som en renrasig hund. En blandraskaninkan ju vara precis lika bra som en renrasig, förutsatt att föräldrarna är sociala och trevliga kaniner. Jag tycker inte att det finns nån anledning att ha en massa åsikter om dom som vill ta en kull med blandraser. Våran första kull (för 15 år sen) var mellan en stor dvärgvädur och en liten hermelinkorsning. Numera är det dvärgvädurar och lejonhuvad dvärgvädursom gäller, eftersom det är den trevligaste och mest sociala rasen, fast vi har även haft löwen/hermelinkorsning, men dom blir inte lika tama och sociala.

Precis som alla andra säger, bra skrivet!

Jag tror det handlar mycket om att informera, bl.a. om sjukdomar osv. Det finns nog många som tror att så länge djuret skuttar och ungarna överlever så är allt bra. Som inte vet hur man kollar ifall betten är bra osv.